ihemmetslugn

15 september 2012 21:14

Du måste ändå tänka på att kejsarsnitt är en operation som tar tid att läka och gör ont.
Men du verkar klara det bra med så pass lite smärtlindring och det är positivt :)
Skönt med nedräkning av sprutorna också.

Jenny och Jon Sjöberg

15 september 2012 21:25

Ja, det är ju ändå en operation som jag har gjort och jag är jätteglad för att det ändå verkar ha gått så bra. Var väl så fruktansvärt vältränad innan...? ;)

Sjukgymnasten var förbi på BB med tips och så vidare men det känns ändå ganska bra. Fast jag måste vara försiktig och tänka efter lite extra innan jag rör mig.

Sprutor är jag väl inte så förtjust i men det har ju blivit en del sådana på sistone. Fick kanyler i båda händerna på sjukhuset. Men det blev i alla fall i händerna. :) /Jenny

Edit: Menade "i båda armvecken".

ihemmetslugn

15 september 2012 21:21

Neeej, men du ville väl inte ha i händerna va? (har för mig om det iallafall).
Usch och fy, men skönt att du är av med kanylerna också :)

Jenny och Jon Sjöberg

15 september 2012 21:24

Förlåt, menade förstås i armarna. Jag behövde bara säga till första gången. Lite trött nu... Men en i var arm blev det i alla fall. Kateter fick jag också ha för första gången. Ian hade en sådan där skalpgrej i huvudet och flera gånger tog de blodprov på honom också inne i magen för att hålla koll. Det var väldigt mycket med väldigt mycket och jag vet inte om jag minns hälften. Första ryggbedövningen missades också och fick tas en andra gång... Men då satt den! Många nålar har det blivit och det är så skönt att slippa den biten nu. /Jenny

Seija

15 september 2012 21:27

Tur att det finns hjälp när man har ont o graviditetskilon försvinner fortare än du anar
Kram

Jenny och Jon Sjöberg

15 september 2012 21:32

Ja, ibland känns det inte alls som att jag skulle vara opererad. Och ryggbedövningen var som en hjälp från ovan. Det var så underbart att bli av med all smärta.
Hoppas också att kilona försvinner snart, men det ska ju ta sin tid för kroppen att läka innan jag kan röra mig. Men jag märker redan nu att all den jobbiga vätskan jag haft i kroppen börjat minska. Snart ser mina fingrar ut som fingrar igen och inte falukorvar. :)
Kramar! /Jenny

ihemmetslugn

15 september 2012 21:29

Okej,men då slapp du ju händerna =) Så bra!
Skalpelektrod är bra men kan upplevas lite obehaglig för dig som blivande mamma (och med all säkerhet även för barnet). Blodproverna på skalpen på Ian togs för att hålla koll på om han började få dåliga värden, stressad osv. Beroende på vad värdet är så är det en indikation på akut kejsnarsnitt.

Att ryggbedövningen missades första gången är ju naturligtvis mindre bra och inte roligt för dig men jag är glad att det gick så pass bra ändå och att ni äntligen är föräldrar.

Kramar till er alla och sov så gott ni kan (och får)

Jenny och Jon Sjöberg

15 september 2012 21:38

Det var så mycket som jag fick vara med om så plötsligt. Vi skulle ju bara dit på en koll, som den i söndags som tog en timme trodde jag. Men det dröjde inte länge innan barnmorskan kom med att band till handleden och sa att jag var inlagd. Och ganska tidigt börjades det prata om kejsarsnitt men då kunde jag absolut inte ta in det.

Jag hängde inte alls med i svängarna för värkarna var så intensiva mot slutet och jag var utmattad och delvis borta... Lustgasen var jättesvår att hantera då och jag tyckte inte alls att den gav någon bra effekt.

Någon gång missade läkaren blodprovet på Ians skalp också och kom tillbaka. Dessa prover var också en tuff belastning för det var inget som alltid tajmades in mellan värkarna. Men det är klart att Ians status var extremt viktigt att hålla reda på.

Jag ska försöka att göra en sammanfattning av så mycket som möjligt innan jag glömmer allt. Jon kanske hade bättre koll än vad jag hade också.

Nattikramar till dig! /Jenny