Som ett tredimensionellt Tetris på en rätt så instabil platta som "svävar". Så skulle man kunna beskriva vårt nya huvudbry, spelet Hoverkraft. För att lyckas ställa alla 24 geometriska plastbitar på plattan utan att den välter är faktiskt mycket svårare än det verkar, även när man bara spelar mot sig själv och lägger dem så försiktigt och tillpassat som man bara kan. Eller också saknar vi bara den rätt finmotoriken och matematiska beräkningsförmågan...

Barnen provade spelet men tyckte nog att det var lite väl svårt (rekommenderat från 8 år), även om de skrattade gott när alla klossar rasade ned över bordet och vidare ned på golvet. (Jenny är å sin sida smått skeptisk till spel som "skräpar ned", haha!) Hursomhelst tycker jag att det är ett roligt spel eller tidsfördriv om man vill lägga "patiens". Återkommer med bildbevis när alla klossar till äventyrs ligger på plats. Det vill säga, troligtvis aldrig... Ett extra plus i alla fall för att spelet inte är beroende av några som helst batterier - magnetismen fixar spänningen! /Jon

Och vi blev inte utskrivna, men lyckligt nog inte inskrivna heller. Men det är verkligen kaos på spädbarnsavdelningen nu vad det verkar. Liksom på BB var det mycket folk även här och väntetiderna blev långa. Jag var ändå först in men så dök det ena efter det andra upp kändes det som.

Barnmorskan misstänkte gulsot och första värdet med handdatorn gjorde att hon ville skicka ett blodprov vidare. Det togs i samband med PKU-provet. Sen vid invägningen vägde Lin bara 3120 gram och hade gått ner mer än de 10% som är rekommenderat, hon hade gått ner 10,3% så det var ju nära och sedan var tungbandet för kort, vilket kunde höra ihop med viktnedgången. Mycket på en gång.

Efter den kontrollen väntade barnläkaren som lyssnade så länge på hjärtat att jag hann tro att något var fel flera gånger om. Men det var det inte. Puh! Puls, krypreflex och annat var också bra. Men läkaren ringde till Öron, näsa och halsavdelningen för tungbandet och där svarade de att vi kunde komma genast. Snabba puckar!

Så jag gick dit, något uppe i varv och inte långt senare var Lins tunga "längre" efter att läkare på den avdelningen klippt av det. En obehaglig upplevelse som var helt oväntad, men det gick fort och sockerlösningen gjorde allting bra igen.

Det var ju också en väldig lättnad att detta kunde utföras så smidigt på plats ändå. Det var ju inte utan att jag hann tänka på hur vi fick beskedet om Loes hypospadi och om hur sjukhusbesök i Göteborg med narkos och operation väntade...

Att tungbandet varit för kort är något som kan ha påverkat amningen då det varit svårt att få ut tungan tillräckligt för att få ett bra grepp. Och amningen har varit lite svårare att få igång med Lin. Hoppas att det här är förklaringen. Men att inte detta upptäcktes på BB...

Efter det vände vi tillbaka till den första instansen för att invänta svar på gulsotsprovet bland annat. Och i väntrummet var det många par/familjer. Jag kände ju igen i alla fall två par av dem från tiden på BB. Här tog det lite tid men "räkna med ett par timmar" fick vi reda på när besöket bokades in. Det blev ju nästan 2,5 timme och mycket information och händelser på så kort tid.

Lin fick i alla fall godkänt på gulsoten och det stod klart att vi skulle slippa stanna kvar för solning. Men det blir i alla fall ett återbesök imorgon för att följa upp hur det har gått med matningen nu. Håller tummarna för utskrivning då istället. /Jenny