Då jag ändå åkte till "Lisch" (alltså Lidköping för dem som inte pratar skaraborgska) för att hämta Sias nya babysitter, fick jag även chansen att besöka ett ställe som jag länge velat se: Hindens rev. En smal landremsa, på sina ställen bara ca 25 meter bred, som sticker ut ungefär fyra kilometer från Kålland rakt ut i Vänern. Revet är en randmorän, en lämning efter inlandsisen, smått unikt och av riksintresse både inom naturvård och friluftsliv. Vid Hindekraket försvinner revet under vattenytan och dyker upp 12 kilometer längre bort på Dalslandssidan och kallas då Hjortens udde. Enligt en vacker sägen byggde två jättar en kärleksbro från varsitt håll av Vänerns strand, men den revs av onda havstroll.

Jag såg varken troll eller jättar på min vandring ut till spetsen i det blåsiga vädret, men mötte ett fåtal morgonpigga vandrare. Väl framme var jag dock ensam, och det var en märklig känsla att stå torrskodd så långt ute i den väldiga Vänern. Vilken naturupplevelse!

På väg tillbaka mötte jag däremot en strid ström av besökare, många med hundar (givetvis kopplade i naturreservatet) och jag var glad att jag slapp trängas med alla dem på den smala udden. Nu kan jag bocka av denna plats från min bucket list och leva länge på minnet. /Jon

Vår nya pool är avsevärt lättare att sköta än vår förra. Den stora, nya sandfilterpumpen som medföljde är tyst, stark och i princip underhållsfri. Bara att backspola filtret nån gång i månaden, snabbt och enkelt. Så skönt att slippa rengöra och byta ut de där små pappersfiltren som gojsade igen sig stup i ett! Och trots långa perioder av nästan 30-gradigt vatten, har vattnet inte blivit så där mjölkigt och fullt av små partiklar, som det lätt blev i den gamla poolen.

Jag har håvat skräp från ytan medan vår poolrobot Blooper jobbat på bra och städat botten från det skräp som inte sugs in i sandfilterpumpen. Och nytt för i år är även ChemConnect-dispensern, som man fyller med de små klortabletterna och sätter på utloppsöppningen i poolväggen. Inget flockningsmedel eller andra kemikalier har behövts, har bara hållit koll på pH-nivån och klorhalten med teststrips och chockklorerat nån gång.

Som poolskötare har jag hittills haft ett ganska lätt jobb och förhoppningsvis fortsätter säsongen ett litet tag till, även om badtemperaturen sjunkit rejält på sistone. Brr! /Jon

Väl medvetna om att barnen växer brukar vi varje år när det närmar sig skolstart för hösttermin gå igenom ytterkläder och skor inför höst och vinter. Det ger oss koll på vilka inköp som behöver göras... och det blir ju en del. Vissa ytterplagg kan gå i arv men inte alla. Nu vet vi vad som behövs, fast det kommer säkert dyka upp mer ändå. 

En del av det som växer i trädgården har redan gjort sitt den här sommaren, medan annat har det bästa framför sig. Äntligen börjar det drälla av små tomater och plommonen börjar få färg. Och lite oväntat så har vi hittat gurkor. Det var Ian som i skolan odlat gurka i mjölkkartong. När han strax innan sommarlovet fick med plantan hem var den inte särskilt stor. Men jag planterade om den och lät den senare ta en plats i ena odlingsbädden. Där bredde den ut sig och blommade och häromdagen hittade Loe en gurka. /Jenny

Och så har vi satt ihop en liten film igen om en del av det som vi haft för oss på sommarlovet och tiden mellan campingresor. Men lovet går fort och nu är det bara 18 dagar kvar och ännu kortare kvar tills Jon börjar om igen...

Igår döptes Sia och till hennes dop hade vi fixat med lite av varje, som en ballongbåge och egna häften för dopgudstjänsten. Giraffen Sophie har barnen fått vid detta tillfälle och även just denna dopram där det finns plats för både fotografi och hårlock. Och alla är döpta när de varit kring tre månader så dopklänningen som både Isa och Lin haft passade Sia bra.

Tryggare kan ingen vara och Måne och sol hade vi som psalmer, och prästen och kantorn uppfyllde även vårt önskemål om att sjunga Niklas Strömstedts Vart du än går. De framförde den jättefint!

På morgonen hade jag pysslat ihop en doptårta. Den blev ju långt ifrån perfekt men den såg faktiskt riktigt söt ut och var mycket ätbar.

När prästen var här hade vi pratat om möjligheten att kunna hålla dopet ute på innergården istället för inne i Högåskyrkan. Jon är döpt utomhus och även Loe, och just så blev det för Sia också. 
Det är ju smidigt att ha så nära till kyrkan så vi kunde ta på Sia dopklänningen hemma och bara gå iväg. Hon hann dock somna i vagnen men medan vi lyfte upp henne och fixade med det sista så fick de andra barnen följa med vaktmästaren för att starta kyrkklockorna.

Hon fick sitt dopbevis och ljus och från kyrkan fick hon även en vacker träängel i dopgåva. Framöver kommer vi bli inbjudna till en gemensam dopfest för barn som blivit döpta det närmsta och få hennes ängel i "silvertråd" som hänger i kyrkan så länge.

Som avslut på Sias dopdag satte vi upp hennes ballongbåge utomhus och i tur och ordning kastade vi pilar för att smälla ballongerna. En roligt tidsfördriv som tog sin lilla tid, men så småningom var ballongerna ett minne blott. Denna dopdag kommer vi dock att minnas länge.