Jag fortsätter att testa Jula Multiskridskon för Smartsons räkning... och för att det är himla kul!

Dags att byta från skridskoskena till inlineshjul. I kartongen följde IKEA-verktyget (Jons anm. insexnyckel) med och på varje sko finns tre stycken skruvar med insexskalle. Skruvarna som höll fast skenan var inte hårdare åtdragna utan att jag fick loss alla skruvarna. Och det var väl inte direkt gjort i en handvändning...

Kan ju inte påstå att jag är en erfaren skruvare, men jag skruvade och skruvade och till slut satt även hjulen på plats.
Tänk vad smidigt det skulle vara om det gick lättare att byta mellan skena och hjul och däremellan använda skon som en vanlig basketkänga? Fast då skulle det ju bli 3-i-1...

Med dessa rejäla skruvar känns det i alla fall som om olyckan är långt borta för nu sitter hjulen där de sitter! Är nu redo för asfalten - om det ändå inte låg så mycket grus kvar... /Jenny

Spikmattan - årets julklapp 2009 - den pratar ingen om längre. Är det någon som ligger på den fortfarande, eller är flugan ihjälslagen?

Jag gillar min (lila!) spikmatta och ligger på den då och då - och tycker att det är skönt. Mest ligger jag på den när jag vill somna, för det är just vad spikmatan gör för mig - söver mig.

Häromnatten vaknade jag på mattan runt tjugo över ett, då hade jag somnat och legat på mattan i över två timmar. Sover jättegott på mattan!

Jag har på många ställen läst mig till att det inte finns några vetenskapliga bevis för att spikmattan ska lindra smärta och bota sjukdomar. Och det kanske är så, men jag gillar min matta. Jag vet inte om den lindrar min rygg som stundom krånglar, men något som känns så skönt kan knappast förvärra!

Jon har också en matta, han skaffade faktiskt sin först, och har även spikkudden. Han använder båda och tycker också om plastspikarna. Men vi har hört om de som inte alls gillar att ligga på spikmatta, om de som tycker att det gör ont, om de som tycker att spikarna borde kännas mer, om de som inte vågat testa alls... /Jenny  

En ny erfarenhet: pomelo, honey pomelo tror vi närmare bestämt. Mamma Kristina har skaffat sig en ny (o)vana, nämligen att ge oss knepiga saker att äta. Igår fick Jon hälsobröd med gud vet vad i och en burk hummus med sig hem. Aubergine, färsk sparris och babybladspenat finns också på listan.

Det här är kanske bara udda ätbarheter för oss, men Jon testar och äter det mesta och den här handbollstora citrusfrukten som tog upp hela fruktskålen var jag också nyfiken att testa.

Men denna kinesiska frukt smakade knappt någonting alls. Inte surt som grape, inte apelsinsött. Bara lite sött och lätt väldoftande. Enda pluset är väl konsistensen. Det här blir ingen favorit hos oss. /Jenny

Jag drömde att klockan 10.15 hade jag tandläkartid, men upptäckte det försent och blev jättestressad. Jag är ju inte den som missar tider! Istället för att ringa eller rusa till tandläkaren var det jätteviktigt att mitt hår var blött. Tänderna hade jag inte tanke på att borsta. Så vi åkte och badade i sjön, Jon och Nalle också. Då var klockan i bilen 10.22 Halv elva satt jag uppjagad hos tandläkaren, som tursamt nog var försenad också.

Tillslut blev jag inkallad till rummet av en tandläkare jag inte kände igen. Och som inte alls verkade intresserad av att bry sig om mina tänder. Han satte sig vid sitt skrivbord och började med annat. Jag satt där i stolen och väntade.

Efter en stund sa han i alla fall att en tandsköterska var på väg och in genom dörren kommer Dilba. Sångerskan ni vet.

Men inte heller hon började med min mun, så jag reste mig ur stolen och gick och ställde mig i ett hörn och väntade. Fler personer som jag inte kände igen kom in. En kvinna som just kommit säger något i stil med:

"Idag har vi mycket fint besök här. Wolfgang Pichler, den tyske skidskyttetränaren kommer och besöker oss för att berätta om tandvård."

Och in genom dörren kommer Wolfgang Pichler!

Jag hittar digitalkameran i fickan och frågar om jag får ta en bild på honom till bloggen. Och det fick jag.

Sedan blir allt lite rörigt och jag minns inte så mycket, men ingen där verkar vara intresserad av att undersöka mina tänder. Jag som hade kommit på att jag glömt borsta tänderna hade smugit in ett tuggummi i munnen. Ifall.

Wolfgang sätter sig bredvid Dilba och inte långt därefter se de väldigt kärvänliga ut. Jag smygtar några bilder - för det är stort. Jag ser Se & Hörs löpsedel: Dilba och Wolfgang: "Vi älskar varandra!"

Med bilder tagna av mig...

Sedan vakande jag och tur var väl det. Vad betydde då denna dröm? Jag har ju sett den underliga månen på himlen nu om nätterna, och kanske var det den som spelade mig ett spratt. /Jenny

Jag kunde omöjligt hålla mig från att fotografera den underbart vackra solnedgången över sjön Örlen ikväll. Kanske förstår ni varför? /Jenny

Att fila en motorsågskedja är inte alltid så lätt.

Svärfar Benke fick ju en bättre begagnad Husqvarna 242 XP från Tibro Skog & Trädgård i tidig födelsedagspresent ifjol, och han har använt den en del sedan dess.

Alla sågar som används blir ju förr eller senare både skitiga och slöa. Klåfingrig som jag är, kunde jag inte hålla mig borta från svärfars dyrgrip. Det var ju trots allt en 242:a som jag lärde mig hugga med, för länge sedan, i en galax långt, långt borta...

Efter lite grundläggande rengöring var det dags att titta över kedjan. Trots att jag sågat en del själv, tycker jag fortfarande att det är smidigast att använda en kombimall för filning av tänder och ryttare (ja, jag vet att man ska säga/skriva underställningsklack, men det är krångligare). Den lilla tid man förlorar på att använda mallen, vinner man i precision. Men det är ju bara jag.

Efter lite finslipning var sågen fit for fight igen, och redo för vårt kommande, hemliga projekt. Vad kan det vara, då? kanske strutnyfikna undrar. Ja, fortsätt följa denna fantastiska blogg, så kanske ni får veta... /Jon

PS. Stort beröm till Jenny och Nalle, som tålmodigt väntade i en mindre evighet medan den motorsågstokige maken/hussen lekte med den tråkiga brum-brum-grunkan...

Jag fick en värdecheck på en Grandiosa X-tra Allt Calzone kebab med pepperoni och vitlök, som jag letade rätt på i frysdisken. Nu skulle det testas! Är gratis verkligen gott?

Swoosh! in i mikron och några minuter senare satt jag med en rykande minipizza på tallriken. Pizzabottnen var god, men så värst mycket pepperoni eller vitlök smakade det inte. Och var någonstans var det extra allt av kebaben??

Nja, gratis kanske inte alltid är jättegott, men det var i alla fall gratis. Och mättande. För stunden. Denna minipizza får godkänt, men inte mer. /Jon

Ja, så här underhöll vi oss strax efter att strömmen lämnat oss igår.

Det blev som en liten uppvärming inför Earth Hour den 26 mars.

Man kan roa sig med att göra mystiska skuggfigurer på garderobsdörrarna - ja, varför inte?

När lekte du med skuggor senast? Inte igår? Nähä.

Men att inte vara ensam i mörkret är bäst! /Jenny