jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Inlägg publicerade under kategorin Gravid för femte gången

Av Jenny och Jon Sjöberg - 7 april 2021 11:13


När jag kom hem från dagens MVC-besök var det en blåmes i TV-holken. Vi har inte sett till någon på ett tag och håller nu tummarna för att de har hittat tillbaka. Det vore ju så kul att få ett par att följa igen!

MVC-besöket gick bra, men så tungt att cykla nu. Vet inte om jag minns alla sifforna rätt men blodtryck 129/81, blodsocker 6,0 och hb låg på 105 (var 110 vid senaste mätningen och jag har inte rört järntabletterna så det var väl ändå okej).

Bebisen var som vanligt livlig och även som vanligt blev hade jag sammandragning. Det har varit mer sammandragningar på sistone och även på natten, så att vila bort dem är det ju ingen mening med... Värre har de väl inte blivit sett till smärta, men bebisen är ju större nu och det gör det hela kämpigare.
Fortfarande långt kvar till leverans och förberedelserna för snitt är ju nästan ett inlägg i sig, men snart så... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 4 april 2021 16:30

Idag har vi städat och stökat undan påsken. Det blev dock en hel del godis över... faktiskt så att några av barnen överväger en godisfri månad... mot betalning... 

Nu vill vi ha en mer "normal" tid med lite rutiner igen innan det är dags för mitt ägg att kläckas. Och som vi väntar och längtar nu!


 


Särskilt jag då förstås då det är kämpigt. Att jag vaknar 3-4 gånger per natt är mer vanligt än ovanligt, så sömn är redan en bristvara. Men läget kunde ju förstås vara värre. Än så länge är jag ganska rörlig även om det känns som att hela bäckenet ska braka ihop ibland...

Ork och flås är ju verkligen inte som innan. Att känna att jag inte räcker till som innan går ibland hand i hand med nedstämdhet. Och att veta att kejsarsnittet kommer att medföra ännu mer orörlighet är ju inte direkt uppmuntrande.



Nu känns det ibland som att det är kort tid kvar och ibland som en evighet ändå. En viss rädsla för förlossningen finns där, men det varvas med känslan av längtan efter vräkningen... Och går allt som det ska så är jag hemma följande dag igen, för jag vill verkligen inte vara kvar på sjukhuset längre än nödvändigt. Jon får ge mig de blodförtunnande sprutorna hemma den här gången också.

Graviditeten är nu uppe i 35 hela veckor. Det beräknade datumet är den 8 maj, men vi vet ju att bebisen kommer att plockas ut tidigare. Vi har förberett en hel del, men kan ju ha missat nåt förstås... 

Det behöver ju inte ens stämma att det är en flicka, men är det så kommer hon att heta Sia (annars får det bli Sam...). Några mer neutrala bebiskläder är framtagna ifall. Men könet är ju inte det viktiga. Vi vill bara att allt ska gå bra och att återhämtning, amning och annat ska fungera.
Hur syskonen kommer att ta förändringen är svårt att veta också, men för dem väntar skola och förskola som vanligt under tiden efter, fast tiden till sommarlovet kommer nog gå fort. Och nu har det ju blivit förseningar av vaccin igen så vi får väl se hur det påverkar våra semesterplaner. Än så länge är de obefintliga och nedräkningen pågår i första hand till bebisleveransen! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 mars 2021 23:03

När Ian var liten började jag sy lite då och då och det har fortsatt under åren. Och extra mycket har det blivit i samband med graviditet. Den här gången kändes det dock lite motigt, men så hittade jag ett tyg som jag fastnade för. "En filt ska du väl ändå kunna få till så den här bebisen också får nåt" tänkte jag för mig själv. Och en filt blev det, i regnbågshjärtan med gosig minkybaksida. Men tyget räckte till mer, så jag sydde även en söt rosettmössa, fodrade bebisvantar och fodrade tossor. Det här tyget var ju så underbart fint! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 mars 2021 07:30

Corona har förstås ställt till det på många sätt för många under över ett år nu, och att vara gravid under denna tid har lett till ett väldigt isolerat liv. Påfrestande. Lägg sedan till ansvarlösa släktingar och allt energisug som det framkallat för oss och så Jons röriga och ovissa arbetssituation som inte heller underlättat för planering. Planeringsmötet för kejsarsnitt den 11 mars var jag däremot varit på, men där dröjde det inte länge innan doktorn började prata om sterilisering (har ju inte ens fått ut den här bebisen levande än!).

Det var ju inte det jag var där för, även om det antagligen var hans skyldighet att nämna risken i och med flertalet kejsarsnitt. Men just det är ju något som vi inte pratat om och inte haft någon tanke på heller. Det har ju varit så mycket runtomkring med allt att det har räckt och blivit över ändå. Och jag tycker ändå att det borde baseras på en individuell bedömning och inte statistik. Jag ska be om en bedömning av tjockleken på livmoderväggen så får vi se hur det verkar.

På sjukhuset, som jag inte var så överförtjust i att besöka innan, kändes det nu ännu värre att vara på, som att det drällde av coronavirus överallt. Så illa var det ju säkert inte och jag höll ju avstånd efter förmåga. Dock blev det aningen stressigt där i och med att blivande mamman med tid innan mig dök upp försent och det blev en dominoeffekt på det. Först ett besök hos doktorn och läkarstudent. Där blev det ett ultraljud och allt såg fint ut. Moderkakan låg ju över snittet redan vid förra besöket (RUL) så där var det inga konstigheter, bra flöde i navelsträngen och bebisen följde kurvan "perfekt" (doktorns ord) och vägde ca 1900 gram. Så det kommer inte att bli någon jättebebis den här gången heller.
Efter doktorn väntade tid hos en barnmorska som informerade om hur snittet kommer gå till, vad jag ska tänka på före och efter på sjukhuset, jag fick en tid för när det är dags att infinna mig, när de trodde att operationen skulle ske, blodprov som jag lämnar några dagar innan, hibiscrub-duschar, nybäddat i sängen osv. Men i och med att jag skulle träffa en narkossköterska också på dagkirurgin som inom kort skulle stänga för lunch blev det ett skyndsamt samtal. Jag ville ju inte bli kvar på sjukhuset längre än nödvändigt...
Så fort vidare dit och hann med den pratstunden just innan de skulle gå på lunch. Jag är ju inte så intresserad av att veta hur allt ska gå till och det sa jag till sköterskan och förklarade varför. Jag litar fullt ut på att de kan sin sak och jag gör det de ber mig om, utan så många obehagliga detaljer. Jag har inte streamat ett kejsarsnitt någonsin och kommer inte heller att göra. Att vara kontrollfreak och förlamas från bröstkorgen och neråt rimmar ju lite illa med en sådan här "förlossning", men det är så det måste bli. 
Jag bara hoppas att allt kommer att gå så bra och fort som möjligt och att jag och en frisk liten baby snabbt kan få komma hem. Det är ju en hel del nya rutiner som väntar och vår långsiktiga plan för Jons föräldraledighet har ju redan skitit sig. Den här gången kommer nog barnens långa sommarlov bli extra kännbart... Tids nog kommer väl även jag kunna bli vaccinerad så några dörrar kan öppna sig igen i alla fall. Det här blev ju inte det mest positiva av inlägg, men det är ganska tungt på många sätt att vara gravid och hade räckt gott och väl utan alla yttre omständigheter. När man ständigt är trött efter att inte ha sovit en hel natt på länge så påverkas förstås det psykiska tillståndet också. Hormonerna gör ju också sitt. Det här besöket på sjukhuset fick ju verklighetsväckarklockan att ringa, men det är ju ändå så himla långt kvar och vem vet hur det står till med allt då... /Jenny


Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 mars 2021 18:15


Det blir inte så många inlägg i den här "Gravid för femte gången"-kategorin, men det är inte för att det inte händer så mycket - för det gör det ju. Men fyra barn och allt annat runtomkring tar upp ganska mycket tid och ork och med första barnet kunde jag ju gå upp i graviditeten på ett annat sätt.

Nu har det under en tid dessutom varit så mycket annat i vår närhet som rört till det och stulit energi från oss och det verkar inte som att det tar slut utan bara läggs på... Skrämmande hur många vuxna människor som inte kan ta sitt ansvar för sig själv och medmänniskor.
Hursomhelst. MVC-besök idag och allt såg bra ut. Att jag återigen fick en sammandragning när magmåttet skulle mätas gjorde väl kanske barnmorskan lite förundrad. Men det är så den här graviditeten sett ut. Jag kan ju vakna med sammandragningar. Men så länge de håller sig till att vara som de är nu så är det lugnt.

Blodtrycket var bra, men jag minns inte siffrorna, och sockret låg på runt 5,5 så det var ju också väldigt bra... särskilt med tanke på att jag ätit lunch och druckit cola strax innan... Nu har jag bara två ordinarie besök kvar inbokade och så en efterkontroll med cellprov i juni. Det känns som kort tid kvar när det läggs fram så, men det rör ju sig fortfarande om många, många tunga veckor... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 16 mars 2021 09:30

Vi har försökt att vara noga med att fylla i barnens bebisböcker så de har att titta tillbaka i när de blivit äldre. Och självklart har vi påbörjat en till den väntade bebisen också.


Av Jenny och Jon Sjöberg - 3 mars 2021 19:58

Att magen är stor har han ju berättat tidigare, men nu även rumpan. Härliga unge! /Jenny

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards