Ikväll gick det mycket bättre att springa Höstterrängen i Rankås. Ian hade bra fart hela vägen och humöret som var förra tisdagen var långt borta. Det var helt enkelt riktigt kul att ta oss runt de 1,2 kilometrarna och den här gången kom också jag svettig i mål. Skönt att Loe, Isa och Jon inte hade samma fart så vi kunde pusta ut under vår väntan. /Jenny

... och vi har en egen solstråle - LOE!