Tio kvadratmeter. Två gånger fem meter. Eller cirka tre gånger tre meter, om man föredrar det mer kvadratiskt. Det är inte mycket, särskilt inte när det gäller skog. Man blir ingen träpatron med en sådan areal på fickan, om man säger som så. Ändå är det precis vad Ian kommer att få av oss i julklapp. Inte för att säkra hans framtida pension, utan för skogens egen skull.

Vi vill att Ian också ska kunna vandra i gamla naturskogar när han blir äldre. Fast som utvecklingen inom skogsbruket ser ut nu, kan det istället bara bli promenader i städade produktionsskogar med planterade träd i långa, raka rader. Eller andefattiga vandringar över otaliga, vidsträckta kalhyggen (ja ja, föryngringsytor kallas det väl idag...), där man knappt ens lämnat träd till grundhänsynen kvar. Många djur och växter har inte anpassat sig för att leva i sådana sterila och monotona miljöer, och därför är det viktigt att försöka bevara våra utrotningshotade arter till framtida generationer.

Förutom dessa symboliska kvadratmeter skyddad skog, får Ian även ett diplom och Årets bok, Massa, mossa, människa, från Naturskyddsföreningen. Det känns extra bra att boken är gjord av returpapper. Även om det kommer att dröja tills Ian förstår vad denna julklapp handlar om, hoppas jag att han en dag blir glad över att hans föräldrar ville ge honom chansen att uppleva skogen som den alltid borde vara: full av liv. Och förhoppningsvis är den lite större än tio kvadratmeter... /Jon

Läs mer här om du också är intresserad av att rädda skogen:

http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/butiken/radda-skog

Killarna fixade söndagsstädningen!