Och här kommer årets julkort från oss till er allesammans! Vi har ju inte en elva riktigt än, även om somliga skämtat om att vi är på väg mot ett fotbollslag. Det återstår att se... Man kan ju spela sjumanna först. ;)

Efter att jag fick reda på att det är efter midnatt som chansen är större att vinna Cola i spelet Santa Mission gick det lättare. Nu har jag hämtat ut tre flaskor på Pressbyrån i Tibro. Men personalen i kassan här på vischan hade noll koll på vad detta var om och tog ut sin okunskap i att vara småsur. Först skulle hon ha det till att det skulle kosta 1 kr för de tre vinsterna. Håll koll på vad det är om eller var trevlig... eller jobba inte med människor! /Jenny

Ian kunde tidigt välja mellan dockor, gosedjur och fordon, men hur det nu kommit sig så är bilar hans grej. Dockor leker han knappt aldrig med och han har inget favoritgosedjur, däremot leker han gärna med sina fordon. Tåg, flygplan, arbetsfordon - han tycker om dem alla, men helst de som liknar karaktärerna i filmerna om Blixten.

Isa har också fått chansen att välja mellan dockor, gosedjur och fordon och det är klart att hon leker med bilar också. Men hon har sina gosedjur Bamse, Lille Skutt och Skalman som mjukisar i sängen och i källaren där vi har merparten av leksakerna så blir det ändå dockorna som hon ägnar mest tid åt.

Vi vet inte hur det kommer sig att det blivit så här. För oss får de självklart leka med vad de vill - allt så länge de leker tyst, snällt och gärna under en längre period... ;) Det är ändå intressant hur det har blivit så här. Vissa saker som Duplo delar de och Isa är väl oftare på Ians bilar än tvärtom, men hur har det blivit så här? Vi klär ju Ian mer i blåare kläder (eller i alla fall de som han låter oss välja åt honom och vill ha på sig) och Isa mer åt det rosa hållet. Men hon är väl ändå för liten för att göra skillnad på färger? Och sen är det väl ändå inget som säger att kopplingen mellan rosa och dockor finns?

Dessa intressen kan självklart komma att ändras, men redan väldigt tidigt gjorde de dessa val. Eller har vi undermedvetet påverkat dem på något sätt och "tvingat" in dem i könsroller redan...? Vi vill ju gärna tro att det blivit så här av deras egna fria vilja. 

Nja, inte riktigt sommartemperatur. Ingen vidare varm sommar i alla fall. Men 10+ några dagar före julafton känns väldigt märkligt. Uppvärmningen blir billig, men så här ska det inte vara. Nu får det börja bli vinter snart, för om den inte kommer igång inom kort kanske den blir väldigt utdragen istället och våren blir försenad...

Trettio veckor avklarade och jag går in i vecka 31. Men det är ju fortfarande långt kvar och förutom att jag blir klumpigare och klumpigare så har det inte hänt så mycket sen senaste rapporteringen. Försöker att undvika golvet så mycket som går. ;)

Det blir en del toabesök om nätterna och det stör förstås (förutom i natt då jag passade på att spela Santa Mission när jag ändå var uppe och vann en 50 cl Coca-Cola, så ryktet att de släpper sina suprise package vid midnatt stämmer nog).

Sedan tidigt i graviditeten har jag sovit med en kudde mellan knäna och även tänkt på att inte ha handlederna böjda och än så länge finns inga känningar av karpaltunnelsyndrom.

Foglossningen märks av då och då, men kunde vara mycket värre. Funderingarna på ifall bebisen har vänt på sig eller ej har dykt upp då det känns lite konstigt. Och bebisens hicka har märkts av så långt ner.

Stödstrumpor har jag dock helt glömt av att använda. ;) Men folsyra, b-vitamin och järntabletterna håller jag bättre koll på.

En viss oro för förlossningen finns ju förstås. För som med Isa så vet man ju vad man skulle gå miste om ifall något skulle gå fel. Så det är inte smärtan som skrämmer, utan mer det runtomkring. Det är ju så mycket som kan hända... /Jenny

Idag är det nio år sedan som vi hämtade hem Nalle från omplaceringshemmet. Ett av de bästa besluten vi någonsin tagit. Imorgon blir han 12,5 år gammal och som många av er vet så är Nalle långt ifrån frisk. Sedan 2009 har han gått på den högsta dosen smärtstillande och ingen, inte ens veterinärer, har väl egentligen trott att han skulle vara med oss så här pass länge. Vi har ju självklart hoppats förstås! Nalle har drabbats av lite olika bekymmer, men som han ändå tack vare medicinering, foder, p-sprutor och annat inte märker av. Nu är han ju ingen ungdom längre och vi kan ju inte begära att han ska vara som när vi hämtade honom. Han sover mer, snarkar högre, orkar inte busa lika mycket, tar sig dock fortfarande gärna upp i soffan och gnistan finns där! Någonstans känns det dock som att det kan ta slut närsomhelst, och vi får vara tacksamma för de dagar vi får tillsammans. Bara vi slipper att bli de som måste fatta något avgörande beslut... Hoppas att det blir livet som får ha sin gång. /Jenny

Min last i livet är Coca-Cola - man måste ju ha någon och det kunde ju vara värre. Jag har även en liten samling med diverse olika Coca-Cola-prylar. Dock hamnar allt i kartonger på vinden men drömmer om mitt Coca-Cola-museum.

Jag råkade nyligen snubbla över en liten cola-flaska med en lucka som öppnas och den välkända isbjörnen snurrar runt därinne. Gissa om jag gillar den?! /Jenny