Den 18 maj har fjärde filmen i serien Pirates of the Caribbean världspremiär. Den filmen heter On stranger tides (I främmande farvatten) och ska handla om jakten efter den mytomspunna Ungdomens källa.

Men så var det det där med minnet. Inte kommer vi ihåg vad som hände i de tre första filmerna heller! Just därför har vi uppdaterat våra minnen och nu är vi redo för den fjärde filmen.

Den första filmen, The curse of the Black Pearl (Svarta Pärlans förbannelse), kom 2003 och var faktiskt den första filmen som vi såg på bio tillsammans i Skövde. Filmen är baserad på nöjesattraktionen Pirates of the Caribbean i nöjesparkerna Disney World och Disneyland. När vi slog oss ned i biosalongen hade vi ingen aning om vilken fantastisk åktur som väntade...

Johnny Depp gör rollen som Jack Sparrow, förlåt, kapten Jack Sparrow. En roll som är som klippt och skuren för honom. Vi har mycket svårt att se att någon annan skulle kunna göra rollen som den fyndige och oemotståndlige piraten med samma passionerade inlevelse.

I den här filmen letar kapten Barbossa (Geoffrey Rush) efter aztekiska guldmedaljonger. Medaljonger från skatten som han och hans pirater en gång stal och glatt gjorde av med på kvinnor, mat och förstås rom!

Men skatten bar på en förbannelse som bara kan brytas genom att hela skatten återlämnas. Elizabeth Swann (Keira Knightley) kom som 12-åring över en utav medaljongerna när skeppet hon färdades på hittade en skeppsbruten pojke, Will Turner (Orlando Bloom).

Hon gömde medaljongen men Kapten Barbossa kidnappar henne. Will Turner, som är förälskad i Elizabeth, bestämmer sig för att rädda henne. Han tar hjälp utav Jack Sparrow, men innan de kan rå på Barbossa och hans mannar måste förbannelsen hävas... 

Den andra filmen Dead man's chest (Död mans kista) lät dröja på sig och kom inte förrän tre år senare, 2006. Kanske trodde man aldrig att första filmen skulle bli en sådan succé?

Kapten Jack Sparrow står i skuld till Davy Jones (dvs. Döden) och om inte skulden betalas kommer han dömas till evig tjänstgöring på skeppet Den flygande holländaren - ett legendariskt spökskepp.

Lord Cuttler Beckett gör entré i den här filmen och han är minsann ingen go' gubbe! Han börjar med att arrestera Elizabeth och Will och dömer dem båda till döden för att ha hjälpt pirater. Elizabeth fängslas men Will blir frisläppt mot att han ska återvända med Jacks magiska kompass som Beckett vill lägga beslag på.

Äventyret går via ön Pelagosto där en infödingstam dyrkar Jack som gud fast i en människokropp som måste ätas upp för att befria anden, via voodooprästinnan Tia Dalma som berättar hur de kan övervinna Davy Jones, havsmonstret Kraken härjar vilt och jagar Jack - ja, den här filmen bjuder på sanslöst fartfullt innehåll.  

At world's end (Vid världens ände), den tredje filmen, kom 2007 och kostade otroliga 300 miljoner dollar att göra!

I den här filmen reser Will och Elizabeth till Singapore som ett led i att få tillbaka Jack Sparrow från Davy Jones kista. För att återfinna Jack måste de segla utanför kartan - till världens ände.

Britterna och Davy Jones har börjat sätta käppar i hjulen och livet som pirat har försvårats markant. Enda sättet att åter bli starka är att samla de nio piratledarna och de nio piastrarna för att kunna sätta fri havets gudinna Kalypso. Något som kan bli en fara även för piraterna...

Pirates of the Caribbean-filmerna är underhållning på hög nivå, men den första står i en klass för sig, även om de andra två filmerna inte kommer långt efter. Vi ser med spänning fram emot den fjärde filmens actionspäckade händelseförlopp.

Jag tror inte att jag sett en enda film med Adam Sandler som jag ogillat. Den sortens humor går hem hos mig. Grown Ups är inget undantag. Jag skrattade gott många gånger, och höll på kikna av skratt i en scen, allt tack vare... Steve Buscemi! Väldigt oväntat, men i denna film var han hysteriskt rolig.

Grown Ups handlar i korthet om några barndomskamrater som möts igen som vuxna, när deras gamla baskettränare dör. De återförenas i hemstaden och tar efter begravningen med sig sina respektive familjer till en stuga för att umgås några dagar. Mycket har förändrats på den långa tid som de varit ifrån varandra, men barnasinnet har de kvar.

Precis som många andra av Adam Sandlers filmer, är denna fylld med en grabbig "slapstick"-humor. Det är mycket kiss och bajs-skämt, sexuella anspelningar och folk som gör illa sig på ett eller annat sätt. Och det är kul! Som Bert Karlsson brukar säga: "Det HÄR är underhållning!!"

Grabbigheten till trots är filmen gjord med en underfundig värme, och Sandler brukar få med flera aspekter i berättandet och förvånansvärt nog har karaktärerna lite djup i sig också. Många duktiga skådespelare och komiker dyker upp, varav flera har spelat mot Adam Sandler förut. Kevin James (Kungen av Queens), Chris Rock (Bad Company), Rob Schneider (Hollywood Gigolo), Salma Hayek, och som sagt även Steve Buscemi skojar till det lite extra.

Denna film är barnsligt rolig, och rekommenderas till alla som kan skratta när vuxna män får en pil i foten. Det är humor, det! /Jon, 11 år (i sinnet)

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller även filmer. Vi hyrde och såg You will meet a tall dark stranger (svensk titel: Du kommer att möta en lång mörk främling), inte alls vad jag hoppades på...

Filmen är skriven och regisserad av Woody Allen, och trots att jag inte sett en enda av hans andra filmer, föreställer jag mig att detta är en ganska typisk Woody Allen-film. Det är mycket prat, prat, prat, och känslor, och gråt, och alkohol, och minst sagt tvivelaktiga spådamer, och misslyckade författare, sura miner och grogglas som slängs i väggen... Nej, jag orkar inte gå in på handlingen i detalj, det är för deprimerande. Vill ni läsa mer kan ni gör det på IMDb (Internet Movie Database). Klicka i så fall HÄR.

På IMDb kategoriseras filmen underligt nog som komedi/romantik, fastän jag känner mig varken road eller värst romantiserad. Att rollbesättningen består av kända och annars duktiga skådespelare som Anthony Hopkins, Naomi Watts, Antonio Banderas, Josh Brolin med flera, gör den tyvärr inte bättre.

Man känner aldrig riktigt något för någon, trots att det - enligt mig - är ett relationsdrama. Det blir bara en brokig samling människor, och den enda gemensamma nämnaren skulle väl vara att alla på sitt egna sätt är väldigt själviska. Det gör väl i så fall filmen realistisk, men knappast sevärd.

Summa sumarum: nittioåtta minuters besvikelse. /Jon

Russell Crowe spelar huvudrollen i nagelbitaren The next three days som vi har sett idag. Ja, fy på oss som satt inne och såg på film när det var så fint väder ute... Men det här var en riktigt bra film.

Huvudkaraktären John Brennan (Crowe) lever ett lugnt familjeliv tillsammans med sin fru och son. De bor fint och har bra jobb, men Johns fru Lara kommer inte riktigt överens med sin chef - men ogillar hon chefen så mycket att hon kan mörda henne?

En helt vanlig morgon stormar polisstyrkor in hos Johns familj och arresterar henne för mord.

Fram till att detta händer går handlingen ganska långsamt framåt men här kommer filmen verkligen igång och för varje scen trappas fart och spänning upp.

Filmen påminner lite om Jagad men istället för att följa den jagade får vi vara med från utsidan. En mans kamp för att få tillbaka sin fru - och livet som det var.

Bevisningen mot frun är mycket stark, och visst tvivlar man på hennes oskyldighet men det är inte riktigt där filmens fokus ligger. John inser att frun aldrig kommer att bli fri fängelset och måste ta till drastiska medel - han ska frita Lara från fängelset och lämna landet tillsammans med henne och sonen.

Han söker hjälp på många håll. Bland annat söker han upp Damon Pennington (Liam Neeson) som lyckats rymma från fängelse flera gånger. Damon ger John många matnyttiga tips och John fortsätter att planera.

The next three days är ett mycket gripande kriminaldrama med romantiska inslag. Och den är fruktansvärt spännande - man sitter som på nålar! Just som man tror att man anar vart filmen bär hän tar den en annan vändning.

En smart dramathriller som är väl värd att se - hoppas att ni kommer att gilla den!  

Året är 2700 och människorna har sedan flera hundra år tillbaka tvingats från jorden för att bo på rymdskeppet Axiom. På jorden arbetar världens gulligaste lille robot som heter Wall-E (Waste Allocation Load Lifter Earth-class) med att samla ihop allt skräp för att åter göra planeten beboerlig.

Vi har sett Wall-E som måste var en utav de charmigaste filmerna som någonsin gjorts. Den är så sockersöt att man sitter med ett fånigt leende större delen utav handlingen.
Under hundratals år har Wall-E samlat och packat ihop skrot med bara en odödlig kackerlacka som sällskap. Wall-E är en oemotståndlig arbetsmyra som anpassat sig väl på den öde jorden, men visst känner han sig ensam...

Så en dag dyker plötsligt robotsonden EVA (Extraterrestial Vegetation Evaluator) upp och Wall-E blir blixtförälskad. Men EVA har sina instruktioner, att leta efter ett tecken på något som åter skulle göra ett liv på jorden möjligt.

Wall-E följer EVA:s arbete och hjälper henne när den stora sandstormen kommer. Wall-E tar med sig EVA hem och i hans hem finns just det som EVA är utsänd att leta efter: en grön planta!

När EVA hittat växten startas per automatik färden tillbaka till rymdskeppet och till kaptenen för att visa upp det sonden hittat. Och Wall-E följer med...

Wall-E är en mycket charmfull film som med ytterst lite dialog väcker många sköna känslor och får fram sitt budskap ändå. Vi tycker att den här filmen är hur mysig som helst och har sett den flera gånger och förvånas ständigt över hur vacker och välgjord denna datoranimerade barnfilm i science-ficionanda är. Filmen vann också Oscar för årets bästa animerade film, och blev nominerad i många andra kategorier.

Har ni inte sett den tycker vi att ni ska göra det. Det kommer att bli en filmupplevelse utöver det vanliga. Att man kan känna så varma känslor för en liten robot...

Vi har sett den fantastiskt roliga filmen Dumma mej. Den här filmen är så härlig att vi knappt finner ord. Många gånger skrattar vi helt hysteriskt och vet inte vad vi ska ta oss till. Nästan. Men den är mycket bra - om man gillar animerade filmer. Och det gör vi!

Gru heter huvudkaraktären som Steve Carell lånar ut sin röst till. Han är en skurk med en känslokall uppväxt. Han är grymt roligt, och då menar vi verkligen grym. När lille pojken gråter för den tappade glassen, gör han en ballongfigur till honom för att i nästa stund ta fram en nål och sticka sönder ballonghunden...

Gru håller på att rasa på listan över de största brottslingarna och måste ta till drastiska medel för att nå toppen. Han kommer på superplanen att stjäla månen!!! Men i hans väg kommer det tre föräldralösa flickor. Gru behöver barnen för att komma åt ett krympstråle-gevär och barnen behöver en förälder.

I den här filmen finns också de fantastiska minionerna. Ett stort gäng gula figurer som sätter guldkant på hela filmen. Fruktansvärt skojiga!

Dumma mej är en rolig film men med allvarliga undertoner och många detaljer som bara ett vaket öga lägger märke till. Vi kommer att se denna film många, många gånger och skratta lika gott varje gång. Se den du också. Igen, om du redan gjort det!

Med ett fantastiskt foto och vacker musik är filmen Oceans inget mindre än ett mästerverk. Men så tog den också fyra år att filma, och ytterligare ett år för att klippa ned de 480 (!) timmarna film till hundrafyra minuter magi.

Vi får följa med på en otrolig färd i, och ovanför, världens oceaner och se den fantastiska mångfald som döljer sig därute. En underbar naturupplevelse från soffan!

Filmen är en samproduktion mellan många länder, och filmades runt om på planeten. Jaques Parrin och Jaques Cluzaud heter männen bakom denna havsdokumentär med innebörden att vi måste respektera oceanerna och den jord vi lever på.

Trots att det i första hand är en dokumentärfilm, ger filmen inte många fakta alls. Långa stunder hörs ingen berättarröst, och när den väl talar är den mer filosofisk än faktaspäckad. Det är faktiskt skönt att se så många scener utan att någon berättar vad det är som händer. Flera sekvenser är väldigt harmoniska, med vackra musikstycken som följer händelseutvecklingen.

Man skulle omöjligt kunna lägga alla djurarter som förekommer i filmen på minnet, men en del känner vi i alla fall igen. Det är fåglar som söker mat i vattnet, saktmodiga sjökor som betar på havsängarna, nyfödda sköldpaddsungar som är på väg till havet, nyfikna sälar, färgglada fiskar och även isbjörnar och pingviner följer med på denna resa.

Liv och död förekommer i filmen, och i djurlivet är det ofta det som det handlar om - att överleva. Människan har en roll i filmen som inte lämnade oss oberörda. Delfiner och andra fiskar och djur dör i fiskares nät, och skräp och gifter förorenar haven. Men värst var ändå scenen när en haj fått alla sin fenor avskurna för att göra hajfenssoppa. Hajen slängdes efteråt levande överbord och sjönk hjälplös mot havets botten. En skakande scen.

I eftertexterna läste vi oss dock till att inga djur kommit till skada under inspelningarna, slaktscenerna var rekonstruktioner. Men det såg kusligt äkta ut och verkliga var i alla fall våra föraktfulla känslor för den grymhet som djur många gånger utsätts för, helt och hållet i onödan. 

I filmen säger berättarrösten att aldrig har människan upptäckt så mycket, och aldrig har vi förstört så mycket. Många arter som funnits i årtusenden har utrotats på väldigt kort tid. I filmen framgår att naturen klarar sig ganska bra utan mänskligheten, medan vi är så fullständigt beroende av den för vår egen överlevnad.

Är man rädd för mörka vattendjup, är The Abyss verkligen ingenting att rekommendera. Filmen utspelar sig nämligen nästan uteslutande långt under vattenytan. Gillar man däremot krypande, iskall klaustrofobi, då är detta filmen med stort F!

Detta är ett av regissören James Camerons många mästerverk. Den är inspelad 1989, och fick en Oscar för bästa effekter. Den blev även nominerad i många andra kategorier, och vann dessutom flertalet pris i övriga filmtävlingar.

Än idag är filmen helt fantastisk, inte minst tack vare duktiga skådespelare. Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn med flera ger filmen extra nerv.

Handlingen då? Jo, en amerikansk atomubåt förliser under mystiska omständigheter, och ett team av oljeborrare på en undervattensrigg ombeds hjälpa militären att leta efter överlevande. En kraftig storm ställer till problem, och besättningen blir strandsatta på havets botten, på kanten till en djuphavsgrav. Men, de är inte ensamma därnere...

Vad är det som döljer sig i djupen, och vem är egentligen fienden? Vem kan man lita på när det mörka, kalla vattnet stiger och luften börjar ta slut?

Specialversionen är 28 minuter längre än bioversionen, och så mycket bättre. Det märks att filmteamet lagt ned oerhört mycket arbete på att få allting verklighetstroget. Dessutom kan man läsa mycket "onödigt vetande" om filmen på internet. Bland annat att James Camerons bror, Mike Cameron, har en roll i filmen som - död ubåtsbesättningsman!

Jovisst, det är ingen docka som ligger där med en krabba som kryper ut ur munnen. För att filma den scenen fick Mike Cameron ligga still och hålla andan 4,5 meter under ytan. Ja, vad gör man inte för brorsan och filmkonsten?

Har du ännu inte sett denna otroliga film, väntar dig en filmupplevelse utöver det vardagliga. Se den! /Jon

Abyssus abyssum invocat 

(Latin: Djup ropar till djup)