Bäst att låta kvinnan själv berätta.

Nämn heller aldrig storleken på magen.

Och sista tiden är den värsta.

Och där är vi. :) 

Vi har aldrig haft några fodrade regnställ till barnen. Antingen har vi tagit på något fleecelager under eller helt enkelt inte brytt oss om att gå ut om det varit dåligt väder. Regnställen, alltså byxor och jacka, har inte alls blivit använda lika flitigt som regnoverallerna. Det är ett väldigt smidigt plagg.

Men nu när Ian är på förskolan så har tankegångerna om fodrat regnställ kommit igång. Slaskväder kommer ju att komma och de är väldigt duktiga på att vara ute mycket på förskolan och det verkar inte Ian ha något emot.

Så efter att ha googlat runt efter ett slitstarkt ställ så fastnade vi för Didriksons Boardman. Det är i alla fall ett märke vi varit nöjda med tidigare. Men det är ganska dyra regnkläder, fast har fått toppbetyg i många tester så vi hoppas att det är värt pengarna.

Efter ännu mer googlande så hittade vi ett bra pris hos Igorsport, 450 kr. De har fraktfritt över 500 kr och Jon hittade en mössa han ville ha, så 550 kr för regnstället och en Craft-mössa känns som ett helt okej pris. Det är möjligt att det gått att hitta billigare om man ansträngt sig mer, tyvärr fanns inte rätt storlek på flera ställen. Här hade vi i alla fall tur med de lite utplockade storlekarna.

Nu är i alla fall ett regnställ beställt, så lämna inga tips om regnställ som är billigare och bättre nu. ;) Vi hoppas att det här kommer att hålla Ian torr och varm och passa bra för mycket blöt lek under den kommande säsongen. /Jenny

Vilken bra-dålig dag det här har varit. Idag skulle vi ha lämnat bort barnen för att få barnpassning för en gångs skull. Men vid halv fem kommer Ian upp och står i hallen och det hörs att han tänkt spy. Ian har ju typ aldrig spytt sedan han kräktes bröstmjölk när jag ammade honom. Jag började igår känna av en förkylning och det verkar som Ian drabbats av den också. Jon har ju varit sjuk tidigare under veckan. Och nu var det vår tur... Så Ians spya är nog inte förknippad med magsjuka utan snarare förkylningen, det hade sett ut som en snor- och slem-spya.

Det onda i halsen, hosta och snuva har triggat även min kräkreflex även om jag klarat mig och Ian spydde inget mer heller. Men en kräkning är en kräkning och ingen förskola på 48 h för att ta det säkra före det osäkra. Han har fram emot eftermiddagen verkat mycket piggare och sov nog bort det värsta under dagen. Tyvärr innebär ju det att han missar gympan som han tycker så mycket om...

Jag har mest legat i soffan hela dagen. Ont i kroppen och då framförallt känningar av bäckensmärta (1177 vill inte kalla det foglossning läste jag), feber som kommit och gått, snor och orkeslöshet. Veckans flängande fram och tillbaka i kombination med oro och miss av sådant som jag sett fram emot har säkert påverkat.

Så idag var det tur att det var söndag och Jon var hemma för han har fått sköta det mesta. Han fick själv åka och kika på en säng som vi blivit intresserad av, hyra släp, köpa den och bära in den (fast han fick faktiskt lite hjälp av en snäll granne). Barnen insåg nog att deras mamma inte var på topp och skötte sig bra under tiden som Jon handlade och fixade med sängköpet. Och innan han for hade han lyft bort vår gamla säng. Så den dag som det verkligen skulle varit skönt att krypa ner i sängen och bara sova fanns det ingen säng! Typiskt... men det kommer nog att bli jättebra med den nya sängen.

Nu har vi en 210-säng så vi ska få plats lite bättre. Jon ordnade dessutom ett jättebra pris på den. Men vi hade inget så stort lakan och det följde inte heller med några ben. Så på eftermiddagen for Jon och Isa, som inte alls verkar vara sjuk, till Skövde för att fixa det. Ian varvade vila med egen lek och jag fortsatte att halvsova i soffan med största kudden jag kunde hitta mellan knäskålarna. Nu är det väl tveksamt om jag kommer att sova bättre i den här sängen, men jag kommer ju inte att vara gravid för alltid och det går att justera fastheten för höften allteftersom.
Jag hoppas i alla fall på en god natt för oss alla, där samtliga vaknar friska och jag kan bidra lite mer här än vad jag gjort idag... /Jenny

I den "riktiga" almanackan finns inte de superfina namnen Ian och Isa med. Då är det istället mer ordning på Barnkanalens extrakalender och idag är det Ians tur. Stort grattis till vår store lille kille!

Men även om barnen är små så behöver de bilbarnstolar som är lite klumpiga och vi är väldigt ovilliga att vända på Ian så han åker framåtvänd på ca 1,5 år till i alla fall. Nu har vi Besafe-stolar som vi är mycket nöjda med. Barnen sitter bra och stolarna har många smidiga lösningar. Vi har en stol fram i minibussen och en stol i sätesraden i mitten. Men vi ska ju bli fler och så länge som det bara är aktuellt med babyskydd går det att lösa bra med platserna.
Men eftersom vi gillar att vara ute i god tid, och insett att det här kan blir klurigt att lösa på ett bra sätt, så har vi redan börjat kolla på hur vi skulle lösa det med en tredje bilbarnstol. Och än så länge har det inte gått så bra. Det går inte att ha en till stol fram för då går det inte att se ut. Det går inte att ha en stol med stödben i mitten i det mittersta sätet för där finns det en "box" för fläkten på golvet och stödben ska ha fast underlag. Bredvid där går inte heller då det är sätet för att komma åt sätesraden längst bak.

Och i sätet längst bak får vi inte in en BeSafe-stol. Vi har även testat en Brio Zento som inte har varken stödben eller horn. Gick inte då Ian, som vi tänkt ska sitta där, hade knäna uppe i hakan. Idag har vi varit på Babyproffsen och testat stolarna Max-Way, Two-Way och Hi Way II från Britax. Stolar som vi innan trodde skulle vara de smidigaste, men inte heller i någon utav de satt Ian bra. Han satt skräddare nu och även om det fortfarande är säkert så måste det ändå vara någorlunda bekvämt när vi ska åka lite längre. Han kommer ju inte att bli kortare heller.

Det här har blivit knepigare än vi trodde. En minibuss med nio platser är inte alls en stor bil när det kommer till bilbarnstolar, särskilt inte när bilen inte har säten som är flyttbara.

En ny bil måste det bli. ;) Fast var sak har sin tid, och först blev det mat på Max. Ballonger och godis till barnen, utöver maten, och Isa älskade Max-tigern! /Jenny

"Vi vill ge en ljusare framtid till Kenya genom att göra solladdade lampor tillgängliga för skolbarn. Så här kan du hjälpa till: Skapa en symbol av ljus och ta ett foto på er ljussymbol. För varje ljusbild som läggs upp och taggas med ‪(hashtag)getglowing2016‬ den 23 januari skänks 50 kronor till GIVEWATTS.

Även Tibro Energi skänker 50 kr/bild till projektet om du som är vår kund lägger upp bilden på Tibro Energis Facebooksida den 23 januari."

Här är vårt bidrag och vi är dessutom kunder hos Tibro Energi:

(hashtag)getglowing2016

‬‬

Ännu en vardagsvecka har passerat. På Ians förskola fortsätter de att "varna" för magsjuka, men vi fortsätter att klara oss. Känns dock bara som en tidsfråga... Jon har känt sig lite förkyld, men vi tar hellre snor än spyor, och han har orkat med att vara på jobbet. Tyvärr ställer även snor till det lite grann och helgens planerade besök för bebisgos vågar vi oss inte på.

Men i det stora hela blev det ändå en vardagsvecka som avslutades med bra besked. I onsdags hade jag besök på MVC och innan det lämnades Ian och sen skulle han hämtas. Promenaderna fram och tillbaka med vagn i det taskiga underlaget gjorde ju att foglossningskänningar kom som ett brev på posten. Nåja, värre var det med tankarna som mätningarna av magen satte igång.

Vi har på lite närmare håll än Familjeliv tagit del av hur det kan gå när magmåttet inte ökar... Med det i bakhuvudet så växte oron kanske snabbare än nödvändigt, samtidigt som måttet är mindre nu än med både Ian och Isa i samma vecka. Att igår få bekräftat med ett ultraljud att allt står rätt till gjorde verkligen att det känns bättre - och det första vi köpte efter kontrollen var en spjälsäng att ha i sovrummet. Barnens gamla får stå kvar i bebisrummet för det kändes smidigare med två. Att bebisen dessutom verkar väga mer än normalbebisen vid samma tidpunkt får oss att inbilla oss att det inte behöver bli en övertid på två veckor den här gången. Men man kan ju aldrig veta, bebisen är i alla fall inte för stor, fast en fyrakilosbaby kanske det blir.

Det är hyfsat städat, tvättat och andra tråkigheter avklarade samt påfyllt med ved så nu gör vi helg. Några sovmorgnar räknar vi inte med, men gott att äta ska det bli i alla fall och vi har redan börjat. Nu behöver jag ju inte oroa mig för magmåttet mer... och Jon behöver nog kuckelimuck-medicin. ;) /Jenny