Här är vi i rörelse från tidig morgon till sen kväll. Barnen har alltid varit morgonpigga och var som vanligt vakna vid sextiden även i morse. Ian hade förskola och Isa är inte särskilt förtjust i att sitta i vagnen när vi ska ta oss dit, men vi kommer dit och hem, och Ian verkar trivas. Framöver väntar ett utvecklingssamtal på förskolan och då kanske vi kan få reda på mer.

I dag hade Loe BVC-besök med barnläkaren på plats. Tiden var lite dum för det skulle bli stressigt att hämta Ian efteråt, det visste jag redan när jag tog den. Men de brukade aldrig vara sena och besöket skulle bara ta tjugo minuter. Alltså skulle jag ha gott om tid.

Jag var på plats med Isa och Loe i god tid så vi skulle kunna amma och Isa leka lite i väntrummet. Och i väntrummet fick vi tillbringa mer tid än vi tänkt för självklart blev de sena just inför vårt besök. De som hade tiden innan dök upp på min tid och jag kunde inte bli insläppt eftersom de hade en tid bokad. Fast det hade jag ju också...

Jag fick komma in när jag istället hade tänkt mig vara på väg därifrån och eftersom jag var aningen stressad så kan jag inte påstå att jag lyssnade så noga. Allt fortsätter ju att se bra ut med Loe och när det kommer till hypospadin så blir det så olika bud från alla håll att jag inte orkar lyssna på dem längre. Vi har hamnat i vårdkö till Göteborg och jag tänker ta mina frågor där och då med de som verkligen vet.

Men nu väger Loe lite mer än fyra kilo. Upp 170 gram sedan i fredags om det nu stämde... Han var lite torr hörde jag i alla fall, men det är ju lätt löst. Jag hann i tid till förskolan för hämtningen och Isa som hade hållit sig vaken och på bra humör under väntetiden sov gott när vi kom fram. Men Ian ramlade på vägen hem, grät högljutt och väckte henne och sen sov inte hon mer, fastän jag hade hoppats på att hon skulle ha gjort det, då det var spring i Rankås på kvällen.

Ian blev däremot tvingad i säng när vi kom hem för han skulle inte orka jogga annars. Men även springet i Rankås blev lite rörigt. Eftersom underlaget kunde vara lite knepigt orkade jag inte ta syskonvagnen för att ha till Isa om hon inte skulle orka de 1,2 kilometrarna runt, utan valde att stanna med Loe och Isa vid start/mål.

Isa skulle inte orka hålla det tempo som Ian sett fram emot. Men självklart blev hon ju ledsen när de andra sprang iväg och fick mutas med såväl klämmis som smakis. Och sedan kom det givetvis regn på det så när Jon och Ian gått i mål skyndade vi på till bilen. Väl hemma hade det förstås slutat. 

Isa höll nästan på att somna på korta vägen hem, men tröttheten gjorde i alla fall att de kom i säng utan vuxenhjälp ikväll och det kanske jag kommer ha nytta av på torsdag då Jon inte kommer komma hem förrän långt efter nattning. När det kommer till själva springet så hade det väl gått så där. Bortsett från att även det blev försenat med närmare 30 minuter så blev det en vurpa och sedan hade Ian varit väldigt dramatisk när det kom till huruvida han skulle klara det eller ej under joggingen. Han var helt klart övertaggad och det var förvånanade att Jon inte fick bära honom i mål. Men det blir nog trots allt spring nästa tisdag också. Men lugn kväll och natt nu, tack, för om några timmar är ju klockan sex igen... /Jenny