Militärkulturen är full av traditioner, så även på Karlsborgs fästning. Och fastän jag är civilanställd, blir jag då och då mer eller mindre frivilligt indragen i "de grönkläddas" upptåg.   

Julsaluten är en årlig skyttetävling för alla anställda samt veteraner på garnisonen. Tillsammans med några kollegor ställde jag upp för andra året i rad. Precis som ifjol var de olika delmomenten luftgevär, pistol m/88, luftpistol, AK5D och k-pist m/45.

Funktionärerna brukar ha ett lite vridet sinne för humor. Så även i år. Vid luftgevärsskyttet skulle man bekämpa PRIO, vilket är Försvarsmaktens nya redovisningssystem. Kanske inte så svårt att lista ut vad majoriteten av de försvarsanställda känner inför det nya datasystemet...

Viktigast av allt var ändå att inte komma sist, för då får man det beryktade vandringspriset: Sleven! En stor träslev med ditt namn ingraverat i, som för alltid ska bära vittnesbörd om din usla skjutförmåga...

Ifjol var jag riktigt nära att få sleven (trea från slutet...), så denna gång försökte jag verkligen inbilla mig att jag var Ragnar Skanåker. Men vad hjälpte det? Jag hatar luftpistol! (Bana 3 var min...)

Nu har min ambition heller aldrig varit att bli en krypskytt, men är det tävling så vill man ju vinna! Eller hur? Okej, konkurrensen var hård (fästningen kryllar ju av tränade precisionsskyttar), så någon pallplats var väl aldrig att tänka på.

"Riktig" pistol gick i alla fall bättre, och fyra av fem kulor hittade rätt.

Automatkarbin då? Med rödpunktssikte tycker man ju att det borde vara lätt som en plätt. Men neeej då... Inte en träff!   

Min sista chans att slippa sleven var kulsprutepistolen. Fem skott på tio sekunder. Övertygad om att fjärde skottet blev ett dubbelskott, prövade jag dumt nog inte att avfyra en sista gång. Vilket resulterade i fyra träffar i tavlan och två (?) skott kvar i magasinet... Den som fyllde på mitt magasin måste ha haft svårt för att räkna till fem.

Men titta var jag träffade! Vilken flax! Bra att veta ifall jag nån gång råkar strosa omkring med en laddad kpist och en otäck pappfigur dyker upp femtio meter bort med mord i blicken...

Ett dignande prisbord väntade i mässen när resultatet tillkännagavs senare på aftonen. Om jag fick sleven? Nej, tack och lov. Jag kom på plats 60 av 73. Inga specialstyrkor lär vilja värva mig i det närmaste.   Men, nära skjuter ingen hare. Att harar överhuvudtaget kan skjuta är dock lite oroväckande... /Ragnar S.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...

Igår var inte heller en rutinmässig dag för då var det Rankåsstafetten i just Rankås och Ian och Isa sprang för friidrottsklubben (bara stora och mellangruppen som hade lag) och Jon hjälpte till med korvgrillning. Men Loe och Lin hängde också på fö...