"Platespotting, det kanske vore nåt för oss?" Ja, nåt i den stilen sa vi till varandra i slutet av 2004, då vi först hörde talas om denna bil-lek som ett tidsfördriv när vi skulle ut och åka (då fanns ju inga smartphones...), och i början av 2005 såg vi så, i Mariestad, vår första registreringsskylt med 001. Vi bestämde oss för att man måste se nummerplåten samtidigt tillsammans, i nummerordning och bara "live" - bilar på teve, fotograferade bilnummer eller liknande skulle alltså inte gillas. Utländska skyltar var heller inget alternativ, endast svenskregistrerade bilar, bussar, lastbilar, släp och andra fordon. Våra egenkomponerade regler gjorde att vår platespotting, eller "registreringsnummer-spaning", ännu mer kändes som vår speciella grej som bara vi hade. Föga anade vi då att detta lilla tidsfördriv skulle pågå i nästan tjugo år...

Dels blev det med åren färre och färre längre bilturer tillsammans, dels blev de smarta mobilerna och sociala mediernas intåg en extra distraktion från leken. Men när vi skaffade barn blev det ofrånkomligt ännu svårare, då Jenny ofta fick sitta i baksätet på våra färder för att passa på barnen. Därifrån var förstås sikten dålig, så många nummer passerade obemärkta förbi. Jag var väl inte så uppmärksam alla gånger, till fru Hökögas stora förtret...

Men ibland gjorde vi små avancemang i den tresiffriga listan och trots att det bara skulle vara ett litet harmlöst tidsfördriv tog hjärtat alltid några extra glädjeskutt när "rätt" nummer plötsligt dök upp längs vägen. Vissa dagar kunde vi se både två och tre nummer på samma färd, och blicken började efter en tid att automatiskt skanna av mötande bilars skyltar - det blev helt enkelt en vana. Jag minns den snudd på euforiska känslan då vi på en parkering osannolikt nog såg två bilar med "syskonnummer" stå parkerade bredvid varandra. Genom åren blev det en hel del fotograferande av andras (och egna) fordon, särskilt jubileumsnummer, även om vi alltid varit noga med att aldrig lägga ut bilder på hela registreringsskyltarna. Men säkert har en del undrat vad vi hållit på med egentligen...

Ett tag gick det väldigt trögt, inte minst när de nya skyltarna med en bokstav på slutet infördes kändes det segt och vi började misströsta och prata om ifall vi skulle lägga ned det hela. Det var ju ändå bara en lek... Men skam den som ger sig, vi gav aldrig upp! Efter 900-strecket gick det dessutom förvånansvärt nog relativt snabbt, och de sista tjugotalet bilar började vi på varsitt håll spana efter, på ställen där vi anade att vi kunde hitta dem senare tillsammans. Från 990 och framåt hade vi till och med en lista över var dessa bilar antagligen stod, så att vi snabbt kunde beta av dem när målet äntligen hägrade. Fusk? Kanske, men det var ju ändå vår lek och våra regler...

Och så, igår, till slut: Nummer 995, som gäckat oss länge, stod där Jenny en gång sett den och vi kunde till fots ta oss till 996, vidare till 997 - som var ett släp. Tyvärr hade ägaren ställt det på bakgården, utom synhåll, men han stod på förstukvisten och rökte när vi kom. Jag kunde med att fråga ifall det var okej om vi tittade på hans släp och han var förstående och lät oss snällt nog gå runt huset. Han hade hört talas om tokigt folk som höll på med Pokémon Go, men detta var en ny sorts galenskap, ha ha ha!

Turligt nog stod även 998 hemma där den skulle, och sedan hade vi ett flertal alternativ på det allra sista numret. Men vi behövde inte ta oss längre än till den närmaste adressen. Där stod den: 999! Det blev en selfie med bilen i bakgrunden och glädjen var stor. Vi hade satt oss för att klara det under 20 år och det gjorde vi ju med gott och väl ett halvår till godo. Jag var faktiskt upp på vinden för att leta efter fotoalbumet med bilden på oss och 001 där i Mariestad för så länge sedan (då hade vi inte ens en digitalkamera), men det var så mycket annat bråte ivägen så jag gav upp. Kanske lägger vi ut den bilden någon annan gång. Stay tuned!

Vår långa platespotting-saga är härmed all. Frågan är, vad gör vi nu? Ska vi kanske gå baklänges, tillbaka till 001...? Näää!! Det finns gott om annat att roa sig med längs vägen. Gul bil! /Jon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår invigdes Sommartorg i Skövde och vi tog oss dit med buss då stora bilen krånglar och lagningen av den återigen ser ut att bli en dyr histora. Trasig AC och turbo skulle nog skrämma väldigt många... Otroligt vilken otur vi har med bilreper...

Isa fixade en Sverige-tårta, det magnetsfiskades och så körde vi lite spa i soffan. Men barnen hade också önskat att få sminka sina föräldrar så det hanns också med, samt att grilla Ahlgrens grillbilar, kika på barnens framfart i Minecraft på dator o...

  Vädret kunde knappast varit bättre när den 54:e Milterrängen gick av stapeln på Kristi himmelsfärds dag. Ian ställde upp som funktionär och var flaggvakt så att varken gammal eller ung sprang vilse på slutet. De allra yngsta deltagarna sprang ...

  I förra veckan hade jag mitt avslutande betygssamtal för kursen Specialpedagogik 1. Det var en väldigt utmananade kurs, mycket på grund av innehållet men också för allt som hände under kursens gång... Nu är det oklart vad jag ska göra härnäs...

Vi började juni månad i sagornas land i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det var visst hela fyra år sedan som vi var där senast, när Sia bara var en liten skrutt och nästan hela besöket regnade bort... Nu hade vi garderat oss med entré för två daga...