Vad jag inte vill höra på operationsbordet... 

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta och att veta vilken dag som bebisen kommer att komma på är den största fördelen med ett planerat kejsarsnitt känner jag. Men det är ju knappast så att det bara är att infinna sig på förlossningen, få magen uppskuren, ta emot bebisen och sedan åka hem...

Några dagar innan datumet för planerat snitt ska provtagningen på Vårdcentralen besökas för att lämna ett aktuellt blodprov. Kvällen innan dagen för snittet ska risken för infektion minskas med kroppstvätt med bakteriedödande hudrengöringsmedel och efter det torkning med ren handduk, sängen ska vara renbäddad och även nya sovkläder ska fram. Innan ska också alla smycken av och även nagellack.

Följande morgon väntar ännu en bakteriedödande dusch och rena kläder efter det. Då ska jag också vara fastande och enbart dricka klara drycker tills tiden då jag ska infinna mig på förlossningen (annars har det varit BB, men är ju lite andra tider nu). Då ska jag istället vara helt fastande.

På plats på avdelningen ska barnmorskan möta upp och denna gång blir det ett coronatest då alla som ska läggas in kollas, ombyte till operationskläder, infarter och de kopplar dropp, sätter kateter och jag får Alvedon. I operationssalen läggs ryggbedövningen och snart är känseln borta från brösthöjd och neråt. Jag tycker att tiden på operationsbordet är väldigt läskig och den känns som en evighet. Det är många maskklädda människor och ljud som är ovana. Efter snitten, gäller både akuta och planerade, har jag inte känt att jag litat på mig så pass att jag vågat hålla i bebisen så efter barnmorskans första tid med bebisen har det alltid varit Jon som blivit den första att hålla. För mig är det nu frågan om mer väntan och en ännu orörligare tid än innan. Så småningom kommer känseln tillbaka och förhoppningsvis slipper jag illamående och kräkningar. Jon får inte stanna mer än ett par, tre timmar efteråt i och med corona, det är ju förutsatt att allt gått som förväntat.

Jag hoppas att jag får tillbaka känseln fort, kan dricka och äta, att amningen kommer igång och att jag kan komma upp på benen igen snarast möjligt. Men kroppen brukar kännas aningen mörbultad och kanten på bebisbaljan för att lyfta i och ur har känts så himla hög. Smärtlindring i tablettform väntar, tidigare har det varit Alvedon och diklofenak, dessutom måste jag ha blodförtunnande Fragmin-sprutor. Dessa har Jon fortsatt att ge mig hemma sedan och de svider till något fruktansvärt. När känseln började komma tillbaka senast drabbades jag dessutom av en obehaglig klåda som jag gärna slipper och vid något av snitten fick jag märkligt nog känning i axeln under tiden. Det är så mycket runt omkring och när värkar har varit inblandande vid den vaginala förlossningen eller innan de akuta snitten har ju tankegångarna varit att bebisen måste ut så jag blir fri. Här är det mest frågan om nervositet innan och vid Lins snitt uppmärksammade personalen mig på att jag kunde drabbas av skakningar som en eftereffekt. Det slapp jag men personalen kände väl att de behövde nämna det för min oro gick ju inte att missa...

Förutom de mentala förberedelserna pågår ju förstås praktiska sådana. Vi har gjort lite inköp för att vara redo, planerat in föräldraledighet osv. Tre veckor hemma är tanken för Jon efteråt sedan och då blir det ju skola för Ian och Isa och fortsatt förskola för Loe och Lin, om det nu inte är en massa sjukdomar i omlopp... /Jenny

 

Eva

25 april 2021 07:26

Du är superduktig!

Jenny och Jon Sjöberg

25 april 2021 09:05

Hoppas det! Men lite trist att de akuta snitten tvingat fram denna utgång. Det hade ju varit så mycket lättare om planerat snitt var självvalt... /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår invigdes Sommartorg i Skövde och vi tog oss dit med buss då stora bilen krånglar och lagningen av den återigen ser ut att bli en dyr histora. Trasig AC och turbo skulle nog skrämma väldigt många... Otroligt vilken otur vi har med bilreper...

Isa fixade en Sverige-tårta, det magnetsfiskades och så körde vi lite spa i soffan. Men barnen hade också önskat att få sminka sina föräldrar så det hanns också med, samt att grilla Ahlgrens grillbilar, kika på barnens framfart i Minecraft på dator o...

  Vädret kunde knappast varit bättre när den 54:e Milterrängen gick av stapeln på Kristi himmelsfärds dag. Ian ställde upp som funktionär och var flaggvakt så att varken gammal eller ung sprang vilse på slutet. De allra yngsta deltagarna sprang ...

  I förra veckan hade jag mitt avslutande betygssamtal för kursen Specialpedagogik 1. Det var en väldigt utmananade kurs, mycket på grund av innehållet men också för allt som hände under kursens gång... Nu är det oklart vad jag ska göra härnäs...

Vi började juni månad i sagornas land i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det var visst hela fyra år sedan som vi var där senast, när Sia bara var en liten skrutt och nästan hela besöket regnade bort... Nu hade vi garderat oss med entré för två daga...