Lins första vecka på förskolan var riktigt bra, men sedan gick det bara utför och igår antog personalen Lins trötthet för sjukdom när hon här hemma menade på att det var tråkigt på förskolan. Att hämta hem henne tidigare för att hon var understimulerad kändes ju så där men samtidigt var det ju det här som vi flaggade för - redan för två år sedan! Hon var inte alls sjuk och var snart sig själv. Jag har försökt med att hon fått välja kläder själv för förskolan så hon ska bli peppad av det och jag har gjort alla möjliga frisyer för att hon också ska vilja dit för att visa upp dessa. Men nu verkar den motivationen tagit slut för henne...

Det räcker inte med att hon trivs, hon måste också bli utmanad så hon blir stimulerad och utvecklas. Och vi förstår inte varför personalen har så svårt för att bara sätta ett extra arbetsblad i händerna på henne! Den motviljan kände vi till viss del av igår på utvecklingssamtalet också.

Pedagog och specialpedagog (som menade på att hon bara kommer bli fortsatt inblandad om personalen anser att de inte klarar av det och med deras ofelbara självbild så var det väl sista gången vi såg henne...) var med, liksom vi föräldrar. Första delen fungerade som ett vanligt samtal och utgick ifrån hur Lin fungerade på förskolan och hur tiden dit sett ut och sedan lämnades utrymme för att ta upp hur vi upplever det, eller om vi tog oss det utrymmet själva för vi hade ju en del vi ville ta upp.

Och bilden de ger och den vi har stämde ju inte alltid överens och jag tycker inte att vi fick mycket att gå på för att göra framtiden bättre. Det här skulle vara det extra utvecklingssamtalet (även om alla andra har det i den här perioden också) så vi ska väl få till en till träff framöver. Men kommer det som vi nu upplever att fortsätta så hoppas jag att de någonstans kan hitta förståndet att lyssna på oss föräldrar och ta in den verklighet som de skapar åt oss. Det känns fortsatt som att vi föräldrar ska gå på en massa möten och bara lyssna på hur bra allt är från deras sida utan att de behöver ta något ansvar för det vi säger.
Att göra ett formellt klagomål är inte något vi lagt åt sidan helt än, men eftersom allt tar så lång tid vet vi inte om det är något som är värt att lägga energi på. Och valet av förskola för Sia är inte alls lika självklart som det var för ett par år sedan och vi har bokat in möten på andra förskolor för att få en känsla av dem. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Isa fixade en Sverige-tårta, det magnetsfiskades och så körde vi lite spa i soffan. Men barnen hade också önskat att få sminka sina föräldrar så det hanns också med, samt att grilla Ahlgrens grillbilar, kika på barnens framfart i Minecraft på dator o...

  Vädret kunde knappast varit bättre när den 54:e Milterrängen gick av stapeln på Kristi himmelsfärds dag. Ian ställde upp som funktionär och var flaggvakt så att varken gammal eller ung sprang vilse på slutet. De allra yngsta deltagarna sprang ...

  I förra veckan hade jag mitt avslutande betygssamtal för kursen Specialpedagogik 1. Det var en väldigt utmananade kurs, mycket på grund av innehållet men också för allt som hände under kursens gång... Nu är det oklart vad jag ska göra härnäs...

Vi började juni månad i sagornas land i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det var visst hela fyra år sedan som vi var där senast, när Sia bara var en liten skrutt och nästan hela besöket regnade bort... Nu hade vi garderat oss med entré för två daga...

När vi frågar Isa vad hon vill bli när hon blir stor brukar hon svara artist så när det annonserades om Talangshow i all enkelhet på fritidsgården kändes det självklart att fråga Isa. Hon kom fram till att hon ville dansa till Drip med BabyMonster. O...