Loe har redan hunnit göra en ljuslykta på förskolan och den såg Lin och ville också göra en. Så hon fick måla och trä på pärlor för att snygga till den ytterligare. Och sedan fortsatte hon med att göra två armband och ett halsband. Hon var oväntat duktig på att trä på pärlorna på tråden! /Jenny

Ja, helt utkylt är det inte än så när glassbilen kom förbi blev det köp. Glass, doftklistermärken till barnen och så en glassbil med härligt kylig belysning som kommer att passa fint bland mina julbyar. Loe klistrade fast några märken och målade fina teckningar! /Jenny

Igår var första riktiga måndagen efter sommarlovet och det innebar att två barn var iväg till skolan och de två små stannade hemma nu i och med förskolans nya tider för 15-timmarsbarn.

När Ian och Isa åkt iväg med bussen hade vi också lite skola här och Loe övade skriva bokstäver. Och vi tog en liten cykeltur där vi stannade till på lekplatsen.

När Loe och Lin tog det lite lugnt efter detta passade jag på att slänga ihop några kladdkakemuffins tills det att Ian och Isa skulle komma hem. Daimkladdkakan jag gjorde igår var uppskattad och jag har inte bakat på evigheter innan dess.

Kladdkakemuffinsen gillades och blev ett klent plåster på såret för Ian sa ju att det här var en konstig måndag utan bästisen och när han kom hem var han den förste han nämnde. För säkerhets skull har vi också varit i kontakt med skolan så att de kan hålla ett extra öga på Ian nu när det blivit så här. Han kom i alla fall hem strålande glad från friidrotten då han blivit dagens stjärna! /Jenny

... var vi upp en sväng på Billingen för att kickbikea i bikeparken och leka på lekplatsen.

Denna helg har haft en hjälplös känsla över sig för som förälder vill man att sina barn ska ha det så bra som går. Men vi kan ju omöjligt få fram en ny bästa kompis till Ian. Har vi tur kanske Ian aldrig förstår vidden av bästa kompisens flytt... Vi har dock insett den och därav detta hjälplösa tillstånd.

Bästa kompisen bodde inte långt härifrån så de hade kunnat fortsätta att gå till varandra för att leka, de gick i samma klass och grupp, de skulle ha fortsatt dela busshållsplats, båda gick i Miniorerna och i våras var det många gånger som just de två var själva där...

Vi såg att de två skulle ha fortsatt att dela uppväxten tillsammans, två fina killar som hittat varandra och som det verkade som att Ian kunde vara sig själv med. Ian säger ju att han har andra kompisar, men det känns ändå som att det var med den här killen som han passade ihop bäst.

Ian har aldrig varit mycket för att favorisera, att svara på frågor som vilken är hans favoritfärg, favoritfröken osv är svårt för honom, men bara för någon dag sedan så sa han att just den här killen var hans bästis.

Vi har också tyckt att de lekt så bra tillsammans och i och med Corona nu så hade vi planerat att överraska Ian med att åka till ett lekland på hans födelsedag - och ta med kompisen som present. Nu hoppas vi att det kommer att gå att genomföra ändå då kompisen fortfarande har viss anknytning häråt.

Men att bara kunna ses ibland och framförallt inte gå i skolan ihop är något som kommer att driva isär dem helt, tror vi. Vi har försökt komma på saker att göra i helgen, men ingenting har ju kunnat komma i närheten av tryggheten av en bästa kompis. Idag är det skola igen, men nu är det ingen idé att titta uppåt gatan för han kommer inte komma gående till bussen... 
Till viss del önskar vi att de aldrig börjat leka med varandra alls för då hade vi sluppit det här, men samtidigt är vi tacksamma över att Ian haft någon att umgås med. Nu hoppas vi att kompisen kommer tillrätta på sin nya plats och trivs där och att det här inte tar för hårt på Ian. Nu ska livet på något orättvist sätt fortsätta ändå... /Jenny

Det blev ju en hel del regn och kyla under första delen av denna sommar, men mot slutet tog den sig rätt bra. Och självklart hade den gärna fått vara längre.

Det här med att stöka ordning i trädgården för att fixa för höst och vinter känns väl så där. Barnen pratar om snön - och den är ju kul för dem...

Vårt höströjande i trädgården har i alla fall fortsatt och senast i raden att få gå i vinterdvala var poolen. Fast vi är väldigt osäkra om vi kommer att använda den nästa sommar. Det här var en pool som vi vann när Ian var liten och aldrig att vi trodde att den skulle komma till så stor användning... eller att den skulle hålla så länge!

Men nu verkar barnen har vuxit ur poolen och särskilt Ian ser väldigt stor ut i den. Vi får se hur det blir, men igår gjordes årets sista pass som badvakt i trädgården. /Jenny

Jon är ju väldigt förtjust i surströmming och i veckan var det premiär så igår passade vi på att ha surströmmingsfest. Vi hade ju inte räknat med att någon mer än Jon skulle äta, men att känna lukten var det ju ingen som skulle kunna slippa undan. Isa tog faktiskt nån liten bit, men det blev väldigt mycket över till Jon som inte klagade för det. Under dagen fixade jag tillsammans med Loe och Lin, som var hemma, dekorationen. De målade en himla massa surströmmingar som vi satte upp och så lite ballonger och annat på det! /Jenny

Idag var Ian lite ledsen på eftermiddagen då han fått reda på att hans bästis ska flytta till Skåne. Vi blev självklart ledsna för hans skull också. De har lekt så bra ihop och vi trodde att de skulle följas åt länge...