Senast skrev jag ett grav-inlägg, inte så muntert kanske, så nu tänkte jag skriva ett grav(id)inlägg. För även om det tagit bra länge för mig att inse det, kommer jag om ett par månader - plus minus några dagar - att vara fyrbarnsfar! Och jag längtar. Såklart. Den lilla ängslan jag ändå har någonstans långt därinne, för man vill ju att allt ska gå bra, försvinner i all den glädje jag känner när jag tänker på att vi snart ska få träffa vår efterlängtade Lin. Hon bökar runt rejält i mammas mage nu och verkar nästan vilja komma ut redan. Men så ivrig får hon inte vara, det skulle ju sabba hela "vartannat år, varannan pojke, varannan flicka"-konceptet, hehehe...

Skämt åsido har jag svårt att förstå hur lyckligt lottade jag och Jenny är, för på lite mer än fem år har vi fått tre, snart fyra, fina barn som jag hoppas få följa genom livet. Att se dem växa upp, kunna ge alla kärlek, glädje och trygghet, hjälpa dem förstå världen och förhoppningsvis kunna lära dem en del om vad som är rätt och fel här i livet, har blivit det viktigaste för mig. Det har inte varit lätt alla gånger, och jag har ingen illusion om att det kommer att bli lättare med ett fjärde litet liv att ansvara för, men jag känner mig trots allt mer redo för ansvaret än någonsin.

Under dessa år, då vi gick från tvåsamhet (ja, tresamhet om man räknar med vår käre Nalle då) till att bilda familj, har jag fått omvärdera det mesta i mitt liv. Ibland har det varit jobbigt, rentav plågsamt, men det har otroligt nog stärkt mig och gjort mig mer ödmjuk inför livet. Saker som betydde så mycket för mig för femton, tjugo år sedan, kan jag bara se tillbaka på med ett förvånat leende. Att det ena och det andra kunde vara så viktigt då. Hur i allsin dar hade jag tid och ork att bry mig om sådant? Ändå vill jag inte kasta bort dessa minnen eller förminska dem till ingenting, för på något underligt vis är det ju den jag var och de val som jag gjorde som ledde mig fram i livet till det jag har nu. Och jag har kanske inte allt jag hade då, men jag är lycklig.

Och nu svävade jag visst iväg. Igen. Jag har ju en tendens att göra det, särskilt när inte Jenny är i närheten...

Lilla Lin! Jag längtar så mycket efter att få träffa dig. Jag vet att jag inte alltid kommer att vara världens bästa pappa (oavsett vad det står på t-shirtarna) och det kommer komma en tid då du inser att inte heller jag har svaret på livet, universum och allting (fast det ska visst vara 42 har jag hört). Men jag hoppas att du kommer att tycka att jag är en rätt okej farsa när allt kommer omkring ändå. Kanske på andra sidan puberteten, i alla fall. Men just nu får du gärna låta bli att sparka så hårt på mamma hela tiden. Hon behöver sova också ibland. Vi ses snart, älskade lilla du! /Din pappa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här aktivitetshäftet fick Loe när han var yngre och vi tyckte att det fungerade bra. Nu är det Lins tur att ta sig igenom aktiviteterna i hennes eget häfte, ett häfte som mest tar upp små bokstäver. I häftet finns diverse övningar där svar ska sk...

Den stora älgvandringen har dragit igång på SVT och till och från har vi livesändningen på. Så igår, på Världsbokdagen, drog jag igång ett älgtema med Lin och Sia. Men vi började på boktemat och såg avsnittet om Världsbokdagen med Greta Gris och så l...

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...