jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Direktlänk till inlägg 23 september 2012

Förlossningsberättelse del 2: Beslut om akut kejsarsnitt tas

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 september 2012 11:45

Halv tio tog barnmorskan A-L över och henne minns jag väl, för hon blev en av de första att hålla i bebisen och hälsade även på oss på BB sen. Jättesnäll var hon! Vid den här tidpunkten andades jag lustgas och började få kläm på den, och enligt papprena ska det ha fungerat bra. Ännu ett pH-värde togs på bebisen och doktorn tyckte att vi skulle avvakta lite till. Droppet höjdes till en snabbare hastighet och inte långt därefter höjdes effekten på lustgasen från 50/50 gas/syre till 70/30. Jag tyckte då att det började göra mer ont.


Klockan 02.00 var jag riktigt utmattad och värkarna var fruktansvärda, och jag var sedan en tid tillbaka åter satt att fasta. Innan hade jag läst om värkpauser under förlossningen - men några sådana upplevde jag inte. Undrar förresten vilka värkar som är värst: de innan eller krystvärkarna? På de senare får man ju vara lite aktiv men det kanske är sak samma...?


Den ena värken hann inte avslutas innan nästa tog vid och jag var så trött. Nu hade jag öppnats de där magiska 10 centimetrarna, men barnets huvud visade ingen tendens att komma ner mot bäckenbotten. Jag uppmanades att göra några krystförsök. Jag tog i, men bebisen rörde sig inte alls. Och det konstaterades att det sannolikt inte skulle komma någon bebis på det här sättet inom den närmaste 1 - 1,5 timmen.


Sedan står det i journalen: "tycker att barnet har inga mer resurser att observera ut under den tiden". Därför rekommenderades ett SC (sectio caesarea, kejsarsnitt) och vi accepterade beslutet. Jag var utmattad efter det långsamma värkarbetet och nu var det inte mycket som tydde på att huvudet skulle tränga ner.


Jag förbereddes för ett akut kejsarsnitt och informerades men det var svårt att ta in vad som sas. Jag fick en kateter, en till kanyl i andra armvecket och säkert var det något mer, EKG kanske, innan jagrullades in i operationssalen eller på plats. Och där var det fullt av folk i gröna kläder. Att så många människor lyckats samlas ihop mitt i natten på så kort tid är jag fortfarande förundrad över - och alla var så trevliga. Det var bara värkarna som fortsatte att vara otrevliga... Men räddningen kom med spinalbedövning.


Första sprutan hamnade dock fel så den fick sättas om och då fungerade det. All smärta - och till viss del känseln - bara försvann. Så himla skönt! För att undersöka om känseln var tillräckligt borta skulle jag svara på om jag kände ifall tussarna som läkaren drog på min mage kändes kalla eller ej.

Bedövningen hade fungerat, Jon satt bredvid mig och ett skynke sattes upp så vi såg inte något av operationen. Och tur var väl det för kejsarsnitt var något som jag inte alls läst på särskilt mycket om innan i och med att förlossningen enligt min planering skulle ske vaginalt. I efterhand vet jag mer och det här är en ganska stor bukoperation som jag gjort. Men den gick bra - vilket de oftast också alltid gör.


Klockan 02.29 påbörjades operationen och klockan 02.31 plockades babyn ut. På bara två minuter var det alltså gjort!!! Sedan tog det lite tid att städa upp och sy ihop mig, men det var klart tio minuter över tre så även det gick fort.


Jon satt bredvid mig och var säkert minst lika nervös även om jag fortfarande hade svårt att ta in vad som pågick. Ingen av oss såg ju vad som hände bakom skynket. Men så hördes ett barnskrik!


Babyn grät direkt och lättnaden som infann sig tillsammans med alla andra känslor var överväldigande. Bebisen levde och sak samma om den inte hade tio fingrar och tio tår. Någon var vid liv! En utav läkarna i rummet frågade Jon om han inte vill titta men Jon svarade att vi skulle se vårt barn tillsammans första gången. Så dök det plötsligt upp en barnmorska på ena sidan med något blått och skrynkligt i famnen och utbrister: "Vilken goding!" innan hon rusar iväg ut med vad det nu var hon höll i famnen. Jon reste på sig och fick följa med efter om han hamnade lite efter.


Vad som hände sedan har jag fått berättat för mig i efterhand för jag var ju ganska orörlig och fick ligga kvar på operationsbordet för att sys ihop. Bebisen undersöktes av barnläkare som torkade av bebisen. De tog ett blodprov i navelsträngen och satte fast peanger på navelsträngen, så Jon fick ändå sin önskan om att klippa navelsträngen uppfylld. När det var gjort lindades babyn in i en filt och han fick en mössa - sedan fick Jon hålla honom och bar babyn tillbaka till mig.


Till mångas förvåning var det en pojke som inte hade haft någon brådska ut i vida världen...


Redan på operationsbordet hade jag börjat ana att det var en pojke - vår Ian - som kommit för läkarna använde han och honom flera gånger... Jon fick ju se det med egna ögon när läkarna jobbade med honom och hade tydligen sagt, när han fick syn på hans snopp: "Det är en pojke!" Ifall de högutbildade läkarna kanske inte riktigt var säkra på den saken...


Nya lilla familjen.


Efter att även jag fått träffa min lille sprattelgubbe från den långa tiden i magen bad vi en av läkarna att ta några första bilder på oss. Det ingår väl inte i en läkares ordinarie arbetsuppgifter, men han ställde glatt upp på det. Sedan satt vi där en stund med Ian innan Jon frågade barnmorskan vad han vägde. Jon hade missat att det var något som återstod att göra, så han fick därför än en gång lämna operationssalen och ta med Ian för att väga och mäta honom.


Fortsättning följer...

 
 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

23 september 2012 13:25

Om du hade värkstimulerande dropp så förklarar det varför du aldrig fick en paus mellan värkarna samt varför du blev uttröttad.

i och med att du fick göra ett akut kejsarsnitt så ringer din barnmorska alt. att hon ber någon annan göra det till operation och talar om "vi har ett akut kejsarsnitt på väg". Direkt när luren läggs på förbereds det på operation för att ta emot dig, operation är dessutom en avdelning som alltid finns på standby.
Om det hade blivit ett urakut snitt såkallat katastrofsnitt så får det inte gå mer än 90 sekunder från det att man rullar iväg mamman från avdelningen till det att barnet är ute men då sövs mamman redan i hissen till operation samt att snittet görs annorlunda...

På ett sätt kan man nästan säga att det tillhör arbetsuppgifterna att ta kort på bb/förlossningen eftersom vi som personal så gott som alltid blir ombedda att göra det. Har tappat räkningen på hur många kort och filmer jag är med på =) och på hur många kameror jag fått försöka förstå mig på =)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

23 september 2012 13:39

Det var säkert så det var för de försökte få ned bebisen, men istället reagerade Ian negativt på den här behandlingen. I journalen står det "hotande fosterasfyxi" - kanske var det det som hände då...?

Vi hade ju tur och fick lite betänktetid även om det kändes som om det gick jättefort ändå. Skönt att Jon kunde vara med och att jag slapp sövas. Jag är ju inte alls van vid sjukhusmiljöer och hur saker och ting fungerar.

Men vården som jag fick var fantastisk och alla var så snälla. Det finns de som gör sitt jobb och sedan finns det de som gör lite till. :)

Vi visste inte om vi vågade fråga om foto först för vi hade ju sett skyltarna om fotoförbud osv. Men det gick ju bra! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Torsdag 28 mars 08:00


Vi var inte snabbast på´t men hade tur ändå för det fanns ägg kvar... Barnen letade kring Högåskyrkan och ganska snabbt hade barnen hittat varsitt fint Bamse-påskägg.    ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Onsdag 27 mars 17:30

  Med posten kom en hälsning från Påskharen som meddelade att han tänkte ha vägarna förbi senare. Och så blev det! På eftermiddagen fick barnen syn på honom, men då hade han redan hunnit gömma påskäggen i trädgården. Så efter lite meet & greet f...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 26 mars 17:15

Igår var det Pippi Långstrump-tema på bibblan och särskilt på sagostunden som hölls på ett annat ställe än i det vanliga runda rummet då uppslutningen var så stor. Lin och Sia, som var pippiklädda, gick bland annat tipspromenad innan de satte sig ner...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 26 mars 12:45


... blev mycket lyckad och det var länge sedan som alla satt kvar så länge och åt middag. Det fanns allt möjligt att välja på i ost- och kexväg, men också lite godis, salta pinnar, sushi, stekt chilihalloumi med mera.   ...

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards