Jag, Clarice "Jenny" Starling, och John "Jon" Rambo gav minsann hinderbanan en match! Eller, vi försökte i alla fall...

Kan de (de där supervältränade som är människor precis som oss) så kan vi! Fast vi kunde inte lika fort, inte lika bra och inte alls likadant och inte ens som det var tänkt.

Men kul - och jobbigt - var det!

Banan började med ett högt, högt hinder. Tror att det var minst lika högt som TV-masten i Skövde. Klart att jag inte är så dum att jag klättrade upp och över det hindret. (Jon var dum...) Jag var bara upp och kollade läget. Fin utsikt! Kom ju på att jag har respekt/är skiträdd för höjder.

Andra hindret var lite lättare. Bara några häckar att ta sig över. Synd att inte banan bara bestod av det momentet...

Efter det var det dags att hoppa över rep, skulle förmodligen gjorts jämnfota, och det hade jag gärna gjort om de satt repen lite lägre. Vid krypningen fick jag äntligen lite fördel av att vara kort. Jag kunde krypa "raklång", medan Jon töjde i repen. Fusk! Ska sätta elektricitet i dem till nästa gång. Moahhahahhaah!

Det är inte det lättaste att hitta balansen när man fått upp flåset, och sedan var det nog Långben som satt ut avståndet för träpålarna. Det var alldeles för långt emellan.

Sedan ett klätterhinder och efter det skulle balansen sättas på prov ytterligare, men det gick ganska bra.

Jag är inte helt säker men jag tror att det här hindret heter "Korkastehindretpåbanan". Det var lätt att klättra upp men att ta sig ned på andra sidan var en annan sak. Och Jons (katastrofala) råd hjälpte inte alls! Tur att det fanns en rewind-knapp. "Det är inte värt det" - dagens smartaste ord.

"Irländska bordet" hette den här stationen, eller "Plats att vila ut på och hämta andan och titta på när någon annan leker apa"...

Efter detta momentet kom en trång tunnel och lite mer upp och ned på denna färgglada lekplats för vuxna!

Sedan kom ett till rubbat hinder á la en vallgrav. Visserligen låg det ett par träpallar i gropen så jag var väl inte den första under 3,20 meter att att hamna här. Säkert inte den förste att gå runt det heller...

Innan målgång hade bantillverkarna så vänligt kastat in ett till klättrahögtsomfan-hinder, som jag bara var upp och vände i, och ja, som det syns på bilden: klättrade runt. Att gå sick-sack var aningen lättare för det var omöjligt att gå fel även om tröttheten började kännas rätt bra nu.

Det var skönt att komma i mål och jag ger oss båda godkänt. Nu är vi mer än redo att jaga Hannibal Lecter. Ska bara vila lite först... /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Friidrottsträning mellangruppen, friidrottsträning lilla gruppen, fotbollsskola, fotbollsträning och föräldramöte. Så går en eftermiddag/kväll ifrån våra liv. ...

Kritor finns det i mängder här så tipset att göra av med en del på heta stenar togs väl emot. Stenarna värmdes på 100 grader i 30 minuter innan de togs ut för att målas på. Stenarna fick ligga på en bit gammal vaxduk för det fanns ju en kletrisk. L...

Sia fixade besöket hos Folktandvården jättebra. Hon hoppade upp i stolen och visade upp tjugo fina tänder. Med sig hem fick hon den klassiska klistermärkstavlan och efter varje tandborstning ska hon nu klistra ett märkte tills de är slut. ...

  Vi har passat på att plocka vitsippor, sätta blommorna i olika vaser med karamellfärgat vatten för att följa dem när de ändrar färg. Vitsippan i blått vatten ändrade färg på bara några timmar. Jag hade läst tips om att se avsnittet Färgfest ...