Och det är nästan så vi vågar hoppas och tro att det har vänt. Ian sov ju förr aldrig bra och det kändes som om vi testade allt (utom femminutersgrejen och lite annat också förstås....). Vi var ju så trötta och alla föräldrars barn i samma ålder sov ju alltid 12 timmar i sträck, typ.

Vi trodde bland annat att det var för att han var hungrig och vi testade ersättning under amningen - gick inte. Han sov i vår säng, han sov i sin säng i vårt rum, han sov på sitt rum, han kollades för diabets med mera. Gick inte!!! Vi tyckte att vi försökte hålla på rutinerna, fast han har väl varit för liten tidigare. Men när han började kunna gå själv känns det som att det började vända i lagom takt. Och vi har fortsatt att försöka hålla i rutinerna, även om de lätt kan rubbas av förkylningar, tänder, magknip och annat. Nu ser nätterna oftast ut så här:

Ca 20.00 får Ian välling i sin säng på sitt rum och somnar.

Någon gång runt två sker ett blöjbyte som Ian oftast sover sig igenom.

Fast låter han inte i sömnen så dröjer det, vi har babyvakt på så vi hör.

Det är ju inte så att vi ställer någon klocka för att byta blöja.

Hans blöjor blir blytunga och bytet känns som ett måste för att de inte ska störa så att han vaknar,

när han redan har börjat bli besvärad.

Någon gång mellan fyra och halv sex på morgonen vaknar han och blir inburen till vår säng.

Det är för att dra ut på det hela för där sover han i minst en timme till.

Att få honom att somna om i egen säng på morgonen går inte.

Det har bara slutat med att han blivit klarvaken.

Det tycker vi är en helt okej natt, även om man gärna skulle vilja ligga och dra sig i sängen längre. Och helst inte vakna genom att Ian klättrar upp mot sänglampan, gärna med någon fot i våra ansikten, och vrider upp dimmerfunktionen på max så man blir bländad, och sedan sliter och drar lite i sladden också.

Och en hel natt, utan blöjbyte, är ju också en dröm, men just nu känns det som att vi får vara jättenöjda med det som är. Vi hoppas verkligen att det har vänt nu, för vid sömnbrist släpps samma molekyler ut som vid en akut hjärnskada. Hjärnan kan återhämta sig och den reperationen är nu påbörjad.

 

skrivmoster

5 januari 2014 10:04

Jag är urusel på att läsa i bloggarna hos vänner ... hinner inte med alls. Men nu har jag läst en massa hos er och livet snurrar på som bara den ser jag. Kul med pitebesök och allt som händer då! Härligt att läsa er "krönika" över året som gått och som jag helst vill lämna därhän för egen del.

Ni har sömnbrist och det kan inte hjälpas, att det är ont om sovtimmar när man har småbarn. Låter ändå rätt hyfsat numera för er. Tills i sommar ... då vet man inte vad som händer?? Ni kanske får en sömntuta!!

Önskar er verkligen en god fortsättning på detta nya år och en stor eloge för det trivsamma gästrummet!! Ni jobbar på och är verkligen duktiga!
Många kramar till er hela familjen!! <3

Jenny och Jon Sjöberg

5 januari 2014 10:21

Ibland finns varken tid eller intresset. Så är det bara. Och här händer det ju en del, även om det kanske kommer att lugna ner sig nu när Jon börjar jobba igen.

Det är så skönt att vi får längre sammanhängande sömn om nätterna nu. Gör sååå mycket!

God fortsättning till er också och gästrummet finns till ert förfogande när och om det blir dags. Kramar från oss. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår invigdes Sommartorg i Skövde och vi tog oss dit med buss då stora bilen krånglar och lagningen av den återigen ser ut att bli en dyr histora. Trasig AC och turbo skulle nog skrämma väldigt många... Otroligt vilken otur vi har med bilreper...

Isa fixade en Sverige-tårta, det magnetsfiskades och så körde vi lite spa i soffan. Men barnen hade också önskat att få sminka sina föräldrar så det hanns också med, samt att grilla Ahlgrens grillbilar, kika på barnens framfart i Minecraft på dator o...

  Vädret kunde knappast varit bättre när den 54:e Milterrängen gick av stapeln på Kristi himmelsfärds dag. Ian ställde upp som funktionär och var flaggvakt så att varken gammal eller ung sprang vilse på slutet. De allra yngsta deltagarna sprang ...

  I förra veckan hade jag mitt avslutande betygssamtal för kursen Specialpedagogik 1. Det var en väldigt utmananade kurs, mycket på grund av innehållet men också för allt som hände under kursens gång... Nu är det oklart vad jag ska göra härnäs...

Vi började juni månad i sagornas land i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det var visst hela fyra år sedan som vi var där senast, när Sia bara var en liten skrutt och nästan hela besöket regnade bort... Nu hade vi garderat oss med entré för två daga...