Svenska jordgubbar, gul kiwi och vattenmelon (helst minimelon och ännu hellre kärnfri) är fruktfavoriterna just nu. Graviditeten fortsätter att ställa till det för mitt smaksinne men frukt går jättebra och smakar som det ska. /Jenny

Efter ett litet uppehåll hos barmorskan var det i eftermiddag dags igen. Och den här gången blev det faktiskt ett smidigt in-och-ut-besök. Mycket smärtfritt den här gången - äntligen. Ingen äggvita i urinen och alla värden var bra.

Blodtrycket ligger stadigt på 110/60 och livmodern växer som den ska. Den här gången var det dags att kolla sockervärdet så det blev stick i fingret på provtagningen. Svaret får jag vid nästa MVC-besök, om det inte var något fel för då blir det tidigare. 

Babyn ligger med huvudet neråt men barnmorskan kunde inte riktigt lista ut om den låg i grodposition eller lite på snedden. Symfus-Fundus (inte en trollformel i Harry Potter...) var 31 cm så jag följer min lilla kurva fint.

Den röda linjen tillhör mig. Den grå linjen är "normalt" så jag ligger lite över.

Men så var det ju det där med att lyssna på bebisens hjärta. Förra gången slog det alldeles för fort för att barnmorskan kunde låta oss gå därifrån utan att se att det kunde lugna sig. Den här gången låg hjärtslagen på 160 men nu behövde vi inte kolla en gång till. Lilla livets hjärta slår kanske bara fortare än många andra. Mitt hjärta skulle nog också slå lite fortare om någon klämt på mig så där...

Jag berättade att värmen är mycket jobbig och att det ömmar lite utmed sidorna när jag sover men det här var inte alls ovanligt. Och sparkandet skulle kunna bli värre. I vecka 36 står livmodern som högst och då kan sparkar mot revebenen komma... Men det är då det - just nu känns det faktiskt ganska bra. /Jenny

Pyret i magen vet verkligen hur man håller igång - särskilt på nätterna. Men även om dagarna bjuds jag på en och annan magdans. Oftast märker jag av rörelserna mest när jag ligger still, men det kanske är lättare att känna av dem då. Enda stället som jag aldrig fått en spark på, fast jag inte rör på mig så värst, är när jag står i duschen.

På sistone har jag försökt få lite utav den här aktiviteten på film - med inte särskilt stor framgång. På natten slutar den så fort jag tänder lampan, men jag har klippt ihop några snuttar från när vi sett på teve. Då kan det se ut så här, och då måste jag ändå poängtera att det här är den snälla versionen av magdansen. Om nätterna är tagen mycket tuffare! /Jenny

Ja, så stod det på en av gravidsidorna vi besökte för att kolla utvecklingen för den här veckan. Vi är inne i åttonde månaden nu. Det känns aningen tidigt att börja packa BB-väskan redan, men det är klart att det är bättre att ha det färdigt också. (Till skillnad från allt annat som vi inte har koll på...) Vi googlade runt efter lämpliga checklistor och hittade listor med varierat innehåll.

En del listor verkade vilja att man skulle packa ned allt man har hemma - och lite till...

Till slut hittade vi en lista som var mer avskalad. Vi vet ju att ni som läser har en massa kunskap så vi lägger ut listan och hoppas på gensvar från er. Vad är onödigt, vad fattas? Vad tar ni/tog ni med? Tipsa på - så vi kan packa på!

Packa för mamma och pappa
Patientbricka
Legitimation
Toalettsaker, inkl. amningsinlägg
Inneskor
Strumpor och underkläder inkl. ev. amningsbh (Obs! Stora trosor till bindorna efter förlossningen)
Lite extra kläder (pappan behöver också ombyte om han stannar på förlossningskliniken)
Morgonrock, kan vara skönt men inte nödvändigt

Mobiltelefon och laddare

Kamera och/eller videokamera
CD-skivor eller ipod om du vill lyssna på musik
Tidningar och/eller böcker

Plånbok med pengar/kreditkort

Mat till pappan som inte får sin mat gratis

Ev. mat till mamman om det är något speciellt hon vill ha

Packa för barnet
Kläder till barnet

Ytterkläder och mössa till bebisen för hemfärden
Bilbarnstol
På en del förlossningsavdelningar måste man ta med blöjor till barnet

Listan med vad som behövs till barnet var inte så lång. Fast kläder innefattar ju en del förstås. Omlott-tröjor var visst populärt men det har vi inte skaffat en enda och hoppas att det inte står och faller med det... ;) Hur är det med nappar, är det något de på BB "vill" att man ska använda tro...?

Nu är det helt omöjligt att veta hur lång tid förlossningen och tiden på BB kommer att ta men vi får väl packa så där lite lagom. Det är bara lite över tre mil och tar runt 35 minuter till förlossningen och i Skövde, där sjukhuset ligger, finns ju det mesta ändå.

Det är många tankar i omlopp nu, många frågeställningar och förhoppningar. Hjärnan har svårt att vila, till och med på natten och drömmarna är oftast helgalna. Men det är väl sådant som hör en graviditet till...

Ska vi välja blöjor från Libero eller Pampers?

Hoppas att förlossningen går bra.

Jag ser verkligen inte fram emot att "ligga på sjukhus".

Marshmallows går att grilla - men går de att koka...?

Är det okej att lägga ut bilder på bebisen sen?

Kommer vi orka blogga överhuvudtaget?

Kan vi glömma allt vad egentid heter sen?

Hur kommer Nalle ta det med en bebis?

Kommer kroppen att återhämta sig fysiskt efter förlossningen?

Varför sparkar bebisen så fruktansvärt mycket? Mår den verkligen bra?

Kommer vi att få till det bra utrymmesmässigt?

Kan man bli vräkt om bebisen gråter hela nätterna?

Hur farligt besprutade är jordgubbarna egentligen?

Måste Jon ha halva sängen, räcker det inte med en liten bit vid fotändan...?

Föräldrapenning - vilken djungel!

Och funderingarna är många, många fler... Den nya vändningen som vårt liv ska ta känns nervös, oviss men samtidigt mycket spännande. Och nu är det snart bara två månader kvar. /Jenny

I den här lokalen på Familjecentralen hålls våra träffar.

Nu har vi varit på sista föräldraträffen för den här första omgången. Nästa gång vi ses i oktober har alla fått sina bebisar. Overkligt! Och overkligt kändes det också att sitta och gå igenom punkterna under träffen. Idag skulle vi tjejer sitta med ett lösbröst och docka och öva amning...

Eftermiddagens träff var mycket informativ och vi pratade om just amning, men även om parrelationen efteråt och återigen togs det upp hur viktigt det är med andning och avslappning när det är dags för förlossningen. "Kvinnans jobb är att andas och slappna av" - ja, det låter ju enkelt! Mannen och personalen ska underlätta för just detta. Ja, ni kan ju försöka lugna mig när det är dags! ;)

Men mycket amningsprat blev det och hur vi ställde oss till det. Vi pratade om våra förväntningar och erfarenheter, samt för- och nackdelar. Att få igång amningen är inte så lätt som det kan verka alla gånger, och det är inte alla det fungerar för och det är inte heller alla som vill amma.

När det kommer till tiden efteråt så blev vi förberedda på att det kanske inte kommer bli så där gulligt som det kanske verkar vara för många. Det har vi väl nästan anat ändå.

Vi kommer nog att bli obeskrivligt trötta... (Och att ta på sig några större projekt var tydligen inte att tänka på, och där tänkte vi båda på våra husplaner.) I samband med detta tog barnmorskan även upp shaken baby syndrome som hon självklart varnade starkt för. Blir frustrationen för stor så gå därifrån istället, rekommenderade hon.

I bildpresentationen listades grejer som var lämpade för första tiden - konstigt att vår lista var betydligt längre än den som föreslogs... Känns ju skönt att vara lite "före" när det gäller något.

Jag hade inte några stora förväntningarna på de här träffarna i början, och efter den första kändes det som om det inte skulle ge så mycket. Men det var bara en mjukstart och efter den har ribban för innehållet på träffarna höjts betydligt och jag tycker att det har varit mycket givande.

Och det kommer säkert att bli ännu roligare när vi ska ses nästa gång - med alla bebisar. /Jenny

Vad stora spjälsängar är ändå...

I eftermiddag började vi pyssla med babysakerna lite smått. Vi har sorterat kläder och sängkläder och förberett för tvätt. Spjälsängen är ihopsatt och det är väl bara att knö in den här någonstans. Antagligen i gäst/data/barn/förrådsrummet. Jajemen, det är ganska trångt där. Men kommer vi att "lägga ifrån" oss babyn någon gång tro...? Kommer vi inte vilja ha den nära precis hela tiden?

Att börja dra bort prislappar på babykläderna och riva upp babysängkläderna ur sina förpackningar kändes som ett stort steg. För en liten oro för att allt inte ska gå bra finns där. Men om vi tvättat upp kläder eller inte kommer ju inte att spela någon roll för det.

Och sedan känns det overkligt att ha en spjälsäng stående här. I den ska vår bebis sova. Va?! Vår bebis! Även om bebisen har känts väldigt verklig på sistone med alla sina kraftfulla sparkar som nu mer övergått i starka tryck mot livmoderns väggar, är det svårt att riktigt förstå.

De senaste nätterna har jag haft svårt att hitta en skön sovställning för det har gjort ont utmed höfterna. När jag sitter och står känns det ingenting. Bäckenet håller ju på att luckras upp för att förbereda sig för förlossningen så det är väl inte helt omöjligt att det är foglossning.

Än så länge gör det som tur var inte så ont som jag har hört att en del kan ha. Och nu känns det bara utmed höfterna. Och där hoppas jag att det stannar.

Jag har testat att sova med en kudde mellan benen men det kändes mest obehagligt. På den här sidan fanns en hel del matnyttigt att läsa om symfyseolys/foglossning. Men jag vet ju inte om det är det jag känner av, fast lite träffande är det. /Jenny