Till frukosten tändes det första ljuset i adventsljusstaken och så lite tvätt och städ på det innan avfärd till skridskoskolan. Det var sista riktiga gången innan lusseavslutningen i veckan.

Sedan mat hemma för att på eftermiddagen knalla fram till centrum för att hamna i julstämning där. Fiskedamm, lotterier och annan försäljning, Tomten anlände med hjullastare, det bjöds upp till ringdans och inne i Gallerian röstade vi på barnens förskolegran. 
Vi lämnade allt det mysigt juliga och gick hem och åt glass med egengjord varm chokladsås till och det var inte alls dumt det heller.

Men det blev återigen en natt med fruktansvärt dåligt med sömn, fast bortsett från den bristen så är vi redo för en ny vecka... där deltagandet i julkalendertävlingarna fortsätter. Heja, heja! /Jenny

Fast detta craving är väl nästan helnyttigt? /Jenny

Vi tyckte att det skulle vara roligt att testa något nytt under denna graviditet så vi ramlade över Libero och deras BabyBuzzar. Det lät intressant att kunna dela bebisens aktivitet med varandra. Ett klick på ett armband och partnern skulle meddelas. Och så en del teknik däremellan. Iphones med app och bluetooth och så en gemensam aktiveringskod.
Lättare sagt än gjort för oss.
Leveransen på armbanden var 1-2 veckor och när det inte fungerade med första paret och kundtjänst hade öppettider som inte passade dröjde det ännu längre. Vi fick armbanden på fredagen, de hade öppet först på tisdagen...
Vi fick inte non-pregnant-armbandet att svara när vi buzzade till det. Vi testade att byta mellan mobilerna och även med en surfplatta. Ingenting.
Kundtjänst lovade att skicka ut nya armband, men det dröjde ju lite tid igen. Men inte heller den här gången fick vi igång detta. Nu strulade det redan med den nya aktiveringskoden. Vi testade även den gamla ifall och bytte armband, avinstallerade osv.
Men det här gick inte och nu skiter vi i det här. Intrycket är ju inte särskilt positivt och efter att ha fått mer information om hur detta skulle fungera så känns detta mer lämpligt för förstagångsföräldrar. Kanske. För oss fanns det ett betydligt större engagemang att fördjupa sig i graviditeten då - allt var ju nytt och spännande.
Motorn i buzzen skulle dessutom ta runt 50 sekunder på sig för att ladda och när vår bebis är aktiv så väntar den inte på att något ska ladda precis. Nej, vi kommer verkligen inte att hissa Libero BabyBuzz eller rekommendera detta till någon. Att behöva ha ett filtarmband, appen och bluetooth ständigt närvarande för detta fungerar inte för oss, det blir alldeles för krångligt när vi är flerbarnsföräldrar. Och så har det tagit upp en massa onödig tid för att inte ens ha fått igång det.

Nu befinner jag mig i vecka 33 (imorgon i 34!) och idag har jag varit på ett besök hos barnmorskan. Det återstår bara två stycken nu, så det är ju nästan så det känns nära. Och vi vet ju faktiskt exakt hur nära det är...

Det här var ju ett rutinbesök så mycket av det vanliga kollades men även ett blodprov för socker och blodvärde togs. Jag minns inte siffrorna för blodtrycket men det var godkänt, sf-måttet var 32 eller 33, blodsockret 6,1 och hör och häpna - 125 i blodvärde.

Jag började på 136 och vid förra besöket hade det vänt ner till 117 så jag var ju inställd på att behöva börja med järntabletter efter idag - men det behövdes ju inte alls nu! Bebisen bökade runt när vi skulle lyssna på hjärtljuden och just leva om verkar den här lilla krabaten vara duktig på. Om nätterna är jag oftast mer vaken än sovande och att tröttheten skulle bero på blodvärdet stämmer ju inte nu. Sover man inte blir man trött och jag har ju kommit in i någon slags irriterande amningssovrytm redan...
Jag ligger och vrider och vänder på mig, hamnar till slut i soffans recliner innan jag återvänder till sängen, inte tröttare än när jag lämnat den och ligger vaken en stund till och när jag äntligen är som tröttast och kan sova gott så är det dags att gå upp...
Så den här graviditeten ser väl ut som förväntad, även om jag gärna sluppit ifrån just detta förstås. Jon kommer att hinna vara hemma i några veckor innan bebisen kommer så jag får försöka att passa på att vila upp mig så mycket som går då.
För mycket av boandet är under kontroll. Några inköp har gjorts, vi har fått ordning på bebiskläderna och lite av de praktiska bebissakerna. Vi har ju kvar en del kom ihåg-listor sedan tidigare kvar så det är bara att följa och bocka av, även om de första listorna innehöll så mycket mer... Nu står det saker som vi med säkerhet vet är bra att ha.

Nästa punkt får väl bli att packa BB-väskan, men det får vänta till lite närmare jul. /Jenny

Några utav bra att ha hemma-sakerna inför bebisdags.

För ett tag sedan anlände kallelsen för nästa besök på sjukhuset för att samtala kring snittet. Och i det brevet stod även lite oväntat datumet för när kejsarsnittet är inbokat. Det blir nästa år som vi hoppades på och även på ett datum som passar bra.

På ett sätt är det bra att ha ett datum för att lösa det praktiska... om nu inte bebisen har andra planer förstås. Fast å andra sidan känns det märkligt att ha ett datum och den här gången kommer jag vara medveten om allt som ska hända i samband med operationen.

Vid de akuta snitten var jag så påverkad av allt möjligt att jag bara ville att det skulle ta slut och att de skulle rädda bebisarna. Men kanske att det kommer att kännas någorlunda i närheten av det när datumet närmar sig så längtan övervinner det som jag inte ser fram emot.

Men tills det att besöket för förberedelserna inför snittet är satt så ska jag försöka att inte tänka så mycket mer på detta. Det blir lättare då när jag har fakta att utgå ifrån istället för att "familjelivinbilla" mig ett och annat.
Just efter att datumet anlänt var det svårt att stoppa tankarna och med tanke på all vakentid dygnet runt så fanns det ju utrymme för dem. Men det är ju egentligen inte så mycket jag kan göra i nuläget så jag försöker lägga det åt sidan så länge.
Och om det inte vore så tungt och tröttsamt att vara gravid just nu så skulle jag ju kunna passa på att njuta av graviditeten istället. ;) Aktiv bebis, energisugande sammandragar och nytt för den här graviditeten är vad som måste vara förvärkar för de lämnar en mensmolande värk i nedre delen av ryggen. Himla oskönt! 
Jag har ju haft tur hittills som inte fått mer problem med foglossning och resten av kroppen så jag blivit mer begränsad i rörligheten. Men kul att testa något nytt... typ... inte...  /Jenny

På MVC blev jag rekommenderad att vaccinera mig mot influensan då immunförsvaret inte är vad det borde vara. Och nu är det gjort. Det ger ju inte ett 100 %-igt skydd men känner ändå att det är bättre än inget. Ifall. Jon med sin astma ska vaccinera sig imorgon. Nu är vi sällan jättesjuka och hoppas att det fortsätter så. /Jenny

Senast skrev jag ett grav-inlägg, inte så muntert kanske, så nu tänkte jag skriva ett grav(id)inlägg. För även om det tagit bra länge för mig att inse det, kommer jag om ett par månader - plus minus några dagar - att vara fyrbarnsfar! Och jag längtar. Såklart. Den lilla ängslan jag ändå har någonstans långt därinne, för man vill ju att allt ska gå bra, försvinner i all den glädje jag känner när jag tänker på att vi snart ska få träffa vår efterlängtade Lin. Hon bökar runt rejält i mammas mage nu och verkar nästan vilja komma ut redan. Men så ivrig får hon inte vara, det skulle ju sabba hela "vartannat år, varannan pojke, varannan flicka"-konceptet, hehehe...

Skämt åsido har jag svårt att förstå hur lyckligt lottade jag och Jenny är, för på lite mer än fem år har vi fått tre, snart fyra, fina barn som jag hoppas få följa genom livet. Att se dem växa upp, kunna ge alla kärlek, glädje och trygghet, hjälpa dem förstå världen och förhoppningsvis kunna lära dem en del om vad som är rätt och fel här i livet, har blivit det viktigaste för mig. Det har inte varit lätt alla gånger, och jag har ingen illusion om att det kommer att bli lättare med ett fjärde litet liv att ansvara för, men jag känner mig trots allt mer redo för ansvaret än någonsin.

Under dessa år, då vi gick från tvåsamhet (ja, tresamhet om man räknar med vår käre Nalle då) till att bilda familj, har jag fått omvärdera det mesta i mitt liv. Ibland har det varit jobbigt, rentav plågsamt, men det har otroligt nog stärkt mig och gjort mig mer ödmjuk inför livet. Saker som betydde så mycket för mig för femton, tjugo år sedan, kan jag bara se tillbaka på med ett förvånat leende. Att det ena och det andra kunde vara så viktigt då. Hur i allsin dar hade jag tid och ork att bry mig om sådant? Ändå vill jag inte kasta bort dessa minnen eller förminska dem till ingenting, för på något underligt vis är det ju den jag var och de val som jag gjorde som ledde mig fram i livet till det jag har nu. Och jag har kanske inte allt jag hade då, men jag är lycklig.

Och nu svävade jag visst iväg. Igen. Jag har ju en tendens att göra det, särskilt när inte Jenny är i närheten...

Lilla Lin! Jag längtar så mycket efter att få träffa dig. Jag vet att jag inte alltid kommer att vara världens bästa pappa (oavsett vad det står på t-shirtarna) och det kommer komma en tid då du inser att inte heller jag har svaret på livet, universum och allting (fast det ska visst vara 42 har jag hört). Men jag hoppas att du kommer att tycka att jag är en rätt okej farsa när allt kommer omkring ändå. Kanske på andra sidan puberteten, i alla fall. Men just nu får du gärna låta bli att sparka så hårt på mamma hela tiden. Hon behöver sova också ibland. Vi ses snart, älskade lilla du! /Din pappa

"Nothing I can see but you when you dance, dance, dance
A feeling good, good, creeping up on you
So just dance, dance, dance, come on"