Eftersom vi varit iväg på lite annat under dessa dagars ledighet så fick det bli uppgifter utförda på hemmaplan idag. Listan i högsta hugg! Tvätt och städ är ju stående punkter här, men tvättlinan flyttades, tvättvindan flyttades, pionerna fick en bättre hållning, sockerärterna fick en klätterställning, häcken toppades, det trimmades, grävdes för de beställda häckplantorna, skördades rädisor för de var större än vi trodde när vi bara tänkt gallra, barnen var på picknick i trädgården och blåste såpbubblor, Loe kämpade på med att ta sig runt och kom i alla fall på sidan, det är förberett för förskola imorgon och barnen sover. Och som om det inte vore tillräckligt så hade vi även fixat en Nutella semifreddo och kanske var det belöningen av den som höll oss igång med allt detta som vi sysselsatte oss med. Vi tog fram glasstårtan och dukade på trädäcket när vi stökat undan det vi tänkt för dagen. Just som vi satte oss ner gick vänner förbi på gatan och eftersom vi inte skulle ha en chans på glassen själva så ropade vi in dem och satte oss och åt tillsammans och barnen kunde leka. Den här dagen innehöll verkligen det mesta, men imorgon är det vardag igen, om än en kortare vecka i och med den här röda dagen och våra långhelger tillsammans i och med de jobblediga fredagarna. Skönt!

Oj, så röjigt och rockigt det har varit under UPPåNER-festivalens kvällar! Igår tog jag mig åter ned till Ånaplan (ah, Ånaplan, we love you!) för ännu lite mer svängiga tongångar.

Säga vad man vill, men arrangörerna hade verkligen tur med vädret detta år (ifjol var det visst aningen sämre ställt med det...)! Avslutningskvällen blev inget undantag, och vi i publiken stortrivdes i solsken och värme. Alla var där, gamla som unga, nyktra som... ja, rundfotade kan man kanske kalla't, nysvenskar som gammeldanskar (herrarna Carlsberg och Tuborg vill säga), folk i öltält, på picknickfiltar och airboards, liv och rörelse överallt!

Det svängde rejält om bandet Rockin boys (som namnet till trots hade en kvinnlig saxofonist), och extra mycket rockade basistens "Robban Brobergs-blåa" kontrabas. De spelade swingin' rock-a-bop-a-billy, det vill säga old fashion rock 'n' roll blandat med rockabilly, swing och bebopalola, ja ni hör vilken musikkännare jag är. (Nej, det stod faktiskt så i presentationen...) Kul att lyssna på i alla fall, inte minst mellansnacket på bre'aste wäschötska!

Kvällens, och sorgligt nog även festivalens sista uppträdande stod The Fastback för. Fullt ös direkt från start, så det märktes att de var vana vid att underhålla. Och nog var det en och annan i publiken som släppte loss och dansade, vissa i tidstypiska kläder med prickiga kjolar och allt. Nu är jag ingen stor rockabilly-fan, men visst ryckte det lite i mina ben också. Hade jag inte varit så förbaskat nykter bara, så kanske... Bandet kom ju faktiskt tvåa i rockabilly-SM i förrfjol, for crying out loud...!

Jag knallade hem medan de svängiga tonerna fortfarande ekade längs med ån och över nejderna. Lite vemodigt att detta var sista kvällen, idag har det också varit lite aktivitet därnere men nu har lugnet åter lägrat sig över denna mestadels stillsamma plats. Och nu lär väl inte mycket hända innan det eventuellt blir utomhusbio där på sensommaren (Skövde snodde ju Diggiloo från oss!), men vi sänder en tacksamhetens tanke till de arrangörer, artister, eldsjälar och sponsorer som gjorde dessa dagar till varma och ljusa minnen att leva länge på. Nu håller vi tummarna för ett sjätte år på raken! /Jon