ihemmetslugn

31 januari 2012 09:59

Det är bra att du får komma idag och kolla upp det. Visst kan det vara något tråkigt men det behöver inte vara det, förstår dock mycket väl varför det inte känns bra.

Det kan vara så enkelt att du har något som heter placenta previa, dvs att moderkakan ligger väldigt långt ner, så pass att den täcker livmoderhalsen helt eller delvis och att du då är lättblödande pga detta men det är precis som gyn sa inte ovanligt med blodiga flytningar i början. (men hur ska man veta hur mycket blod som är vanligt?)

Håller tummarna för er och tänker på er. *kramar*

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:16

Tack för att du tänkte på oss!
Din kommentar lugnade något även om jag var ganska säker på att vi skulle få lämna sjukhuset med ett tråkigt besked. /Jenny

Lotta

31 januari 2012 10:36

Men åh...! Jag håller alla tummar o tår för att det inte ska gå galet. Jag blödde jättemycket då jag väntade Anthon, fram till v 10-11 eller så. Å när jag väntade både Stina o Emma hade jag regelbundna blödningar flera månader. Men jag har ju erfarenhet av blödningar som visat sig vara allt annat än bra oxå, tyvärr. Tänker på er o hoppas på det bästa! Stor Kram!

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:30

Som tur var så var det här en "positiv" blödning och babyn mår bra. Men nog skrämde den oss rejält för även om vi inte gjort en massa inköp eller så, så har vi givetvis gjort planer i våra huvuden. Det går ju inte att komma ifrån. För oss är det ju en baby - vår baby! Kramar.

skrivmoster

31 januari 2012 11:09

Låt oss hoppas att det är som de säger och att allt är okej.
Förstår att ni oroas ... det är självklart. Håller tummarna och tänker på er!
Varm kram!

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:28

Tackar för dina tankar och hållna tummar! Det hjälpte oss kanske... Allt är som det ska med bebisen, bara vi som är överrumplade av alla känslor. Kramar om!

Lina

31 januari 2012 11:39

Usch, den typen av händelser kan ju få en att nojja som bara den! Hoppas innerligt att allt är väl och att det bara var ett ytligt blodkärl som skulle skrämmas.

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:27

Ja, så rädd och orolig som jag varit. Eländet började redan igår eftermiddag men då var jag för rädd för att göra något... Lyckligt slut blev det i alla fall!

Fru Eriksson

31 januari 2012 11:50

Åh,förstår er oro,men det är vanligt detta & det har med att göra att det fäster vid placentan tror jag det heter :/...Min dotter som har 8 barn har fått detta med flera,men..Skönt att ni ska in - Jag håller tummarna hårt -
/Kramas

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:26

Jag både ville och ville inte veta vad som pågick men nu är jag glad över att vi tog reda på hur det låg till. För allt var ju bra! Enorm lättnad. Kramisar! /Jenny

Malin

31 januari 2012 13:34

Hoppas det inte är något allvarligt utan att det är normalt!
Kramar

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:25

Stämmer bra. Normalt var det här! Så skönt. Kram, kram.

Camilla

31 januari 2012 14:06

Styrkekramar... :-D

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:24

De behövdes verkligen för det här var tufft. Jobbigt att känna sig så hjälplös och utelämnad. Kramar tillbaka!

Helena Milton

31 januari 2012 14:36

Åh, stackars dig. Klart du blir orolig. Hoppas att allt är som det ska och att du får positiva och lugnande besked i eftermiddag. Jag håller tummarna!

Jenny och Jon Sjöberg

31 januari 2012 16:24

Du höll tummarna perfekt! Tack för din omtanke. :)