Under den tredje föräldraträffen fick vi bland annat lära oss hur viktigt det är med fysisk kontakt.

I eftermiddag har vi varit på vår tredje föräldraträff. Rubriken på den här träffen var "Samspel". Nu var det två andra kvinnor, och en "prao" från en annan kommun, som höll i samtalet. För tanken är att vi ska träffa så många som möjligt som har med Familjecentralen att göra. Två utav paren dök inte upp den här gången så gruppen var mindre idag.

Det pratades om det kompetenta lilla barnet som tidigt är kontaktsökande och just därför såg vi en film om spädbarnsmassage. Babymassage är något som har spridit sig över hela världen och har sitt ursprung i södra Indien. Massage är ett jättebra sätt att lära sig sitt barns uttryck och även amning är bra för närheten till barnet.

I filmerna vi såg berättade nyblivna föräldrar om hur den första tiden med nya barnet såg ut. En mamma berättade om hur jobbigt det hade varit att få igång amningen och en annan om hur hon hade valt bort barnet för mannen om hon tvingats välja, för första tiden var så tuff. Det lät ju ganska hemskt, men det är samtidigt bra att "sanningen" kommer fram. Det känns som om det är mycket prestige i att föda barn - att förlossningen ska gå helt perfekt och att tiden med bebisen ska vara som en dans på rosor.

Bilden på kronprinsessan och Daniel som står lyckliga bara timmar efter förlossningen och är på väg hem är ju inte något som stämmer för alla. Och för de två finns ju en massa hjälp att få på hemmaplan, så ser det ju inte alltid ut.

Förlossningen kan gå skitdåligt, amningen kan komma att bli fruktansvärd, och att inte få någon sömn på flera veckor kan ju göra vem som helst tokig! Det är väl klart att det här skrämde upp en del, men samtidigt är det så det kan bli. Och man är inte knäpp för att man stup i kvarten går och tittar till så att babyn andas. Viss oro är sund.

Undrar hur det kommer att gå för oss...? /Jenny

Igår kväll vid läggdags var baby I superaktiv. Han... eller hon... äh, strunt samma, HEN då (första gången jag skriver det...) körde ett tvättäkta kickboxningspass med Jennys mage som sparringpartner. Tyvärr fick vi inga jabbar på film, för på något magiskt sätt vet baby I när kameran rullar...

Hur som helst. Plötsligt reser sig Jennys mage högt upp strax nedanför revbenen och rullar som en långsam tsunamivåg ända ned under naveln. Både Jenny och jag gör stora ögon, för något sådant har vi aldrig sett förut. Baby I måste ha gjort en kullerbytta!

Showen fortsatte hela natten med ett antal toabesök som följd, och den är fortfarande igång i skrivande stund. Vi hoppas att allt är bra med vår lilla kickboxar-gymnast. Vi får väl redan nu börja fundera på vilken cirkus vi ska sätta baby I i, för fortsätter dessa cirkuskonster så här får vi nog be om största möjliga tysssssssssssstnad... ;) /Jon

Jag fick ett nyhetsbrev från Mama där en av artiklarna handlade om tiden efter förlossningen. Och det var verkligen svårt att hitta något positivt på de sex sidorna...

"Efter en till tre dagar på bb får ni åka hem. Ofta inväntas att amningen startar (ett smärt­kapitel för sig, ömma bröst är bara förnamnet). "

"Ta värktabletter. Du måste inte ”härda ut”."

"Efter förlossningen är man som överkörd av en lastbil och har inget bra försvar."

"Man kan också känna besvikelse och sorg över att förlossningen inte blev som tänkt."

"Det är inte amningen som ger dig ”gröt i huvudet”, testa att väcka vem som helst en gång i kvarten flera veckor på raken så får du se hur snabba i tanken de är…"

Det här är bara en del av det som tas upp i artikeln. Och säkert stämmer alltsammans, men kanske inte för alla... Bara att vänta och se. /Jenny

Jag har kämpat med att få några bebissparkar på film, men det är som att den vet när jag är redo med filmkameran. Så det här är det bästa som jag lyckats med. Hittills. Några få sparkar syns i det här klippet i alla fall men de är inte så lätta att se... /Jenny

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=4IoFNzUlRDk

Idag har vi varit på besök hos barnmorskan. Mitt blodtryck var 110/60, förra gången 120/60 så det såg bra ut och äggvitan i urinen är helt borta. Det anade jag väl lite för jag mår ju riktigt bra nu. Bäst att njuta!

Livmodern hade vuxit tre centimeter, från 25 till 28 och det var också bra. Hon kände på magen och det verkade som om babyn låg med huvudet nedåt, ryggen åt mitt höger och armar och ben till vänster. Det skulle ju förklara varför jag känner av mest aktivitet på vänster sida.

Men när barnmorskan med doptonen skulle lyssna på bebisens hjärta slog det lite för fort, 164 slag. 160 slag var en gräns. Det ville hon undersöka en gång till så vi fick återkomma en halvtimme senare för att se om det lugnat sig.

Vi tog en promenad med Nalle under tiden. När vi kom tillbaka hade hjärtslagen sjunkit till 152 (156 förra gången) och det var mycket bättre. Jättebra att hon kollar upp det, men det här har jag inte hört någon annan råka ut för. Fast det kanske är vanligt...?

Jon läste Bamse i väntan på barnmorskan. Det fanns ju en mängd gravidtidningar annars...

Järntabletter ska jag fortsätta att äta, hade ju 114 och där var 117 ett gränsvärde så det behöver upp. Folsyra och linfröolja äter jag också. B12-tabletter ska jag fortsätta äta tills förlossningen, sen ska jag efter tre månader ta ett prov för att kolla om jag har en konstant brist.

Nästa MVC-besök är om cirka tre veckor och innan dess har vi hunnit vara på två föräldraträffar, de sista innan uppehållet för alla deltagares barnafödande. /Jenny

Jag hade turen att vinna ett gravidbälte från BeSafe hos Fru Svensson. Inte till mig, som man kanske skulle kunna tro, utan till min kära fru. Gravidbältet ska göra bilfärderna mer komfortabla och framför allt skydda bebisen i magen vid en krock.

Jenny testade bältet på väg till vår andra föräldraträff i Tibro, och hon tyckte att det kändes "stöttande", även om vi båda trodde att höftbältet skulle hamna ännu mer nere på låren.

Den rem som ska sitta runt ryggstödet var lätt att trä igenom sitt spänne, men desto svårare att dra tajt runt ryggstödet. Vet faktiskt inte hur tajt det måste sitta, men som fallskärmstekniker är man aningen allergisk mot remmar som sitter lite slappt...

En annan lösning som kanske kunde förenklas något är bälteshållaren. De två tryckknapparna sitter ganska hårt och ska knäppas och knäppas upp varje gång som bältet ska på och av, lite bökigt. Äh, petitesser i det stora hela! Vi är båda två väldigt glada över att vi vann denna "livräddare" till bilen. Hoppas bara att den aldrig behöver komma till användning... /Jon

PS. Än en gång ett stort tack till Fru Svensson! Vill ni läsa mer om BeSafe Gravidbälte kan ni göra det här.

Den första missade jag, eftersom jag då var borta med jobbet (Johan var stand-in). Därför var jag också den ende okände på dagens föräldraträff, den andra av åtta totalt. Det var intressant att träffa de övriga sex paren (nej, det ska vara särskrivet där...), men jag kände tyvärr inte igen någon. Fast jag behövde inte presentera mig inför gruppen, så jag antar att jag fortfarande till viss del är "den okände"...

Idag pratade barnmorskan mycket om själva förlossningen och tiden strax innan och direkt efter. Fokus låg till största del på smärta och smärtlindring, och jag märkte att några av de blivande mödrarna, Jenny inräknad, skruvade lite besvärat på sig. Jag tror att vi killar i allmänhet har väldigt svårt att förstå hur ont det kan göra att föda barn, men det var bra att barnmorskan tog upp detta ämne. Viktigt att komma ihåg är ju att det finns en uppsjö med smärtlindring att använda sig av, både förebyggande i hemmet och även aktivt i förlossningsrummet. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns så många metoder och varianter.

Man kan använda sig av naturliga, till exempel massage, värmedynor och andra avslappnande metoder, men även medicinska, som lustgas och ryggbedövning, eller en kombination av flera. Kontentan var i alla fall att förlossningssmärta upplevs väldigt olika från kvinna till kvinna, och att alla smärtlindringsmetoder inte passar alla alltid. Man får helt enkelt pröva sig fram till vad som känns bäst.

Partnerns roll pratades det också en del om, och fastän vi män kanske "bara" får gå och hämta ett glas saft eller vaddetnukanvara, ska vi inte förringa vår del i födselprocessen. Även om det känns som om vi kommer undan ganska lätt i det stora hela...

Jag hoppas i alla fall att jag kan hjälpa till att göra det så tryggt och skönt för Jenny som det bara går när det är dags, så att hon endast behöver koncentrera sig på själva krystandet. Och just det ja, jag ska öva lite mer på andningen också. Det finns visst tre sätt. Fast väl i förlossningsrummet är jag glad om jag kommer ihåg att andas överhuvudtaget... /Jon

Grattis - nu är du i tredje trimestern och officiellt höggravid! Barnets huvud börjar få de rätta proportionerna i förhållande till resten av kroppen. Babyn producerar fett under huden som används som energikälla och har en isolerande funktion.

Bebisens näringsbehov blir större under tredje trimestern och du behöver äta mycket protein, C-vitamin, folsyra, järn och kalcium (ca 200 mg går åt varje dag till att bygga upp bebisens skelett), så se till att äta mat som är rik på dessa näringsämnen. Skelettet byggs upp nu, liksom hjärnan, musklerna och lungorna.
Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Kanske känner du av förvärkar? När du slappnar av avtar värkarna.