... gick jag upp tidigt och gjorde ett graviditetstest för att Jon skulle få reda på resultatet innan han åkte till jobbet. Vi hade hoppats många gånger tidigare, även om det inte alltid gått så långt att vi behövt ta till ett test ens för att få ett tråkigt besked: ingen bebis den här gången heller. Men den här gången, mitt i december, visade teststickan positivt!

För er som bara läser bildtexten: Nej, vi väntar inte barn igen... ;)

Jag kunde inte tro att det var sant! Skulle vi äntligen ha fått till det?! Två dagar senare, den 16:e december, gjorde jag ett test till, för jag kunde liksom inte greppa att det äntligen blivit något av alla våra försök. Det testet blev lika positivt det. Men jag kunde fortfarande inte förstå det.

Kalla mig trög - men när vi kämpat så länge började det mer och mer kännas som något som aldrig skulle bli av. (Även om vi i det stora hela inte försökte lika länge och på så många olika sätt som flera runt omkring oss.) Jag ringde MVC och berättade att jag trodde att jag var gravid. Trodde. Och i och med att det närmade sig jul och en andra massa helgdagar fick vi komma den 20:e.

Det var likadant där. Vi berättade att vi försökt bli med barn. Försökt och försökt igen. Och nu visade teststickorna att vi faktiskt var med barn. "Men jag känner ju inget" minns jag att jag sa. Barnmorskan log och svarade: "Vänta du bara.". Och så rätt hon fick...

Det dröjde inte länge innan illamåendet och kräkningarna började. På juldagen mådde jag illa för första gången och sedan höll det eländet på i tre månader. Sedan var det ju tusentre ytterligare krämpor men de är nästan glömda nu. Nästan... Minns ännu alla oplanerade besök till KSS för olika kontroller - och dessa känslomässiga berg-och-dalbanor på det.

Jag tvivlade ju fortfarande när vi satt där hos barnmorskan vid första besöket och det slutade faktiskt med ett tredje graviditetstest där och då. Jon var med och vi satt där alla tre och såg hur även den här stickan snabbt visade ett positivt resultat. Vi skulle ha barn.

Och från att ha läst på massor om hur man gör ett barn - inte alls så lätt alla gånger, fick vi istället börja läsa på om graviditeter. Att vecka tolv var avgörande lärde vi oss snabbt. Men i och med att jag snabbt började må illa och kräktes dagligen gick det inte så lätt att hålla graviditeten hemlig, särskilt inte när Jons föräldrar skulle bo hemma hos oss över nyår. Annars hade vi kanske väntat med att släppa "bomben", även om det var roligt att kunna göra det när nästan alla vara samlade.

På självaste nyårsafton klingade Jon i glaset och berättade den överraskande nyheten: att innan det nya året var slut skulle vi, om allt gick som det skulle, vara föräldrar.

Den här graviditeten var ganska tuff, och höll på alldeles för länge, men slutade lyckligt. Jag har väl fortfarande inte riktigt kommit överens med allt som hände och alla konsekvenser, men det var ändå värt alltsammans. Den slutade med att baby I var en pojke. En Ian. Vår älskade son.♥ /Jenny

 

Lina

14 december 2012 08:55

Och så otroligt bra det blev i slutändan ; ) Han är så fin er lille kille och det är lätt att glömma det jobbiga i att vänta barn när man får så fin betalning på slutet.

Jenny och Jon Sjöberg

14 december 2012 09:57

Vi är så otroligt tacksamma för att det slutade lyckligt. Kanske lika bra att en del av det jobbiga glöms bort ändå... Och en del fysiska spår kanske bleknar också med tiden. Det har ju inte gått så lång tid än. Kram! /Jenny

 

ihemmetslugn

14 december 2012 14:08

Förra julen fanns Ian i magen och ni var förväntasfulla inför vad som komma skall. Den här julen är han äntligen här och ni får nu ta hand om varandra och mysa er första jul som föräldrar och som husägare :)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

14 december 2012 14:13

Det här var helt klart det mest händelserika året i våra liv. Och vi är så glada över att allt blivit så här. :) Men jämna årtal är lite av vår grej (kanske skulle göra ett inlägg om det. Hmm.), så nästa år händer det nog inte så mycket. Inte för att vi inte är nöjda med det som är, men vi verkar bara ha "stora" saker för oss på jämna årtal. /Jenny

 

ihemmetslugn

14 december 2012 14:14

Väldigt mycket numerologi, nått du har kollat närmare på eller är intresserad av?

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

14 december 2012 14:17

Bara lite. Kollat via datorn vilka siffror vi "är" men inte mycket mer. Jag var för länge sedan på numerologiföreläsning och fick något jättebra nummer när vi räknade på mitt namn eller om det var födelsedata. Kommer inte riktigt ihåg... /Jenny

 

skrivmoster

14 december 2012 21:50

Ja du ... en sån resa det blev! Mycket hände och mycket du kände ...! Nu är han här er lille goding till son och han är verkligen både efterlängtad och omsorgsfullt omhändertagen. Jag är så glad för er skull!
Ni kan se tillbaka på ett år ni aldrig kommer att glömma! :)

Nu blir det god natt härifrån! Kram på er!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

14 december 2012 22:48

En bebis hade vi ju hoppats mycket på men att det skulle bli ett hus också. Inte det största, finaste eller dyraste men vi trivs och nu kan vi ju med lätthet se att småbarns- och hundägar-livet är lättare för oss så här.
Ian har verkligen varit älskad av oss från första stund och så otroligt efterlängtad. Många gånger har jag svårt att hålla tillbaka tårarna när jag tittar på honom. Jag hoppas så innerligt att det kommer att gå bra för honom i den här stora och många gånger tuffa världen.

Nu ska jag sova också, ligger redan en timme efter Ian men vi kanske får sovmorgon imorgon... Sov så gott! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ian går ju i femman och gjorde därför sin första arbetsplatspraktik, den här gången på mitt jobb i Karlsborg. Det blev en längre fredag än vad han är van vid, då han var med mig hela dagen. Han fick hjälpa mig med mina vanligaste arbetsuppgift...

    Alla utom Jenny och Sia gillade den här sommarchipsnyheten från OLW. Barnen som inte äter riktig pesto tyckte oväntat att chipsen var goda. Det kanske inte var den godaste sorten de ätit, men de åt upp! ...

Nu har barnen testat 10 stycken av årets glassnyheter! Och vi har ett resultat!         Se filmen från glasstestet:   ...

Dagarna med Lin och Sia är ombytliga och häromdagen blev uppgiften att montera och dekorera en tårta. Dessutom testade vi att få den att se ut som en fjäril och det var inte alls knepigt. Vi delade de färdiga tårtbottnarna på mitten och bara vände de...

Vi tror att den här lekplatsen invigdes någon gång i vintras och vi har pratat om att att besöka den, men det är ju inte så kul att besöka en snöig lekplats... I helgen blev det istället av för då passade det bra i och med att Ian och Isa var på Ky...