Tycker oss kunna se att bebisen har ramlat ner...

Badkaret behövde jag inte vänta på - för det levererades faktiskt innan utsatt tid. Men jag var ju vaken och hemma så det var ingen fara, bara skönt att slippa gå och vänta... Sedan fanns det ju inte en chans i världen att jag skulle orka bära ner det i källaren så Jon svängde förbi lite snabbt och vi hjälptes åt.

Däremot väntar vi på våra lånepapper från banken som inte dykt upp. Vi har hört av oss om det men det börjar kännas lite oroligt för på måndag vill säljarna ha sina pengar - och vi huset. Men det är ju några dagar kvar. Hade ju hoppats på att den biten skulle varit ordnad nu för det är ju mycket att tänka på ändå.

Igår började jag få lite ont i ryggen. Inte så jätteont men så att det i alla fall kändes och jag har inte haft ont i ryggen alls under hela graviditeten annars. Något som jag var helsäker på att jag skulle få i och med att den har krånglat mycket innan. Fast det här kanske är värkar i ryggen...?

Har också ont i skinkorna, bäckenområdet, och nedre delen av buken. Det spänner och stramar. Dessutom har jag känt mig lätt illamående och är fortfarande svullen och varm. Stödstrumporna hjälper lite i alla fall. Och sedan känns det som om "någon" har "ramlat ner", det tar liksom emot när jag går... Så det ska bli spännande att se vad barnmorskan säger imorgon. Har vi en fixerad bebis tro...?

En öm dag idag alltså, men det behöver ju bara se ut så här i som längst en månad till. Suck och stön! Skönt att man kan gnälla av sig lite här i alla fall. På tal om gnäll... Underbart är kort - under några dagar hade vi inga batterier i vågen. Nu har vi det igen och jag kan konstatera att jag gått upp runt 19 kilo sedan den här bebisen var ett ägg i nov/dec. Då vägde jag 57 och har alltså gått upp ungefär en tredjedel av min ursprungsvikt! Ingen tanke som gör mig direkt gladare heller...

Passande tryck på gravidtröja hos Gladagrodan.se.

I tidningen idag var det med ett par från vår föräldragrupp. De hade fått en son, men jag minns inte när de hade bf. Det var det första paret som jag sett men alla väljer ju inte att fotograferas så fler kan ju ha fått. Och det har säkert ALLA fått också... alla utom vi.

Hög tid att tröstdricka lite Coca-Cola. /Jenny

Igår hade jag tänkt ta på mig mina sandaler när jag skulle till Hjo. Men det var ju inte en chans att jag skulle komma i dem utan att behöva spänna ut dem till det yttersta så det fick bli foppatofflor igen. Då slog det mig hur svullen jag verkligen är, så motvilligt fick det bli stödstrumpor idag - och givetvis är det varmt idag. Men jag ska ge strumporna en chans, de är ju trots allt lila i alla fall... (Strumporna är en vinst från dig, Lotta, för länge sedan. De kommer ännu mer till användning nu, fast den här gången fick Jon hjälpa mig att komma i dem...) /Jenny

Inte långt efter att jag blev gravid försvann mitt sug efter Coca-Cola helt. Drycken som varit DEN ENDA drycken i mitt hjärta så länge tilltalade mig inte alls länge. Jag smakade någon gång när Jon köpt Cola men det smakade bara konstigt. Men NU börjar suget komma tillbaka och under bara några dagar har jag nästan druckit 1,5 liter. Det är ju ingenting jämfört med hur mycket jag drack förut! Det här känns faktiskt ganska bra för jag har saknat min Cola.

Håller äntligen smaksinnet på att få ordning på smakerna igen och komma tillbaka tro...? Hoppas det. Skulle ju vara roligt om något börjar återgå till det vanliga igen. /Jenny, med stödstrumpor på...

Det är varmt igen och det är så jobbigt för jag svullnar upp. Snart kan jag nog rulla fram... Fötter och händer märks det mest på. Det klibbar, sticker och ömmar. Hoppas att det blir kallt i natt...

I förmiddags inbillade jag mig att jag kände av förvärkar men det kanske bara var önsketänkande. För tidigare har jag inte känt av några förvärkar eller några sammandragningar och brösten läcker inte det minsta.

Idag är det förresten tre veckor kvar till bf. Även om Jon har fått för sig att bebisen kommer imorgon. Bebisen är ju så gott som färdigutvecklad nu och det skulle inte ens räknas som en för tidig förlossning, men det är nog bara en ogrundad förhoppning från hans sida...

Vi längtar ju en hel del båda två om man säger så.

Vet inte hur nödvändigt det egentligen är att sterilisera nappar men nu har vi gjort det en första gång med de nya napparna i alla fall. Det var ju roligare och gick fortare än att sätta ihop möbler och det har vi hållit oss ifrån idag.

Vi har faktiskt inte gjort så mycket alls. Deltagit i några tävlingar som synes här nedan, men annars återstår dagens "händelse". Vi hade tänkt bege oss till Hjo för där ska det visas utomhusbio. Visserligen Tintin-filmen som vi redan har sett men vi var där förra året och det var ett kul arrangemang. Filmen börjar 22, lite sent för oss så vi stannar nog inte filmen ut... /Jenny

Det var länge sedan jag kände mig lätt på foten nu... ;)

Det blir nog till att somna med kylklampar i sängen igen. /Jenny

Det har hänt lite av varje idag, även om det var blankt i kalendern egentligen... Vi har ordnat med elen, sop- och avfallshantering och vatten till huset för det kan ju vara bra att ha.

Vi vill ha alla räkningar månadsvis för att få det så överskådligt som möjligt och det är fixat så med försäkringarna hos Folksam också. Det blev även en extra koll med banken för vi fick inte ihop det riktigt sen när vi kom hem, och det var för att det inte stämde heller.

Vid lunchtid ringde en man och undrade om han kunde komma och titta på lägenheten senare idag. Vi ursäktade kaoset här för det står kartonger, sopsäckar, babygrejer och annat högt och lågt, men han lovade att hålla sig till planlösningen och borrhål i väggen. Tänk om man ändå kunde göra det nu när man bor här också...

Men en storstädning drog jag igång för att få det att se lite bättre ut och kan ju konstatera att det kändes i kroppen och jag svettades floder. På sistone har bebisen tagit det lite lugnare än vad den brukar - uppfört sig som en normal bebis alltså. ;) Tills just idag då vill säga när den började hålla låda igen. Jag filmade lite med mobilen när jag äntligen fick en stunds vila och gissa om klumpfötterna var svullna och överhettade då. Tyvärr blev det lite mörkt.

Nalle är inte sen att hänga på när det är vilopaus. Han ligger och sover i sin säng...

Imorgon måste Jon åka till Västerås i jobbet så då får baby I se till att hålla sig kvar där inne, och den verkar ju kunna roa sig på egen hand. Om det inte är att sparka sig ut som den försöker med...? /Jenny

Nämen, vad roligt att det syns att jag är gravid. Superroligt. Verkligen. Jag har ju tidigare varit lite orolig för att folk bara tror att jag plötsligt blivit jättetjock.

Bara i förra veckan var det en hurtig kvinna som på sin promenad stannade och frågade om jag verkligen inte väntade tvillingar. (Och hon har frågat det förut!)

Nu på förmiddagspromenaden frågade en annan precis lika hurtig kvinna på sin stavgångspromenad: "Säkert att du inte ska ha tvillingar, för jag tycker att du varit stor länge nu...?".

Och det här är folk jag knappt vet vad de heter. Är det inte roligt att de ser att jag är gravid så säg! (Jorå, båda kvinnorna lever fortfarande. Hehehe...)

Cirka 110 centimeter runt om vid naveln...

Min mage har blivit stor. JÄTTEstor. Så här mycket som jag väger nu har jag aldrig vägt i hela mitt liv. Jag känner mig så osmidig och alltifrån att vända mig i sängen till att ta på mig strumpor är ett jäkla företag. Men vad kan jag göra...? Att börja banta eller ut och jogga känns inte som några lyckade alternativ nu.

Det är bara att hoppas på att så mycket som möjligt av den här övervikten försvinner vid förlossningen, eller snart därefter - och att magen lugnar sig lite i sin växtattack. /Jenny