Grattis till mig, som verkligen avskyr att fylla år...

Men enligt Skatteverket eller nån annan myndighet

är jag väl så illa tvungen. /Jenny

Skönt att slippa regnandet och istället ha fått några fina höstdagar. Väder där det inte behövs några extrakläder på barnen är väldigt bra väder. Vi fördriver dagarna i lekrummet i källaren, ute i trädgården, med sovstund och idag gjorde jag ett försök att introducera Wall-E för Ian.

Men för honom var väl dagens stora grej att få springa i Höstterrängen igen. Han har ju gjort en vurpa varje gång under de två tidigare loppen och blivit lite ledsen. Men idag gick det "felfritt" och det första han sa när han kom i mål var "jag snubblade inte!".

Nu återstår det två gånger till men medaljen är i och med dagens deltagande säkrad för tre gånger minst var kravet. Det är verkligen roligt att det här är något som han gillar att göra. Kanske att familjegympan framöver kan bli lika populär...? Det har ju av lite olika orsaker inte blivit av att vi kommit iväg på så många aktiviteter om dagarna nu, och innan månaden är slut ska vi ha dragit igång Ians inskolning. /Jenny

Under Coca-Colas samlingskampanj som pågår ett litet tag till lyckades jag knipa ett air hockey-spel. Väntetiden blev något längre än utlovat men i morse levererades spelet och jag monterade ihop det och tillsammans med Ian provspelade jag. Han nådde dock knappt upp... I framtiden har jag en dröm om att göra ett museum med alla mina Coca-Cola-prylar - det är några stycken! - och det här spelet kommer ju att ha en given plats. /Jenny

Som det regnade här i natt och vi fick ändå inte så mycket som i andra delar av landet, även om det räckte gott och väl här. Skönt att det i alla fall upphörde under dagen. En dag fylld av en del vardagsbestyr som tvätt och städ och där lyxen fick bli nybakat ostbröd.

I den kommande veckan står det lite av varje uppskrivet. Jon ska (förstås...) jobba över men det är även dags för Höstterrängens tredje lopp, jag och barnen ska till Ians förskola för Ian ska fotograferas med mera med mera. Vardagslunken är igång. /Jenny

Idag presenterades årets tibrobo, en återkommande tillställning varje höst, som en del av Höstfest i Tibro. Det avslöjandet var dock inte något som vi dröjde oss kvar för, men det fanns fler punkter på programmet som lådbilsrally och skattjakt för barnen. Skatten bestod av godis! Synd att det regnade under den första delen av festen, men en liten detalj i det stora hela nuförtiden. "Ingen kan vara nere med en ballong!"

Dragplåstret var Jonas Peker som blivit lite av en lokal kändis och jag tror inte att det stod klart för alla att han även deltar i Idol 2015 när han bokades. Så det var ju bara en bonus, för Jonas har gått vidare. Får se hur det går, det verkar i alla fall som att framträdandet i Tibro var uppskattat. /Jenny

Det känns inte som att det är många inlägg som jag tänkt publicera som passar sig efter det jag la ut igår. Alla har känts så malplacerade, som om det bara är att gå vidare och att alla bilder som cirkulerade i media under de senaste dygnen inte satte några spår. Men det har de gjort.
Ikväll tänkte vi ha fredagsmys och på samma gång som vi ska skatta oss lyckliga för det vi har så finns det fortfarande en hel del grubblerier om vad som sker i världen. Det värmer att se att så många gått samman för att lindra lidandet.
Jag är så tacksam för att jag får ha min fina familj hos mig, vi är inte rika och har inte en massa dyra saker, men vi har mer än många andra och framförallt så har vi varandra. Och med det vi kan hjälper vi andra. Det måste jag få känna glädje över, samtidigt som medkänslan för de som inte har det så finns där.
Den här gången hoppas jag att livets gång inte bara kommer att gå vidare. Jag hoppas att bilderna på den lille pojken, de desperata människorna vid spåret samt de andra bilderna som etsat sig fast på näthinnan gör skillnad för lång tid framöver.

Att helgen inleds med beskedet att kronprinsessan Victoria och prins Daniel väntar sitt andra barn kändes verkligen som en fin nyhet bland alla tråkigheter. Jag är ingen rojalist men att få bebisbesked är bland det bästa jag vet och det här var en välbehövlig nyhet när allt är som det är. Liv och död. Död och liv. /Jenny

I morse läste jag i lokaltidningen om att Årets Tibrobo kommer att presenteras i helgen. Och samma text gjorde mig väldigt varm inombords, och samtidigt tårögd, för i texten stod det om farfar som tog hem titeln -92. Det är ju länge sedan nu och länge sedan som han och farmor gick bort, men jag kommer alltid att minnas dem. För mig var de så fina människor och att farfar vann med motiveringen medmänniska är något jag känner mig väldigt stolt över.

Egentligen ska vi alla betraktas som medmänniskor men än i denna dag är det tyvärr inte så. Jag funderade på om jag skulle publicera bilderna på pojken som dog under sin flykt mot frihet, 3-årige Aylan. Men jag tycker att de är så plågsamma att se. Det kunde ju varit Ian...

För många verkar dessa bilder ha blivit en väckarklocka, medan andra redan visste att det är så det ser ut på alldeles för många platser runt om i världen och tyvärr finns det de som väljer att inte ta till sig tragedin alls. Flyktingkatastrofen går inte längre att blunda för och det finns plats och hjälp för fler människor här och i övriga Europa. Skitsnacket som SD för om att hjälpa människorna där de är håller inte i längden för många gånger har de ingen plats att kalla hem att få hjälp på. Det är så här det ser ut nu och hjälpen behövs, eller i alla fall människors medkänsla.

Läs gärna mer hos Vi gör vad vi kan, http://vigorvadvikan.com/ som skriver så här om sig själva: "Vi är en grupp politiskt obundna privatpersoner som gått ihop för att göra vad vi kan för att hjälpa de syrier som flyr med båt till den grekiska ön Lesbos. Vi gör detta helt ideellt, helt enkelt därför att vi inte står ut med att inte göra något."

För att skicka ekonomisk hjälp till Vi gör vad vi kan:
1.Swisha ett valfritt belopp till 0702-093 303 (insamlingsansvarig: Ulrika Schreil)
2.Sätt in valfri summa på SEB-konto: 5694 05 824 28

Här finns fler sätt att hjälpa:

Nu är inte läge att misstro att pengarna inte skulle komma fram.

Hellre att ha litat på att det fungerar och gjort något för att bidra än att bara låtit det vara.

Vi måste hjälpa varandra, vi måste bry oss om varandra. Det händer mycket bra ute i världen men den här katastrofen får inte bli det som det talas om i framtiden när vår tid dyker upp i historieböckerna. Låt det då hellre stå att det var då som människor valde att göra en gemensam sak för andra människor långt bortom religion, etnicitet och annat utan bara för att vi alla är människor. /Jenny