Just nu är läget väldigt tröttsamt på så gott som alla håll och kanter. Trötthet i kombination med värk är aldrig särskilt lyckat och jag insåg mina begränsningar och faktiskt att Jon fick stanna hemma idag.

Det tar emot att inse att orken inte finns, men samtidigt finns en stor lättnad över att vi är två vuxna i den här familjen som kan dela på ansvaret och hjälpas åt. Förhoppningsvis finns superkrafterna för att klara en förlossning och allt vad den innebär där någonstans ändå, men nu känner jag mig väldigt orkeslös, och som att det skulle mycket till för att bli piggare.

Mycket mer än en vaniljsemla... Men vi var ute i sista semleminuten för här och var hade de tagit slut i affärerna, och de vanliga mandelmassesemlorna lockade inte. Jon var i alla fall in på Frendo för att leta vaniljsemlor.

Jon: Har ni möjligtvis vaniljsemlor?

Biträdet: Skulle du vilja ha det?

Jon: Det är min fru som vill ha.

Biträdet: Jag ska se vad jag kan göra.

Biträdet försvinner iväg och kommer tillbaka med två nygjorda vaniljsemlor.

Jon: Det var bra service. Nu blir min fru glad.

Biträdet: Nu ligger du väl bra till? Då kanske det blir mer än en semla ikväll för dig... ;)

Jon: Nja, hon är gravid i nionde månaden...

Någon bakom i kön: Ja, då har väl du gjort ditt.

Och så kan snacket gå när man man köper semlor. Väldigt god var den i alla fall, tyckte jag. Men vad Jon får ut av det hela utöver sin semla återstår att se... /Jenny