Mathilda, Leif, Ella, Harald, Ludvig, Maria, Tekla, Tindra, Therese, Lukas och Kent.

(Med reservation för stavfel, namnfel och ihopblandningar...) 

Jag hade väl aldrig trott att jag någon gång skulle åka på släktträff på Skara Sommarlands camping - men idag blev det just det!

Mina kusiner, bröderna Kent och Leif som bor på var sitt håll i landet, är på semester med sina respektive familjer och idag möttes de på Sommarland, där de ska bo och ha roligt några dagar tillsammans.

Det var väldigt länge sedan jag träffade mina kusiner, så det var mycket kul att ses igen. Barn, som senast vi sågs knappt kunde gå, kunde nu både gå och cykla och en massa annat också. Tänk så fort tiden går!

Ikväll var inget undantag. Hux flux hade det gått några timmar medan vi pratat om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat, och druckit kaffe och ätit tårta och skrattat och pratat lite till. Barnen var verkligen jättesnälla och kom tillbaka från lekplatsen för en gruppbild. Föräldrarna ställde upp lika snällt de med...

Tack för det varma mottagandet och en riktigt trevlig kväll, kära släktingar! Hoppas att det vackra vädret håller i sig och att ni får en fortsatt trevlig semester. Förhoppningsvis kommer det inte att dröja lika länge till nästa gång vi ses. Allt gott till er! /Jon

Mamma bjöd på våfflor hemma hos sig idag. De hade nämlingen fått storfrämmande från Labbås/Tidahôlm av min farmors bror, Karl-Gustav, och hans dotter, Lisbeth. Både hemmagjord våffelsmet och många, många goda sylter i trevligt sällskap!

Idag för tre år sedan vändes min värld uppochned. Igen. Bara knappt fem månader efter att farfar - gammal, trött och med trasiga skor - traskat vidare, följde farmor efter honom i hans fotspår.

Efter att farfar dött blev ingenting sig likt igen. Farmor förlorade sin livskamrat sedan många, många år tillbaka. Det tog henne så fruktansvärt hårt och sorgen blev för stor för henne och hennes varma hjärta brast.

Men det var inte bara farmor som förlorade någon, det var det många av oss som gjorde. En älskad människa försvann och alldeles för kort därefter gick världen miste om ännu ett älskat människoliv. 

Man kan ju tycka att det kunde ha dröjt lite mer mellan bortgångarna av underbara människor i mitt liv. Men så blev det inte. Det här var en mycket tung period. Farmor och farfar skulle ju alltid finnas där för mig!

För tre år sedan var det fredag, vädret vackert och på farmors köksbord stod ett paket med makaroner - lunchen var planerad. Det är konstigt vad man minns. Jag minns att just den dagen skulle hon ha ätit makaroner.

Det blev inga makaroner tillagade. I en utav köksstolarna vid bordet satt farmor, men bara hennes själs förstelnade hus. Hon hade lämnat oss. Hennes kalla kropp satt där orörlig och väntade på att de som ville skulle ta farväl.

Men jag är säker på att hon redan var i farfars armar och tittade ner på oss, en ledsen skara, tillsammans med honom. Hon var vid hans sida, där hennes hem alltid varit. Vissa människor kan inte leva utan varandra. Jag vet det nu.

Jag hade knappt fått grepp om att farfar blivit fattad av dödens kratta och nu var också farmor borta. Ingenting skulle någonsin bli sig likt igen. Jag kämpar med att minnas så mycket som möjligt. För jag har så många underbara minnen som jag vill hålla hårt i.

Jag älskade er så mycket! Ni är med mig i allt jag gör, jag hade inte blivit den jag är utan er och jag tänker på er ofta. Och just i dag ännu lite mer. Ibland är tre år ingenting... /Jenny

... för du har tagit studenten, fy f-n vad du är bra!!!

Mitt kusinbarn Johanna är släktens färskaste student och i eftermiddag var vi och uppvaktade henne. God mat och smaskiga fina tårtor bjöds det på. Den ena tårtan såg ut som en klassisk studentmössa, eller som en polishatt tyckte en utav ungarna på plats. Samma unge gick förresten omkring med en kamera och bad så sött: "Kan du försöka le lite?"

En härlig tillställning med många släktingar och bekanta på plats. Hoppas att du får en trevlig kväll/natt, Johanna! /Jenny

I Holmsund, utanför Umeå, bor Jons syster Eva tillsammans med sin sambo Ola och deras franska bulldogg Keso. Det blev både första besöket i deras nya hus och första träffen med Keso för vår del.

Vi ramlade in tidigt på söndagsmorgonen och väckte alla utom vovven. Med oss hade vi några små (försenade...) inflyttningspresenter. Bland annat en Crazy Daisy-vattenspridare och leksaksgris till Keso. Efter en snabb husesyn och lite prat om ditten och datten ville vi komma vidare. Hade ju gärna velat stanna längre men det får bli en annan gång. Lååångt kvar...

Första morgonen som vi inte blev väckta utav Nalle - den här dagen var det istället väckarklockans tur klockan fyra...

Kvart över fem lämnade vi Folke, Marianne och Långnäs med GPS:en inställd på Holmsund och besök hos Eva och Ola.

På eftermiddagen tog vi fram sällskapsspelet Sequence och spelade några vändor. Inget vidare väder att vara ute i idag heller. Det blåser fruktansvärt hårt! Jättekonstigt väder och dessutom såg vi en domherre, så här kanske det blir snö framöver. Men det kommer vi att missa för imorgon beger vi oss hemåt igen. Vi har så gott som packat klart. Men det blir trångt i bilen hem för vi beslutade oss för att ta med den gula nya takboxen hem. Och det är precis att vår gamla får plats i baksätet.

Vi måste bland annat ta bort lastgallret men det ska nog gå bra. Den här gången kör vi raka vägen hem. Ja, nästan i alla fall. Vi ska hälsa på Eva och Ola i Holmsund utanför Umeå. Dit är det 24 mil och tar ungefär tre timmar och eftersom vi hoppas på att komma iväg tidigt imorgon bitti blir det ett besök i arla morgonstund. Sedan har vi bara 82 mil kvar innan vi är hemma...

Tillbaka till sällskapsspelet. Marianne vann de två första spelomgångarna och blev så här glad:

I tredje och sista omgången fick Jon fem knektar. Och fem knektar var just vad som krävdes för att få Sequence-drottningen på fall...

Nu ska vi lägga oss och vila lite innan det är dags för ännu en danskväll på logen. Tuff semester! Ikväll mellan sju och tio blir det motionsdans till BarraBazz, vi ska lasta in lite till i bilen när vi kommer tillbaka och efter det blir det åter sängen för oss och klockan fyra ringer väckarklockan. Hoppas att komma iväg på den långa hemresan vid femtiden. Hej på ett tag!

Dansbandet Voyage bjöd upp till många danser.

Från Stockholm kommer bandet Voyage som stod för underhållningen på Logen Käcktjärn under fredagskvällen. Det var debut för Voyage på Käckis men publiken applåderade ljudligt många gånger och bandet fick ett mycket varmt bemötande. Voyage bjöd på många välbekanta ljuva 80-talshits i dansbandsform som det dansades glatt till. Både publik och band fick en lyckad kväll!

Det dansades både inne i logen och på utedansbanan.

Och var sak eller människa ska vara på sin plats för att det ska gå som en dans! Folke skötte biljettförsäljningen och Marianne ordnade med det mesta i köket. Jag och Jon försökte bidra så gott vi kunde i servering och i insläppet.

Den fina personalen...

Vi hade tur med väder också, varken för varmt eller för kallt och inget regn alls. Det var många glada miner och ordningsvakterna fick en lugn kväll.

Ordningen var god för vaktande ordningsvakter.

Kvällens hårigaste gäst ville också svänga på sina lurviga, men han blev dock inte inläppt utan fick lugnt gå åt sidan. Inte heller blev han bjuden på något i korvluckan mot vägen. Där satt han förgäves och väntade men njöt i fulla drag av musiken...

Nä! Här släpps inte vem som helst in.

Strax efter ett tonade dansbandsmusiken ut och efter lite lätt ihopplockande kunde vi bege oss hemåt mot sängen. Dansbandet dröjde kvar och pratade med sina fans och verkade oförskämt pigga. Vi börjar nog bli lite mossiga för det var nästan så man blev trött av att bara titta på alla alerta dansare som höll igång i flera timmar. Men det förstås, har man trevligt så finns orken!

Får vi lov?