Till Loes ankomst fixade vi en ny liggdel för att kunna fortsätta att använda syskonvagnen som vi haft till Ian och Isa och som har bra lastutrymme och vändbara sitsar. Det fungerade fint ett tag men så började Isa mer och mer bli ovillig att sitta i vagnen och hon har mer eller mindre fått tvingas till att sitta i den.

För när Ian ska till förskolan går han själv och att ha henne lös också skulle kännas riskabelt och sedan har hon ingen vidare brådska heller. Hon har fått gå själv när vi gått för att hämta honom någon gång och då gäller det att starta tidigt. Förra gången hade hon med sig en leksakskamera och gjorde väldigt många stopp längs den inte alls så långa vägen. Mest för att fotografera robotgräsklippare...
Men så fick jag punktering på den vagnen och då använde jag istället en annan syskonvagn. Den som vi annars har i bilen. Har man stor bil så kan man faktiskt lyxa till det med att ha en barnvagn där hela tiden så man slipper lasta in och ut om vi ska iväg. Den vagnen är smidigare att köra men förvaringskorgen under är pytteliten och sitsarna går inte att vända.
Och jag tyckte att den var lättare att köra så det blev att jag fortsatte med den. Men Isa var precis lika tveksam till den.

Och vid varje vagntur har hon surat till och sugit energi. Det räcker ju liksom med företaget att få ut tre barn genom dörren överhuvudtaget. Men hon ser väl sig som en stor tjej, för det märks ju att hon ser upp mycket till Ian, och vill också gå.

För att kompromissa brukar hon få gå själv hem från förskolan, men det tar ju sin lilla tid.

Ett nytt försök får nu bli en ny vagn. Vi hittade en billig vagn med mjuklift som vi nu ska testa. Den har fällbart handtag så Isa kanske kan köra Loe och vi köpte även till en ståbräda. Vi hade en bräda sedan tidigare men den var helt utan fjädring och var väldigt "plastig" och "stel".

Även om vagnen är äldre så är den ändå väldigt fräsch och fyndig med ett inbyggt myggnät. Tänk om man kunde kombinera flera utav de olika vagnarnas egenskaper. Nu är kanske inte det här något som Isa bryr sig om ändå, men vi får se. Loe verkar i alla fall gilla den.

Men när det slutat rulla så har Loe många gånger vaknat och då har han också fått följa med in på förskolan. Det vore ju smidigast om han hade legat kvar och sovit, för det räcker att hålla reda på Isa. I början stoppade jag henne när hon också började ta av sig ytterkläderna för att gå in till förskolan, men gav upp. Vid lämningen så får föräldrarna följa med in, hjälpa till att sätta upp barnets närvarobild osv och då är Isa med och hon har också testat några utav förskolans leksaker.

Men för Isa har vi inte sökt någon plats än. Om det inte vore för barnvagnskrånglet så tycker jag om att få lite tid med henne också. Loe sover ju en del. Tiden som Ian är på förskolan går ändå ganska fort. Men det händer mycket för honom under den tiden och nu ska de arbeta med dinosaurier. Det ska bli spännande att se om det väcker något intresse hos honom! Och roligt med en lapp i hans postfack som kunde engagera oss här hemma också. Ian var med och hjälpte till att leta efter material och vi har letat fram en dinobok för att "läsa på" lite. /Jenny

Det här lilla charmtrollet blir man ju inte annat än glad av att titta på - och det behövs nu. Vi tycker även kunna skymta en smilgrop där på ena sidan. Ian har ju ett par stycken och Loe och Ian är väldigt lika varandra.

Gulle-Loe! Sex veckor idag.

Laddat för veckan. Kan kanske komma att behöva tas till. /Jenny

Bilen var inne på lagning och sen var den tillbaka inne på lagning igen... Krångel, krångel. Och det är inte bara pengarna. Jon behöver ju bilen till jobbet, särskilt nu under de här senaste arbetsdagarna när hans sluttid ibland varit oviss, så det ställde till det. Men den här gången kunde han i alla fall få ledigt fredag, gick inte i förra veckan. Och hans kurs fortsätter förresten i ett par veckor till. Yay! Vi får väl se om Ian missar springet i Rankås även denna gång... Men nu ska bilen hålla i alla fall. Försäkringskassan är väl ett synonym till krångel? För de rörde ju med oss också. Och så lite sjukdom på det. Och huvudvärk... Igen. Igår var jag så hes att jag knappt kunde prata, något bättre idag. Rösten behövs för det finns ju en och annan att säga till här. Och förhoppningsvis är den helt bra imorgon för annars blir det ingen vidare dialog, snarare monolog, av Ians utvecklingssamtal. På tal om igår så blev ett köp av en ståbräda onödigt rörigt. En svärmor inblandad för säljaren i försäljningen, men berodde nog inte helt på det. Men den biten löste sig i alla fall sent på kvällen tack vare en bekant som hade vad som inte kommit med. Men det skulle verkligen inte ha behövts tagit upp så mycket utav tid vi vill och behöver lägga på annat. Vi skulle helt klart behöva ett par helger till - PÅ RAD! Det vore skönt att slippa allt utöver barnpassning nu, allt går ju förstås inte att komma ifrån, men det skulle i alla fall underlätta om det inte kom på en och samma gång. Bättre lycka nästa vecka...  /Jenny

Vi föll för erbjudandet om att köpa ett par lotter och få ett presentkort värt 1000 kr. Nu väntar vi både på det och vinst. Lite godis har kommit i alla fall... 

Vi hoppas på tid till lite återhämtning den här helgen.

Den här lille godingen ger ju en massa positiv energi i alla fall.

Ja, tänk om de kunde vara helt självgående när det kommer till lek och aktivering. ;) Så är det ju förstås inte. Det är alldeles för mycket att begära av så små barn. Man får vara nöjd om de leker någorlunda snällt. Lättast går det när aktiveringen styrs upp och det har den på sistone blivit gjord med t.ex stillsamt enkelt pyssel.

En bok med respektive barns namn och bild blev ett oväntat långdraget pyssel. Barnen satt länge och väl och pysslade med sina från början blanka sidor. De målade, stämplade, klippte och klistrade bilder och satte fast klistermärken.
Det andra pysslet var lite åt adventskalenderhållet med luckor, fast luckorna var dörrar till hus. Och fantasin sattes i gungning när jag uppmanade barnen att hitta på vem eller vilka som skulle bo innanför de olika dörrarna. De fick också ge sig på att försöka måla av de boende. Hos Ian bodde det inte helt oväntat en hel radda karaktärer från Bilar... och så pappa. /Jenny