Lin och Sia var på bibliotekets sagostund och för Sia var det första gången. Först fick de krypa igenom den fint upplysta sagoringen och sedan tog barnen plats på de mjuka kuddarna i runda rummet. Sedan blev det både sagor, sång och dans när barnen fick dra bilder ur den magiska sagoväskan och sjunga en sång om dem. Idag var sagotemat läggdags och både Lin och Sia lyssnade uppmärksamt på bland annat Alfons Åberg, fast lillasyster tappade väntat nog intresset mot slutet och busade lite på kuddarna istället. Men i det stora hela var det en lyckad stund. /Jon

Jag och gamla gravidkilon alltså. Blä... Men nu, aningen sent kanske, har jag försökt ta tag i några av de kilon som jag drog på mig i samband med Sias graviditet. Jag mår ju illa och spyr första hälften av graviditeterna och under andra hälften, när jag rör mig mindre, äter jag igen - för då smakar ju allt äntligen gott. Dålig kombination. 

Det är ju en kamp mot hjärnan, rutiner och en massa annat. Att tänka "är det värt det...?". På sistone har det varit skit med mycket och det har ju inte blivit bättre för att jag ätit då, så varför skulle det bli det nu?

Jag började mitt försök till viktresa den 7 augusti och har kört med invägning måndag morgon (denna vetskap har gjort att jag fått kämpa emot lite mer på helgen när godare mat, godis och annat kommer i min väg...).

Nu har det gått 10 veckor, och vid varje måndagsinvägning har det varit minus. Inte alltid så mycket men ändå aldrig plus. Totala viktnedgången är lite mer än 11 kg, så en liten klapp på axeln ger jag mig själv. Även om det inte syns och det är ju lite motigt förstås. Ändrad kost med mindre att äta och mer rörelse är sättet som så långt fungerat för mig. /Jenny

Ännu en dag som först såg lugn ut, men så visade det sig att Ian och Isa skulle ha dagläger med kyrkogruppen. De skulle också delta i gudstjänsten, men då Jon är bortrest (brukar räcka till gott och väl när han är det utan andra åtaganden) och det är omöjligt för mig att vara på två ställen samtidigt så fick de klara sig själva.

Det hade ju varit roligt att ha tittat på dem, men så blev det att Lin blev bjuden på älvkalas just denna dag också, och det ville jag inte att hon skulle missa. Hon gillar att gå på kalas och särskilt att klä ut/upp sig. Det var hos en kompis som hon aldrig varit hemma hos, men jag och Sia behövde inte dröja oss kvar där för hon drog snart iväg med den supersöta älvsvärmen. Hon hade haft jättekul på kalaset! /Jenny

För ett tag sedan testade vi årets smak på skumtomtar - och vi gillade!

Regn idag sas det, men inte under vår höstiga promenad i alla fall. Under vandringen drällde det ju av löv, men vi såg också de här ansiktena upphängda i träden. Häxkonst? Bara konst? Eller kanske något för någon spökpromenad...?

Spåren som 2023 och delvis 2022 satt kommer aldrig att glömmas, för den här perioden har varit den jobbigaste någonsin. Det är så mycket tråkiga, stressande och frustrerande saker som skett, och just som man trott att eländet inte kunnat bli värre har vi fått uppleva en ny lägstanivå.

En del av det skulle vi kunna nämna, men vi vill ändå värna lite om privatlivet. En annan del har vi av sekretesskäl inte fått nämna, även om det känts fånigt eftersom det är vårt liv som det handlat om och som hamnat i fokus på ett negativt sätt.

Någon gång kanske vi vill, orkar och får nämna vad vi råkat ut för, men nu nöjer vi oss med att glädjas över att ha blanka sidor att än så länge fylla med vad vi vill under ett nytt år.

Smidig lösning för att få plats med återvinningen innan den körs iväg!