Vi förstår att det är många utav er som läser om vår semester här i Norrbotten som blir sugna på att resa hit. Det är ju så fint och det finns mycket roligt att göra. Men... ni vet väl om att ni måste ansöka om visum för att få bli insläppta i Piteå och trakten häromkring...?

(Klicka på bilden för att se den större.)

Vid tio över sex ikväll rullade vi in i Långnäs, utanför Piteå, och vår resas slutdestination. Då hade vi varit på resande fot i 37 timmar och avverkat cirka 150 mil. En resa som känns i kropp och själ. Vi är stela men framför allt trötta, så det ska bli skönt att få krypa i säng.

Vi fick ett mycket varmt mottagande - med bland annat jättegod morsdagstårta! Nu ska bara Nalle ut en liten vända innan vi förlorar oss till en lättare medvetslöshet... Godnatt och sov så gott, allesammans!

Vi tog oss ända till Lycksele innan vi gjorde nästa stopp. Efter tankning körde vi in i centrum och tittade oss omkring som hastigast. På torget rullade ett stort klot runt på vatten - riktigt läckert faktiskt!

Vi åt mat och fortsatte. På vägen ut ur Lycksele passerade vi vad vi tror var resterna av något snökonstverk. Den stora lappkåtan på andra sidan vägen är, om vi inte missminner oss, världens största.

Vi checkade ut tidigt från hotellet för att komma vidare, hade ingen anledning att dröja kvar där. Vi körde tvärs genom landet mot Hammarstrand för att leta rätt på Döda Fallet, stanna till där innan vidare resa mot Piteå.

Vi hann inte långt utanför Östersund innan vi såg både renar och älgar vid vägkanten. För Jon är renar inget spännande, men för mig är det fortfarande intressant. Jag, min stackas sörlänning, har ju bara sett renar i det vilda runt fem gånger...

Det blev inte att vi for varken på E4:an eller på Inlandsvägen mot Piteå. Istället blev det att vi for på vägar mittemellan. Vägarna var ibland riktigt usla - undehåll tack! Men omgivningarna var mycket vackra. Men dessa vägar! Slingriga och guppiga och verkligen i behov av lite underhåll... GPS:en undrade också var vi var och trodde vi var utomlands.

Hade jag fått välja hade det nog blivit E4:an för då kanske det funnits tillgång till 3G-nätet. För när jag fått datorbatteriet uppladdat fanns istället ingen täckning på det mobila bredbandet. Men Jon "har ingenting emot att köra nya vägar..." och jag var precis lika medgörlig som jag brukar vara. Hmm.

Men vi fick se mycket fint, och vet nu säkert vilken väg vi kommer att köra nästa gång. /Jenny

Klockan sju imorse serverades vi frukost på hotellet. Och det var ingen kö alls för att ta sig av allt det goda som fanns att välja på.

I det stora hela var frukosten inte helt olik den som brukar serveras på hotell. Det som stack ut mest var att de hade varm broccoli! Det var nytt för oss, och Jon provade givetvis.

Vad stack ut mer? Jo, vid vår plats hade de gjort upp en brasa som brann fint. Värmde skönt för ute var det faktiskt ganska råkallt...

En fin brasa till Jon, jag kikade till lekrummet och Nalle fick även provsmaka lite frukost - här fanns något för alla! /Jenny

Jorå, hotellnatten här på Scandic Östersund Syd är gratis, vouchern är en vinst från Scandics julkalender som nu kommer väl till pass. Hade det inte varit för den hotellvinsten hade vi nog åkt E4:an raka spåret till Piteå som vi brukar. Men nu blev det istället ett stopp här och vi har fått se mycket nytt.

Vad tycker vi då om hotellet? Jomenvisst, det är ju hittills toppen! Jag vet att man inte ska döma ett hotell före man sett, och ätit frukosten, men vi fick ett trevligt bemötande - alla tre. Jag och Jon fick gratis Aftonbladet och frukt och på rummet väntade en hundsäng (dock alldeles för liten för Nalle, kanske kan använda den som huvudkudde...?), filt, tuggben och några godisar på honom. Mycket hundvänligt!

Och här har vi närmare till bilen än vad vi har hemma! Vi har en utgång precis utanför hotellrummets dörr, alltså bor vi på markplan så Nalle slipper trappor. Det kunde inte bli mer perfekt.

Rummet är lagom stort för oss, men jag förstår inte varför de ska hålla på att "go origami" och vika första biten på toalettpappret. Varför måste de pilla på mitt toapapper?

Än så länge har resan gått helt planenligt och vi har inte råkat ut för några större missöden. Det verkar dock som om den nya (!) växelriktaren att ha i bilen har lagt av. Men ett tag var vi oroliga för att det var vår laddsladd som gått sönder och det hade blivit betydligt knepigare. Den här datorns batteri laddar ur så fruktansvärt fort...

Nåja, nu laddar vi upp datorns batteri här på hotellet och så får vi ser hur det går imorgon.

Då funderar vi förresten på att åka och titta på Döda fallet som vi blev tipsade om: "Döda Fallet är ett av Jämtlands mest välbesökta turistmål med över 50 000 besökare per år. Döda Fallet skapades vid en av landets största naturkatastrofer. Året var 1796. Där vattnet förr forsade kan du nu gå omkring och studera jättegrytor och andra vackra stenformationer." Lät inte det spännande? Då kanske vi skippar idén att fortsätta köra Inlandsvägen upp och kör istället ut på E4:an, men vi får se.

Nu ska jag göra Jon och Nalle sällskap i John Blunds värld, de båda har varit där ett tag... Jon gjorde förresten ett besök i relaxavdelningen nu ikväll och njöt av skönt bastubad. Ja, det fanns det också här på hotellet! Men frukosten är som sagt det avgörande... Sov så gott! /Jenny

Vägen till Östersund var inte den mest underhållande - eller den mest underhållna. Stundom var det potthål precis överallt. Och sceneriet bjöd på träd, träd, träd och åter träd. Men vi tog oss fram och stannade givetivs till vid en utav våra favorit-skyltar: Pilkalampinoppi - där träffar inte tungan rätt vi första försöket!

Efter lite choklad steg blodsockret och vi piggnade till. Snart dök Storsjön upp i våra ögon. Men vi har inte sett till det där Odjuret än...

Nå, hur uppmärksam är du? Se du det där vita till höger på bilden. Japp - det är snö! SNÖ!!!

Var hade vi hamnat egentligen?! Nordpolen?! Nu var det som tur var varken sämre, eller bättre väder i Östersund än vad vi haft på hela resan: runt tio plusgrader, mulet och spridda skurar. Helt okej resväder.

Jon gick förresten och blev kär. Torgskräck har vi hört talas om men inte "torgkärlek". Jon var alldeles lyrisk när han såg det stora torget i Östersund och började prata om hur praktiskt det var med ett sådant stort torg, torget var olikt alla andra torg han sett, han pratade varmt om den fina utsikten, torget var "inbjudande" - och ett tag var jag orolig att han inte skulle vilja följa med därifrån.

Då hade vi fått hoppas på generösa bidrag till torgets kör...

Vi tog vägen utmed Storsjön som vi tror kallas Storsjöstråket. En riktigt fin sträcka som ni kan se en bit utav här:

På vår resa stannade vi till i Mora. Hade räknat ut att det var den lämpligaste orten om vi ville besöka DollarStore på vår resa - och det ville vi förstås. Hittade lite smått och gott, men säkert blir det ett och annat besök på samma kedjas affär i Piteå...

Som de turister vi var gick vi omkring "i fäders spår" och fotade sådant som vi kände igen från TV när Vasaloppet sänds, och lite annat. Mora verkar vara en jättemysig stad med många fina äldre byggnader och annat sevärt. Vi tror helt klart att Mora är värt ett eget besök någon gång, för det var mycket som vi inte hann se.