Nalle har ätit samma smärtstillande medicin i sex år. Den har fungerat och den har aldrig varit svår att få tag i. Men nu är den restnoterad och beräknas inte komma in förrän i början på september. Det var vad vi fick reda på när vi skulle hämta ut en ny burk. Vi trodde att det skulle finnas medicin kvar på något utav de andra apoteken i vår närhet och jakten började.

Medicinen visade sig tyvärr vara mer "populär" än vi räknat med och det slutade med att vi fick reservera en burk i Jönköping, som var närmsta stället vi fick napp på. Men Apoteket ville inte skicka mellan apotek så igår blev det en måste-resa till Jönköping. Det fanns ju några medicinalternativ, men vi vill väldigt ogärna byta medicin nu när vi är i ett sådant kritiskt läge. Så egentligen var det ett ganska lätt beslut att ta. Men nu hoppas vi verkligen att medicinen kommer in som utlovat, för en burk med 100 tuggtabletter räcker inte långt när Nalle äter tre tabletter per dag...

Resan blev lite hastigt och lustigt påkommen igår, men när vi ändå var iväg ville vi göra lite annat än att bara åka för att köpa medicin. Vi började besöket med att äta på IKEA för det är ju så smidigt med barn - billigt och gott. Vi gick ett varv i varuhuset innan vi gick in på A6 och Apoteket. Efter det for vi till Stadium Outlet och där fyndade vi. Vi hittade kläder till oss och det blev ett regnställ till Ian. Han kommer att behöva lite extra kläder när det blir dags för förskola i höst.

Efter lite mer energipåfyll beslöt vi oss för ett överraskningsbesök hos vår vän Skrivmoster och hennes man. Överraskningen kom väl av sig lite för det är nog inte varje dag som det rullar upp en stor, vit minibuss med ögonfransar på parkeringen framför huset... Vi blev i alla fall väldigt varmt mottagna och till Ians lycka så råkade de ha barnbarnen hos sig. Det gav honom chans att göra av med uppdämd energi efter en dag med en del stillasittande. De var så söta tillsammans. Och Isa hamnade i knät hos Skrivmoster.

Det var väldigt roligt att det till slut blev av med en träff i verkliga livet också. Sociala medier är ju bra men där ges ju inte samma möjlighet till spontant inklampande. Isa fick ett par jättesöta skor också.

Efter vårt stopp fanns det faktiskt lite ork kvar och vi var ju ändå ganska nära Gränna - mot polkagrisland! Eftersom det var sen lördagseftermiddag var vi lite osäkra på om något skulle vara öppet. Men i en av butikerna vi var in i pågick det kokning med de generösa öppettiderna 8-22 alla dagar... Och det var även fler affärer som hade dörren öppen.

Sent på dagen och lite sämre turistväder gjorde att vi kunde ta oss fram väldigt smidigt. Nästan så att det kändes som att vi hade Gränna för oss själva. Och det blir många polkagrisar det, och många polkagrisar finns det... Allt tack vare Amalia Eriksson och hennes något tragiska familjerelationer.

Amalia Eriksson föddes som dotter till hovslagare Jonas Lundström och Katarina Hagen Andersdotter i Jönköping. Föräldrarna och syskonen dog i en koleraepedemi när hon var tio år. Vid 31 års ålder flyttade hon, tillsammans med familjen där hon tjänade som piga, till Gränna och gifte sig två år senare med skräddaren Anders Eriksson. Maken dog dock redan 1858, bara en vecka efter att Amalia fött paret en dotter. Amalia Eriksson ligger begravd på Gränna kyrkogård. I samma grav vilar dottern Ida. Vid mitten på 1800-talet var kvinnor fortfarande utestängda från många typer av näringsverksamhet, men kunde av sociala hänsyn få tillstånd att driva egen näring. Amalia Eriksson fick därför efter makens död 1859 tillstånd av magistraten i Gränna att bedriva sockerbageri och börja tillverka karameller. Hon blev den första som tillverkade polkagrisar.

Källa: Wikipedia.

För de som arbetar med polkagrisarna är det ju "vardagsmat" men vi tyckte nästan att det var lite magiskt att titta på när polkagrisarna trollades fram. Vilket hantverk! Och självklart köpte vi med oss en del karameller innan vi efter en något längre dag än vi tänkt for hem igen. Och allt tack vare Nalles medicin... /Jenny