Igår var jag hos barnmorskan och jag berättade om min oro när det gäller sf-måttet och de båda extrakontrollerna eftersom det gått upp och ner med kurvan. En gång kändes väl okej, men när det blev en konstig mätning en andra gång så växte oron. Efter den mätningen så skulle måttet ha varit detsamma som för två veckor sedan och det hade nog varit svårt att gå därifrån utan mer oro. En mage med en bebis som växer ska ju öka...

Så i samförstånd med barnmorskan kom vi överens om att ordna med en kontroll inne på sjukhuset. På min vårdcentral finns inte möjlighet till ultraljud eller CTG, hon mäter magen med måttband och lyssnar på hjärtljuden med en doppler. Med Isa kändes det helt okej för det var aldrig några konstigheter men nu kändes det inte lika tryggt. Särskilt inte när kurvan började få kullar.

Efter besöket hos barnmorskan skulle jag vidare till provtagningen för läkaren som kollat upp den tidigare blodstatusen ville ha ett nytt prov. Den här gången fick jag ett rejält blåmärke på armen och det blödde betydligt mer än de tidigare gångerna. Jag är inte alls så förtjust i det här nålandet och personalen på provtagningen har dessutom svårt att hitta rätt

på mig. Men gjort blev det, och under tiden kontaktade barnmorskan antenatal på sjukhuset och jag fick en tid.

Det var ganska nervöst innan dagens besök på Specialistmödravården, men jag kunde gå därifrån med enbart positiva besked. Bebisen har vuxit precis som den ska, och faktiskt lite till. De kroppsdelarna som skulle mätas för att ta reda på det mättes alla tre gånger var för att få ett medelvärde. Det såg bra ut med mängden fostervatten. Det såg bra ut med näringstillförseln i navelsträngen. Moderkakan ligger inte ivägen för en vaginal förlossning. Och det är nu verkligen helt klart att det är en pojke. ALLT såg bra ut och i magen finns en välmående bebis där alla möjligheter för en "normal" förlossning finns, när den nu känner sig redo. Vi väntar i alla fall på dig, Loe! Fast dröj inte för länge är du snäll... ;) /Jenny