Ända sedan kejsarsnittet har det liksom börjat gå neråt i vår formkurva. Det har kommit den ena krångliga yttre omständigheten efter den andra. Och det är extra surt när det är sådant som man inte har sig själv att skylla för. Men att bara njuta mysig bebistid nu blir det verkligen inte.

Idag gjorde Ian morgon kvart över fem, men han är som tur är ganska lugn, även om dagen blev lång, för inte långt därefter vaknade en hungrig Loe. Loe har tyvärr slutat sova så där bra om nätterna som han gjorde i början... 

Förskola för Ian och picknick, armbandstillverkning med mera för mig och Isa. Hämtning av Ian, mat och lekstund i kyrkan. Även denna gång blev vi helt ensamma och för att Loe skulle hinna ammas och annat innan Jon kom hem så stannade vi inte så länge. Jag hade tid för utvecklingssamtal för Ian. Efter det stod det ju helt klart att han kan mer än vi vet eller låter honom göra.

Men tillbaks några steg. Tillbaka till dagens krångel. För när jag lite halvstressad kom tillbaka från kyrkoleken och bara tänkt ge barnen mellis och amma Loe så ser jag att det ligger krossade takpannor på framsidan och ganska snart inser jag ju att vi har hål i taket - HÅL I TAKET! Sanslöst. Taket är ju typ det enda som är någorlunda nytt på det här huset. Och hålet är dessutom på mitten, inte att pannorna lossnat längs kanten.

Det här var ju helt klart något att bli uppjagad över och jag tror nog inte att Jon trodde på mig när jag hörde av mig till honom. Då var han redan på väg hem. Han hade fått säga till om att han behövde sluta kursen på jobbet tidigare på grund av utvecklingssamtalet, men nu fick han istället komma hem för att hjälpa till med att jaga takläggare.

Nu löste det sig tack vare en god vän som svängde förbi och han och Jon var upp på taket. Vi hade låtit bli att slänga de tidigare ägarnas gamla takpannor och nu kom de ju tyvärr till användning. Tur i oturen och ännu mer tur var ju att ingen av oss, vuxna, barn eller hund, befann sig under de fallande takpannorna. Men någon bra förklaring till varför det rasat fick vi inte. Men inget är i alla fall ruttet. Återstår att se vad som ska rasa härnäst... Det sviktar ju redan med humöret om man säger så. /Jenny

Helt klart läge för Bo Kaspers Orkester - Ett fullkomligt kaos.

Nu har jag "råkat" köpa tyg. Igen. :) Men blir väl bara mössor av det hela. Igen.

Egentligen var jag ute efter minky med hjärtanpluppar men det fanns inte... /Jenny

Till Loes ankomst fixade vi en ny liggdel för att kunna fortsätta att använda syskonvagnen som vi haft till Ian och Isa och som har bra lastutrymme och vändbara sitsar. Det fungerade fint ett tag men så började Isa mer och mer bli ovillig att sitta i vagnen och hon har mer eller mindre fått tvingas till att sitta i den.

För när Ian ska till förskolan går han själv och att ha henne lös också skulle kännas riskabelt och sedan har hon ingen vidare brådska heller. Hon har fått gå själv när vi gått för att hämta honom någon gång och då gäller det att starta tidigt. Förra gången hade hon med sig en leksakskamera och gjorde väldigt många stopp längs den inte alls så långa vägen. Mest för att fotografera robotgräsklippare...
Men så fick jag punktering på den vagnen och då använde jag istället en annan syskonvagn. Den som vi annars har i bilen. Har man stor bil så kan man faktiskt lyxa till det med att ha en barnvagn där hela tiden så man slipper lasta in och ut om vi ska iväg. Den vagnen är smidigare att köra men förvaringskorgen under är pytteliten och sitsarna går inte att vända.
Och jag tyckte att den var lättare att köra så det blev att jag fortsatte med den. Men Isa var precis lika tveksam till den.

Och vid varje vagntur har hon surat till och sugit energi. Det räcker ju liksom med företaget att få ut tre barn genom dörren överhuvudtaget. Men hon ser väl sig som en stor tjej, för det märks ju att hon ser upp mycket till Ian, och vill också gå.

För att kompromissa brukar hon få gå själv hem från förskolan, men det tar ju sin lilla tid.

Ett nytt försök får nu bli en ny vagn. Vi hittade en billig vagn med mjuklift som vi nu ska testa. Den har fällbart handtag så Isa kanske kan köra Loe och vi köpte även till en ståbräda. Vi hade en bräda sedan tidigare men den var helt utan fjädring och var väldigt "plastig" och "stel".

Även om vagnen är äldre så är den ändå väldigt fräsch och fyndig med ett inbyggt myggnät. Tänk om man kunde kombinera flera utav de olika vagnarnas egenskaper. Nu är kanske inte det här något som Isa bryr sig om ändå, men vi får se. Loe verkar i alla fall gilla den.

Men när det slutat rulla så har Loe många gånger vaknat och då har han också fått följa med in på förskolan. Det vore ju smidigast om han hade legat kvar och sovit, för det räcker att hålla reda på Isa. I början stoppade jag henne när hon också började ta av sig ytterkläderna för att gå in till förskolan, men gav upp. Vid lämningen så får föräldrarna följa med in, hjälpa till att sätta upp barnets närvarobild osv och då är Isa med och hon har också testat några utav förskolans leksaker.

Men för Isa har vi inte sökt någon plats än. Om det inte vore för barnvagnskrånglet så tycker jag om att få lite tid med henne också. Loe sover ju en del. Tiden som Ian är på förskolan går ändå ganska fort. Men det händer mycket för honom under den tiden och nu ska de arbeta med dinosaurier. Det ska bli spännande att se om det väcker något intresse hos honom! Och roligt med en lapp i hans postfack som kunde engagera oss här hemma också. Ian var med och hjälpte till att leta efter material och vi har letat fram en dinobok för att "läsa på" lite. /Jenny