... som inte är så liten längre, men det här bilden kom i flödet igår som ett minne från tre år sedan. Hon fick ju en lite kämpig start i och med missen av det för korta tungbandet, som störde amningen och gjorde att hon inte gick upp i vikt. Men det var då det. Nu är hon aningen större, lika söt förstås, och idag var jag på hennes utvecklingssamtal på förskolan.

Nu har hon inte hunnit gå där så länge men det var ändå bra med ett samtal för att få chans att sitta ner och ställa några frågor. Sedan har det varit flera jobbiga lämningar där hon varit ledsen och det gör ju fruktansvärt ont i mammahjärtat. Särskilt när vi intalat oss att förskola och allt som den miljön har att ge henne är något hon behöver. Men den övertygelsen har vi fortfarande och pandemin har ökat den.

När allt stängdes ner blev det att hon nästan aldrig träffade några andra barn eller vuxna och den sociala biten känner vi är viktig för hennes utveckling. Just om hon kunde hålla isär lek med syskon och andra barn var något som jag funderat på, för det blir ju givande och tagande på ett helt annat sätt och den skillnaden gör hon. Skönt att höra och även att hon ligger bra till kunskapsmässigt.

Vi har ju jobbat på det vi kunnat men att vara hennes kompisar eller andra vuxna förebilder än de föräldrar vi faktiskt är kan och vill vi inte vara. Där har förskolan kommit in på ett positivt sätt för våra andra barn och det ser verkligen ut som att det kommer att bli så för Lin också.

Här kör vi dock inte någon alfa-omega-rangordning. Lin är yngst i syskonskaran men hon säger ifrån, vill ha saker på sitt sätt och det är mycket "kan själv", så be om hjälp gör hon när det passar henne, typ. Självständighet och egen vilja är ju bra men idag skulle hon inte ha byxor och strumpor på sig, utan bara tröja, t-shirt och trosor till förskolan. Det fungerar ju inte riktigt och det insåg ju även hon, så hon är inte så svår att få att ändra sig, men lite gränstestning vill hon gärna köra först. 

Men i det stora hela är hon väldigt lättsam att ha att göra med och just att hon visar känslor gör att hon är lättare att bemöta då hon visar vad hon känner just där och då. Idag var det inga problem alls att lämna henne på förskolan och förhoppningen är förstås att det alltid ska vara så. /Jenny