Eftermiddagarna kan vara riktigt kämpiga här. Då är min energi nästan i bott medan barnen kan vara pigga efter mat och kanske sovstunder. Ian får sova om dagarna om han verkar trött men inget planerat och Isa får sova om hon nu somnar. Den här veckan har Jon kommit hem senare än hur hans arbetstid ser ut vanligtvis. Han håller på med en körutbildning som fortsätter även i nästa vecka. I tisdags hade han dessutom en körning norröver och kom inte hem förrän efter åtta. Då satt jag halvt om halvt utslagen i soffan medan barnen tillsynes helt outtröttliga fortfarande röjde järnet. Förskolan verkar inte alls trötta ut Ian, är nog snarare jag som blir trött av att ta mig fram och tillbaka och få undan så mycket som möjligt med bara ett barn i hasorna. Något mer som bidragit till tröttheten är Isas tand nummer tolv. Hon har sovit dåligt, varit gnälligare och precis som med Ian så verkar det som att balanssinnet påverkas för hon har snubblat mer. I tisdags for Jon iväg redan efter tre på natten och inte långt därefter så vaknade Isa typiskt nog ledsen och jag tog in henne till mig. Men även om hon kom till ro så har jag svårt att sova med barn i sängen så det blev inte mycket sömn för mig. En annan biverkning till tandsprickningen är en otroligt lös mage. I morse hade jag allt klart - trodde jag då... - för att ta på oss ytterkläderna och mot förskolan när jag känner att det är alldeles blöt utmed baksidorna på Isas lår. Det fick bli ett hastigt byte av byxor men kom bajs lite här och var och jag som typiskt nog tvättat dagen innan. Det ger ju en viss tillfredsställelse att se tomma tvättkorgar, men så var det med det. Morgonen blev lite stressigare än tänkt men vi kom till förskolan i tid. Men nu är i alla fall tanden igenom lite grann. Men det är ju några kvar...

Efter höstlovet har lämningarna av Ian faktiskt gått toppen! Jag såg ut som en fågelholk när jag lämnade förskolan i måndags för jag var förberedd på alla möjliga jobbiga tråkigheter. Skönt att slippa det och igår kväll innan Ian somnade så sa han: "Hoppas att det är förskola imorgon." Som det värmde för jag har ju tacklats med att lämna honom där när han inte velat och vi inte varit tvungna då han lika gärna kunnat stanna hemma med mig och Isa. Min förhoppning har ju varit att han ska vilja gå dit, kunna leka med jämnåriga, lära sig nya saker, vara hemifrån och framförallt ha roligt och efter det uttalandet så kändes det riktigt bra. I och med att Jon kommit hem senare så är det mycket som ska avklaras under den tiden innan sängdags och vi har väl inte alls lika stor koll på varandras dagar när det ser ut så här. Ikväll hann vi i alla fall med att gå igenom gosedjur och leksaker som ska skickas till ett flyktingboende är det tänkt. Och sen får ju Jon umgås en del med barnen också så jag kan få andas lite på egen hand. Jag älskar dem allesammans, men det gör jag även om de är nere i lekrummet och jag sitter för mig själv ett våningsplan bort. Men det ser inte ut som att Jon har det så särskilt ansträngande... /Jenny

Den här krukan och andra med andra söta texter fanns som tips till fars dag-present på ICA igår. 10 kronor styck dessutom. Jag tyckte att de var jättefina och skulle passa toppen hemma hos oss oavsett fars dag eller ej. Två stycken blev det. /Jenny