Jag har medvetet dragit mig undan bekanta och offentliga tillställningar på sistone för att jag varit för trött för att umgås... och svara på frågor om graviditeten. Särskilt nu mot slutet. Man kan ju aldrig veta när det är dags, men vi hade självklart fått upp förhoppningarna när det gick så fort och bra vid senaste förlossningen.

Nu drar tiden iväg igen och det är kämpigt.

Vi kan ju inte ens vara säkra på att allt kommer att gå bra när det väl är dags för bebisen att komma till världen. Oro, förväntan, tristess, ovetskap... - så många känslor, men det finns andra som upplevt dem också.

Idag ville Therese komma förbi och jag anade väl att vi ändå inte skulle vara någon annanstans, som på förlossningen. Att träffas här hemma kändes ändå helt okej, dessutom blir det ju kompisar på besök för båda Ian och Isa. Och inte nog med det. Hon kom förbi med den mest uppmuntrande present jag någonsin fått - en blöjtårta! Och en väldigt personlig sådan. Så genomtänkt ända från kärnan: en av flera Coca-Cola-burkar!

Ett kort med en fin förklarande text, blöjor från märket vi planerar att använda, Loes första leksaksbil (Ian har ju varit lite tveksam till att dela med sig av sina...), nappar, också från vårt favoritmärke, godis och kanske det finaste av allt: klädesplagg som hon sytt själv!

Både jag och Jon blev väldigt rörda och otroligt tacksamma över att vi har så fina och snälla vänner som tänker på oss. Just den här dagen blev väntan mindre jobbig att tackla, allt tack vare denna fina och otroligt värmande gest. /Jenny 

Den här sanden är ju magisk! Så otroligt fascinerande att jobba med och nästan hypnotiserande. Jag såg ett klipp, för det är faktiskt i rörlig form som den gör sig mest rättvisa, och blev helsåld. Den rörde och formade sig på ett sådant hänförande sätt att det fick bli ett måste-inköp, även om det dröjde något. Väl i affären så fanns det bara brun och lila sand att välja på, så valet blev ganska självklart. Men svart glittrande sand hade nog kunnat förhöja upplevelsen ännu ett snäpp. Både jag och Jon satt betydligt längre med den och lekte än vad vi hade tänkt... vi skulle ju bara testa. Och egentligen går det inte att forma så mycket i och med att den rasar samman och påminner om mjuk korall, eller sockervadd som inte kladdar. Och det är just den effekten som blir lite lätt beroendeframkallande. /Jenny 

Och kanske att det hänt en halv centimeter sedan i förrgår. Går trögt alltså. Så ingen hinnsvepning men lite petande utmed sidorna och kanske att det kan reta något. Tror dock inte att den är så lättretlig...

Det är mjukt, men huvudet står högt. "Då blir det inte idag?" frågade jag och barnmorskan kunde ändå inte utesluta det. (Fast nu är det nog väldigt tveksamt.)

Så jag fortsätter att gå här som en tickande bomb, som fick rekommendationen att vila, vila, vila... Blodtryckets undertryck var lägre än i förrgår och jag har ju inga symptom som skulle tyda på havandeskapsförgiftning.

Bebisens hjärtslag var fina och eftersom allt ser bra ut så fick jag inte någon ny tid förrän i slutet av nästa vecka. Efter det blir det sjukhuset i Skövde som tar över (som det blev med Ian).

Nu har ju kronprinsessan fått sin prins, så jag tycker att det är vår tur nu. Eller ska prins Carl Philip och Sofia "slå" oss också...?! /Jenny

Ibland köper jag det reklamen säljer, särskilt om det handlar om att återanvända saker. Cubus (som för övrigt inte har sponsrat detta inlägg) har en drive just nu tillsammans med Myrorna: "Reuse your blues". Om man lämnar in sina gamla jeans får man 25 % rabatt på ett par nya. De gamla återanvänds, antingen säljs de som second hand eller återvinns på andra sätt beroende på skick.

Jag råkade ha ett par gamla trasiga jeans liggande i garderoben, som av nån outgrundlig anledning också verkat ha krympt ett par, tre storlekar bara av att göra just det... Sedan jag kollat upp lite mer om Cubus, deras uttalade engagemang för arbetsvillkor och miljö (och eftersom jag bara hade i praktiken ett enda par jeans som passade...) blev det faktiskt en tur till affären. Och tro't eller ej, jag hittade ett nytt par som passade och bäst av allt: de var gjorda i ekologisk bomull! Toppen tycker jag, för just textilproduktion kan annars vara väldigt resurskrävande (mycket vatten används bland annat) och miljöbelastande på många andra sätt.

Bäst är såklart fortfarande att lappa, laga, byta och köpa begagnat, det gäller för övrigt nästan allt. Men jag har letat länge den senaste tiden på olika second hand-butiker utan att hitta några byxor som passar. Nu har jag åtminstone två par, varav ett helt nytt, att visa mig ute i och mitt samvete är inte helt nedtyngt för det. En win-win situation med andra ord. Förhoppningsvis kommer mitt gamla par, det jag lämnade in alltså, att sluta krympa utan någon som helst anledning (...) och komma till glädje hos en ny ägare. /Jon

40+4, 5 dagar över.

Ja, det är ju tyvärr inte mycket man kan göra på egen hand för att få igång en förlossning. Det finns ju däremot flera olika skrönor som putsa fönster, springa i trappor och äta lite av varje bland annat. Men inget verkar ha vetenskapliga bevis för att det skulle ge resultat.

Färdknäppen är ju också en klassiker... och den var vi inte sena att testa. Det lät ändå mycket trevligare än ricinolja... inte för att det på något sätt ska hållas i jämförelse med vårt sexliv. Men Jons prostaglandinnivå var under all kritik.

Dessutom läste jag efteråt att även om man höll på som kaniner i 24 timmar så var det ganska låga chanser för att starta något. Jon tyckte ändå att vi skulle ge det ett försök.

Haha!

Osmidigast i stan, eventuellt i hela världen, höll dock inte med.

"Den kommer när den vill" och ingen verkar veta vad det är som drar igång det hela. Det kan vara kvinnan, bebisen, moderkakan, en kombination... Min förhoppning är i alla fall att det ska dra igång av sig självt, utan igångsättning, värkstimulerande och annat.

Jag har två helt olika förlossningar att jämföra med och den där det rullade på utan så mycket inblandning och slutade vaginalt är verkligen att föredra framför den med värkar till öppna tio cm för att ändå sluta med akut snitt och en massa annat däremellan.

Fast det viktigaste är ju förstås att allt går bra, och då får det gå som det blir bäst. Men när?!?! /Jenny

Ben & Jerry-glassen är väl ändå en repris från några år tillbaka, men väldigt god så återkomsten är förståelig. Den nya Twister-glassen består inte enbart av isglass och så har det dykt upp en ny bärig Solero. Samtliga nykomlingar får godkänt!

Både bra och dåliga MVC-besked... beroende på hur less man är på att vänta. Och man är otroligt less! Det blev ingen hinnsvepning då huvudet stod för högt, men 2 cm mjuk livmodertapp kvar och "det står för dörren". Nu säger ju inte det så mycket, men allt verkar gå åt rätt håll även om det enligt mig tar alldeles för lång tid. Sf-mått 37 cm, blodtrycket var lite högre än senast, men undertrycket var fortfarande okej så det var bra. Men blodvärdet låg på 135 (!). Och jag har inte ätit järntabletter på länge nu faktiskt, men fortsatt med B-vitamin. Bebisen är pigg så moderkakan är väl okej också då. Nytt besök om ett par dagar... fast förhoppningsvis inte förstås. Den kommer när den vill... bla bla bla... /Jenny