Det var ju inte tänkt att vi skulle komma hit förrän om över tre månader...

Helt utan förvarning så kräktes jag igår. Jag hade legat och vilat och kände mig inte illamående men jag kräktes ordentligt. Detta fick mig att ringa till förlossningen och nu ville de att jag skulle komma. Vid kvart i tre kom vi dit, och fem timmar senare blev jag "utsläppt". Hade ju hoppats att vårt första besök där skulle bli när det var dags för babyn att komma. Men återigen blev det en förhandstitt, förra gången på ultraljudet efter blödningen och nu på babyns hjärtslag.

Blodtryck, CTG, urinprov, puls, feber, ultraljud, blodtryck igen, puls igen, feber igen, blodprov, det lyssnades på lungor bak och fram, klämdes och bankades - ja, jag fick en väldigt grundlig vård. Men det mesta var ändå bra. Förutom att jag "läckte" äggvita i urinen för det var inte bra och att sänkan låg på 32, skulle ligga på 5, tror jag doktorn sa. Blodtrycket låg på 110/70, babyns hjärtslag var bra, min puls okej, men jag hade fortfarande lite feber.

Babyns hjärtljud lät inte alls som jag förväntat mig - men det var storslaget!

Och när jag låg med CTG:en höll jag på att svimma. Det började brusa i öronen på mig och jag blev tvungen att resa mig upp för att kräkas galla. Kan ha varit livmodern som tryckte på något blodkärl kanske, fast detta har aldrig hänt förut men att ha de där mätarna faststpända runt magen var inte bekvämt eftersom det fortfarande gjorde ont och de skulle jag ligga med i 20-30 min.

Det kändes lite märkligt att ligga i ett förlossningsrum...

Det dröjde innan doktorn kom för hon var på operation men hon började nästan direkt prata om att hålla mig kvar för observation. Och det ville jag inte alls och tittade vädjande på barnmorskan. Givetvis hade jag stannat om det var nödvändigt men att vänta där över natt när de proverna som var tagna ändå kommit tillbaka kändes lite onödigt. (Jag är inte alls särskilt förtjust i sjukhus.) Något prov är iväg på odling, men det skulle dröja några dagar.

Så någon exakt diagnos fick jag inte, men något stod inte rätt till. UVI var inte tydlig och bankandena i rygg för njurbäckeninflammation kändes inte alls som jag antar att det skulle kännas. De pratade om havandeskapsförgiftning, något som kallades HELLP men som sagt jag vet inte vad som är fel. Nu på morgonen låg febern på 37,5 så något jobbar väl kroppen med.

Att ta blodprov på mig är inte det lättaste.

Men barnmorskan lyckades på första, fast efteråt ser det inte så fint ut...

Efter att blodprov tagits och barnmorskan en extra gång frågat doktorn om jag behövde stanna kvar, vilket hon tyckte, fick vi ett rum. Det fanns en säng till Jon också men vi hade ju Nalle i bilen, jag hade ju inte alls räknat med att bli kvar där. Men svaren på blodproven kom och barnmorskan kom med en annan doktor som ansåg att jag överlag mådde bra ändå och kunde få åka hem. Men jag fick lova att ringa under natten så fort det blev värre. Det blev det inte och det var så skönt att få sova i egen säng, även om jag inte fått klart för mig vad det är som spökar...

Men det viktiga är att bebisen mår bra och nu till lyssnandet av hjärtljuden. Barnmorskan hade knappt fått CTG:en på plats innan hon sa att det var en "livlig krabat" därinne. Det kändes skönt att höra, för visst hade jag oroat mig för att allt inte stod rätt till med baby I. Babyns hjärtljud lät ordentligt och det hördes ett skrapande ljud när den rörde på sig där inne. Givetvis kunde vi inte hålla oss ifrån att spela in en liten snutt på denna fantastiska upplevelse. /Jenny

Ja, så här låter vår babys hjärtslag och rörelser inne i magen. Siffran till vänster är hjärtslagen och siffran till höger läser av värkarna vid sammandragningar - inte aktuellt riktigt än. Men jag blir ju lite nyfiken på hur högt den siffran kan stiga...? Det var otroligt att få höra bebisen där inne, men det kändes overkligt. Och under mätningen var den inte lugn en stund - den showade friskt där inne!

Vi brukar ju lägga ut Veckan som gått på söndagar men nu blev det ju som det blev igår så listan kommer här istället.

Bäst
Att Jenny slapp stanna kvar på sjukhuset.

Sämst
Tråkig post och de som inte har koll på det som de borde.

Citat
Jon: "Var är domarna ifrån?"
Jenny: "Den ene är fisk och den andre..."

Godast
Vaniljyoghurt.

Roligast
Att babyn i alla fall verkar må bra.

Tråkigast
Värk och att få en lurvig hund torr och ren efter blöt utomhusvända.

Bästa köp
Nalles hundmat som vi inte behövde betala för alls.

Låt
Loreens "hot" i Eurovision Song Contest: Buranovskiye Babushki - Party For Everybody

Veckans ord
Cardiotocografi: CTG, övervakningsapparat tillika metod, som används för att övervaka fostret under förlossning. Man mäter fostrets puls i relation till livmoderns sammandragningar. Pulsen mäts antingen med en ultraljudsdosa som fästs i ett bälte utanpå mammans mage, eller intern med en spiralformad elektrod som fästs i fostrets huvud (så kallad FEKG).

Film
Ryssarna påminde ju lite om filmstjärnor i matchen mot Sverige...

Favoritgott
Äppelcider!

Vill
... att det går fort till långhelgen.

Surt värre!

Lovely Lemon Curd-tårtan från Almondy var så där lagom sur.

Dummast
Postkodsmiljonären som blev ledsen för sin vinst... Stackars miljonären då. Inte!

Veckans bild

Bebisens hjärtslag på CTG:en.

Förväntningar på nästa vecka
Få lyssna på bebisens hjärtljud! Igen...

Helgplan
Lång helg som börjar på torsdagen med marknad i Hjo, på fredagen synundersökning, lördagen får innehålla lugn och ro innan Jon på söndagen ger sig av mot huvudstaden för utbildning.

Övrigt

Efter att i en månad ha haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade. Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Studier har visat att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng och moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.
Om du har ätit balanserat och näringsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.
Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu ha c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Det här blir ett lite kortare inlägg för nu är jag så trött. Fem timmar tog det på sjukhuset och massa prover togs utan att de visste säkert vad som var fel. Det var till och med så nära att jag fick stanna över natt för observation att vi blev tilldelade ett rum. Men en snäll barnmorska förstod att jag inte alls ville stanna och en annan doktor släppte till slut hem mig mot att jag lovade att höra av mig om jag blev sämre. Sprang därifrån innan de hann ändra sig. Att jag har protein i urinen och en lite förhöjd sänka, kräktes igen och höll på att svimma står klart men allt annat, och de kollade mycket, såg bra ut. Babyns hjärtljud var bra och den var jättelivlig under CTG:en, tyckte de kallade det så. Något prov är inlämnat för odling men det skulle dröja några dagar. Har inte ätit sedan frukosten, som jag kräktes upp, så jag ska hem och äta lite men mest är jag trött... /Jenny

... och ringt in till förlossningen och nu ska vi dit i eftermiddag. Det är ju "säkert ingenting" men barnmorskan fick inte riktigt ihop värken med febern och nu en ordentlig kräkning. Det var ju så länge sedan som jag spydde - skit också! Bara inte det eländet börjar om...

Nu har inte jag blivit undersökt på länge och de ville kolla blodtryck, urinsticka, tycke hon sa hjärtljud också och annat ifall. Barnmorskan pratade om att det kunde ju vara något med levern fast som sagt det är "säkert ingenting". Men hon ville ha in mig i alla fall... /Jenny

Trodde att babyn skulle bli den första att använda nya örontermometern...

Jag nämnde i inlägget imorse att jag haft bättre nätter, sov dåligt för det värkte under revbenen och i ryggen. Under förmiddagen var smärtan kvar fast inte lika intensiv och vår tur till Skövde gick okej. Men när vi kom hem vid tvåtiden gick jag och la mig för jag kände mig helt slutkörd.

Några timmar senare vaknade jag och kände genast att jag hade feber. 38,1 - och jag brukar ha ganska låg temperatur normalt. Vi började bläddra i våra böcker och kom fram till att det var lika bra att ringa Sjukvårdsupplysningen. Hade det bara varit jag hade jag ju tvekat men baby I går före det mesta nu.

Jag ringde och eftersom jag var så långt gången blev jag istället kopplad till förlossningen på KSS. Jag hade ju havandeskapsförgiftning i bakhuvudet även om symtomen inte stämde. Barnmorskan trodde mer på att det var livmodern som vuxit och tryckt uppåt - och jag behövde inte åka in. Skönt det, även om det gör ont. Febern vet jag inte riktigt var den kom ifrån, men nu har den sjunkit något men värken är kvar, och då och då kommer det stötar som gör ännu mer ont. Jag kommer nog aldrig att överleva en förlossning...

Nu är jag beordrad vila, så det är väl bara att lyssna på det då och hoppas att det blir bättre. Annars skulle jag genast höra av mig igen. /Jenny

Facebook är inte så dumt... Både gratis Schweppes Mix and Serve Cosmo och parfym med härligt somrig doft. Åhléns fb-vänner kan gå in i butiken och fråga efter ett parfymprov av DKNY:s doft Fresh Blossom. I Skövde fanns det kvar idag i alla fall.

Nu har jag ont om byxor som passar för magen växer och växer. Min omkrets, tvärs över magen vid naveln är nu 99 cm och jag har gått upp runt nio kilo. Det är lite ovant och klädesplagg efter klädesplagg slutar passa. T-shirtar och tröjor är för korta, hoodies och jackor går inte att stänga - men strumporna kommer jag fortfarande i. Även om jag behövde nya det också.

I Skövde idag brände vi några presentkort som vi hade liggande. Hittade strumpor på Stadium, och även ett par lätta tygskor. På H&M hittade jag ett par tunna jeans som kändes riktigt sköna. Men jag tycker fortfarande att utbudet av mammakläder i affärerna är dåligt. /Jenny