Ja, varför dra ut på det? Julpyntet är undanstökat och allt ser ut som vanligt igen. Bara belysningen i trädgården som får vara kvar för att det är så mörkt ute. Ingen snö i sikte alls.

Det kändes väldigt skönt att få undan alltsammans och nu vill vi börja förbereda för bebisen istället. Men får väl dra lite på det.

Större delen av julafton tillbringade vi i Jul i gemenskap i kyrkan. Ett upplägg som vi tycker är väldigt lugnt och smidigt. Barnen kan leka av sig, det serveras mat, tårta och det finns godis och frukt, ett quiz anordnades också (och vårt bord vann så vi fick vara först ut på tårtan - väldigt uppskattat när vi tillsammans hade flera barn som då slapp vänta), de vuxna fick varsin chokladask och så kom Tomten med en julklapp var till barnen.

På eftermiddagen åt vi ett minijulbord hemma och så kom Tomten en gång till och stillade Ians väntan.

Isa blev först lite rädd för Tomten, men inte Ian. Det fick dock sin förklaring idag för när jag gick igenom gårdagens bilder så sa inte Ian att han var på samma bild som Tomten, utan som Johan. Och det var just morbror Johan som var Tomten. Får väl lösa det bättre till nästa år då...

Barnen fick sina klappar och för Isa tog det lite längre tid att öppna dem. Nalle var snabbast, för självklart fick han några julklappar också. På sistone har Ian ofta dragit igång leken camping med Isa i källaren. De packar sina ryggsäckar - mest med de otroligt viktiga campinggrejorna Duplo - och beger sig iväg på camping in i lektunnlarna och sover i lektältet. I julklapp fick Ian ett Bilar-kupoltält och de fick varsin sovsäck, så nu kan de fortsätta sin lek. Och kanske glömt alltsammans till i sommar för att tränga in två vuxna, tre barn och en hund i ett tält är inget som lockar...

Jon har under de åren som vi haft barn fått en almanacka med bilder på sig själv och barnen att ha på jobbet... så han kan sakna dem ännu mer. Och självklart fick han en den här julen också. Nu blir det ju lite konstigt i och med att det blir många månader då Loe kommer att finnas men inte vara med på bild. Får hoppas på mycket pappaledighet så han ser dem allesammans live istället. Drömvinsten, tack.

Vi fick den lugna julafton som vi hade hoppats på och siktar helt klart på samma plan för nästa år. Men dit är det långt... Ska ju en sväng förbi förlossningen först. Bland annat. ;)

Redan på förmiddagen var julstöket baklänges avklarat och på eftermiddagen var vi bortbjudna till kompisar och deras barn på god fika. Barnen lekte mer än de fikade och vi vuxna tvärtom. De hade julsakerna framme och en del i julväg kvar och såg mysigt ut och lät trevligt, men det var ändå inget som jag saknade när vi kom hem igen.

Här är julen förbi, även om det kommer att bli en extra julklappsutdelning när barnens farmor och farfar kommer, men då kör vi inte julfirande utan nyårsfirande istället. Men mest blir det nu nedräkning mot bebis, för efter nyår är alla de här högtiderna som skulle klaras av innan leverans över. Imorgon börjar vecka 32 (31+0) - så segt nu...  /Jenny

Vem är den mystiska avsändaren?

Vi ses nästa år! Men lämnar väl belysningen i trädgården då... /Jenchen

Vi hoppas att ni har en fin julafton!

Vi valde bort Bingolottos populära uppesittarkväll och hamnade istället på Liseberg. Det var ju mycket roligare för oss, och särskilt för barnen. De träffade Tomten och passade på att lämna sina önskelistor så nu kan det ju inte bli fel imorgon. Ian fortsätter att prata om Bärgarn som brandbil och vi är så glada över att den finns i en av klapparna.

Barnen åkte även en hel del, vi tittade på alla de fina ljussättningarna, strosade omkring bland julmarknadsstånden, åt en massa gott och knallade runt i parken så gott som foglossningen tillät... Skönt att få komma iväg och göra något annat och det var inga problem att få den här dagen att gå. Men det kommer att bli sent i säng... /Jenny

Efter att ha haft en period där jag mått något bättre, alltså efter att jag slutade spy i vecka 22 och må illa något efter det, fast den dåliga smaken i munnen kommer och går fortfarande. Sen har det ju varit svårt att sova, varit trött men ändå ganska överkomliga gravidåkommor.

Nu känns det dock som att början på besvärligare tider är här. Häromdagen började jag känna av foglossning, har tidigare bara haft känningar när jag legat, men nu när jag går. Det liksom låser sig ibland och är väldigt oskönt. Och nu har brösten börjat läcka också. Det startade när jag var i den här veckan med Isa också. Det känns ganska trist att börja sova med bh och använda amningsinlägg redan... Och det onödigt drömmandet är tillbaka. Jag vill ju bara sova, bortsett från toabesöken, och inte drömma konstigheter. I natt hjälpte jag Ica Nära att förbättra deras lagringsutrymmen...

Under de senaste dagarna har jag och familjen varit på Familjecentralen och barnen fått leka av sig. Men jag har mest hamnat sittande någonstans och inte alls känt mig social. Andra är så duktiga och gör så mycket nu innan jul, men jag orkar inte med något större julstök. Jisses, vad energi till allt möjligt som de har som jag önskar att jag också hade...

Just ett introvert beteende står det om i appen för den här tiden. Där nämns dock att fokus istället riktas mot bebisen, men jag vet inte om jag kommit så långt... Har mest känt för att få vara i fred och slippa andra människors gulliga bebisar (det är ju bebisar överallt!), deras knepiga kommentarer, deras bra kommentarer, deras sätt att tänka, deras sätt att inte tänka osv.

Jag inser ju att det här måste vara steg i graviditeten för jag blev tillbakadragen mot slutet av graviditeten med Isa också. Med de tidigare barnen så är det just de sista 10-12 veckorna som är så jobbiga både fysiskt och psykiskt. Ovissheten i början om missfall och så vidare var ju tuff också, men då var ju i alla fall rörligheten någorlunda. Så skönt det skulle vara om bebisen kom nu, men självklart inte för bebisen som inte är så klar som jag vill att den ska vara för att fort åka hem från BB.

Nu känns allt så klumpigt och än så länge har jag "bara" gått upp fem kilo i vikt. Vilket är väldigt lite för att vara jag, även om det nu fanns att ta på innan. Fast å andra sidan vill jag inte förlora för mycket energi heller, men jag får ju inget craving den här gången. Det vore inte alls dumt att ha ett sug efter något, något som kan stilla lite grann. 

Nu känns det mest som att det inte går att planera något för jag vet inte vad jag orkar, och så kommer det då att vara fram till förlossningen när jag efter den ska bli bunden till amning i minst sex månader. 

Att man inte gillar att vara gravid och att man inte gillar att amma fastän det fungerar får man väl inte säga?! Dels får man väl då höra att man får skylla sig själv och dels att man inte behöver amma. Men det här är ju typ den enda vägen vi måste gå för att få barn - OCH VI VILL HA BARN, det är inte det - samtidigt som jag vet att amning är det bästa för barnet.

Många graviditetskonflikter som pågår i kropp och själ nu... Men nån julstress känner jag inte av i alla fall. Alltid något. Och kanske att vi kan hitta på något skoj för att fördriva den här dan också. /Jenny

I väntan på bebis...

Vi drog på det länge, men nu är julklapparna inslagna och på plats under granen. Vi har anmält oss till julfirandet Jul i gemenskap i kyrkan, så där hamnar vi. Vi hade samma upplägg ifjol och trivdes med det. Lugnt och skönt och framför allt finns det plats och kompisar för barnen att leka på och med. Det blir julbord och kanske att Tomten kommer förbi...

Men en egen julklappsutdelning i hemmets vrå kommer det också att bli. Vi tror, och hoppas, att Ian kommer att bli mest glad för att Tomten tagit hans önskan om Bärgarn som brandbil på allvar. Och Isa ska få Bamse-figurer. Bland annat förstås.

Det är ju svårt att inte skämma bort ens egna. Men vi har försökt tänka på andra också och har skänkt en liten slant till Julhjälpen här i Tibro, visat vårt stöd för SOS Barnbyar i samband med en beställning från Babyland osv.

Men julen kommer att bli en svår tid för många. Ensamhet och saknad kommer att bli större. Och för många barn kommer julen att bli den värsta tiden på året, när det borde vara tvärtom. Många utav dem kommer att drabbas av passivt drickande och så många som "385.000 barn lever i familjer, där den ena eller båda föräldrarna har en riskkonsumtion av alkohol" för att citera vidare från IQ.se: "385 000 barn har föräldrar som dricker för mycket alkohol. Det betyder att omkring 20 procent av alla barn lever i hushåll där någon vuxen dricker så mycket alkohol att det riskerar föräldrarnas egen hälsa, så kallat riskbruk. Dessa barns uppväxt och trygghet påverkas av föräldrarnas drickande och de löper även en ökad risk att utveckla egna missbruksproblem". Våld är många gånger kopplat till alkoholdrickande, liksom olyckor och trafikolyckor.

Julen är barnens högtid och de ska inte behöva känna oro för att jullovet är här. För oss är det självklart att fira en vit jul och uppmanar så många som möjligt med barn i närheten att göra det också. För så många som vartannat barn upplever att vuxna förändras när de dricker alkohol. På loven finns inte tryggheten i personal på förskola och skola där, då har de vuxna det ansvaret dygnet runt. Och barn ska inte behöva uppleva känslan av att ha en klump i magen vid den här tiden, eller ens någonsin, om året på grund av vuxna som anser att alkohol går före barns välbefinnande.

Läs gärna mer på sidan Vitjul.se där det går att läsa om varför alkoholdrickande tillsammans med barn inte är lämpligt, det går också att anmäla sig för att visa sitt viktiga ställningstagande och även ge en gåva så att till exempel aktiviteter kan anordnas för de barn som kanske inte har någonstans att ta vägen under jul. /Jenny

Ja, vissa vinster passar ju helt klart helt perfekt. :) Vi fick nyligen det här fantastiska beskedet från Ica Maxi som vi tackar enormt för. Matkontot med allt vad det innebär brukar landa på en ganska hög summa...

Det här var ingen julkalendertävling men viss utdelning har det blivit även i dem. Jättekul och tacksamt förstås! Jag hade ju gärna velat tävla mer men har fått göra en kraftig sållning. Just därför är det extra kul när det som jag lagt ner mer energi och hoppats på mer, då det är något som skulle komma väl till pass, ger resultat. Håller tummarna ett tag till! /Jenny