Direktlänk till inlägg 25 april 2016
Ända sedan kejsarsnittet har det liksom börjat gå neråt i vår formkurva. Det har kommit den ena krångliga yttre omständigheten efter den andra. Och det är extra surt när det är sådant som man inte har sig själv att skylla för. Men att bara njuta mysig bebistid nu blir det verkligen inte.
Idag gjorde Ian morgon kvart över fem, men han är som tur är ganska lugn, även om dagen blev lång, för inte långt därefter vaknade en hungrig Loe. Loe har tyvärr slutat sova så där bra om nätterna som han gjorde i början...
Förskola för Ian och picknick, armbandstillverkning med mera för mig och Isa. Hämtning av Ian, mat och lekstund i kyrkan. Även denna gång blev vi helt ensamma och för att Loe skulle hinna ammas och annat innan Jon kom hem så stannade vi inte så länge. Jag hade tid för utvecklingssamtal för Ian. Efter det stod det ju helt klart att han kan mer än vi vet eller låter honom göra.
Men tillbaks några steg. Tillbaka till dagens krångel. För när jag lite halvstressad kom tillbaka från kyrkoleken och bara tänkt ge barnen mellis och amma Loe så ser jag att det ligger krossade takpannor på framsidan och ganska snart inser jag ju att vi har hål i taket - HÅL I TAKET! Sanslöst. Taket är ju typ det enda som är någorlunda nytt på det här huset. Och hålet är dessutom på mitten, inte att pannorna lossnat längs kanten.
Det här var ju helt klart något att bli uppjagad över och jag tror nog inte att Jon trodde på mig när jag hörde av mig till honom. Då var han redan på väg hem. Han hade fått säga till om att han behövde sluta kursen på jobbet tidigare på grund av utvecklingssamtalet, men nu fick han istället komma hem för att hjälpa till med att jaga takläggare.
Nu löste det sig tack vare en god vän som svängde förbi och han och Jon var upp på taket. Vi hade låtit bli att slänga de tidigare ägarnas gamla takpannor och nu kom de ju tyvärr till användning. Tur i oturen och ännu mer tur var ju att ingen av oss, vuxna, barn eller hund, befann sig under de fallande takpannorna. Men någon bra förklaring till varför det rasat fick vi inte. Men inget är i alla fall ruttet. Återstår att se vad som ska rasa härnäst... Det sviktar ju redan med humöret om man säger så. /Jenny
Helt klart läge för Bo Kaspers Orkester - Ett fullkomligt kaos.
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|