Hökensås i Västergötland är mer än ett vackert naturområde. I en av de glesa tallskogarna finns en grav - Falks grav.

Jonas Andersson Falk var rånare och 1855 dömdes han till döden för rånmord. Tillsammans med sin kumpan Anders Frid hade de rånat en postdilligens. De hade slagit postdrängen medvetslös och skjutit postiljonen i ryggen. Postiljonen avled senare.

De båda förövarna lyckades komma undan och tog sig Stockholm. Men de strödde pengarna vilt omkring sig och snart fattade polisen misstankar mot de båda och tog in dem för förhör. Falks kumpan Frid erkände och ansökte om nåd som beviljades och istället blev straffet livstids straffarbete. Men från Jonas Andersson Falk kom aldrig någon nådeansökan... Han blev istället halshuggen och begraven på just denna kusliga plats.

Kanske tog han på sig mordet, för Falk hade till skillnad från Anders Frid inga barn. Kanske kände han samvetskval för att han lurat in Frid i detta brott? Ingen kan med säkerhet säga vad som hände, men motivet till dådet var att undkomma fattigdom och svält.

I november 1855 var Falken åter tillbaka på platsen där postiljonsmordet skett, men den här gången för att själv möta döden. Avrättningen var offentlig och många hade rest långväga för att titta på. Falks sista ord sägs ha varit:

"Här sen I go' vänner, att syndarens lön är döden, men Guds gåva är det eviga livet".

Eftersom Falk var en syndare kunde han inte begravas på en kyrkogård utan fick i stället begravs där och då i denna ensliga obygd. "Och den som vilar i ovigd jord vilar inte i frid..."

Över hans grav är ett handsmitt järnkost rest med texten "FALK - 1855".

Kanske är inte denna historia så olik många andra som hände under den här tiden. Men varför har då legenden om Falken levt vidare? Mycket beror det på blommorna, de ständigt färska blommorna.

Under sommaren finns det alltid blommor vid hans grav - men ingen vet vem som kommer med dem, vem som är gravens väktare.

Idag besökte vi graven och visst fanns det blommor här även denna dag. Och runt omkring på graven låg mynt och annat som offergåvor.

Ryktena om vem det är som sköter graven är många: någon från byn, någon osalig ande, turistkontoret i Habo... Och många är det som har övernattat vid graven för att försöka lösa detta mysterium utan att lyckas. Blommorna finns där och syndaren Falk har istället blivit lite av något slags modernt syndahelgon.

Det var inte det lättaste att hitta hit men denna ledtråd var både ett träffande och lite otrivsamt tecken på att vi var på rätt väg...

 

bella

18 juli 2011 19:57

Hej! Du var med och tävlade i tävlingen om två par Hanky pankys. Jag har nu slumpat fram en vinnare som har publicerats på bloggen. Blev det du? Gå in och kolla genom att klicka på länken nedan! Om det inte blev du, så delta gärna i fototävlingen som det står om i samma inlägg! Kram på dig. http://bellzors.blogg.se/2011/july/fototavling.html#comment

http://www.bellzors.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

18 juli 2011 20:00

Grattis till vinnaren! :)

 

kristina

18 juli 2011 20:49

Vad spännande läsning!
I min ljuva ungdom åkte vi ofta dit mitt natten det alltid så spännande att kolla på blommorna.
Kul att ni har varit där ni med!
Kramar på er!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

18 juli 2011 20:52

Det var verkligen ett intressant besöksmål. Vet dock inte om vi skulle våga oss dit nattetid nu när man vet vad som utspelat sig på just den här platsen...
Trevlig kväll! :)

 

Lotta

18 juli 2011 22:19

Spännande med sägner! =) Jag läste en sägen om en bonde som tog emot ett gängsoldater på genomresa på sin gård. Det festades loss ordentligt på kvällen då husbonn bjöd på sprit och på morgonen då han vaknade var inte bara soldaterna borta utan även hans femårige son...Han sökte med sin lykta varje dag o natt efter sin son men hittade honom aldrig och det sägs att han fortfarande letar... Jag får gåshud varje gång jag tänker på det för jag kan inte sluta fundera på vad som hände med pojken (om allt nu är sant förstås!). Avskyr egentligen den historien eftersom det är barn inblandade =/

http://www.esmeralda71.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

18 juli 2011 22:25

Usch, det var ju nästan en ännu värre historia! :( Hoppas att den inte är sann. Stackars bonde, och stackars lilla barn.

Vi tyckte att det var så surrealistiskt med en grav sådär mitt ute i ingenstans. Kan nog vara kusligt där en mörk höstkväll när den kalla vinden blåser i trädkronorna... Huuu!

Sov gott... /Jon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags släpptes 1 500 plastankor ut i Tidan och så fick de simma hela vägen från bron till målfållan. Det här är en tradition sedan flera år och i samband med Ankjoggen så arrangeras det flera roliga saker på Ånaplan. Bland det första som s...

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...