Tråkigt? Inslag av lättja? Ja, kanske båda och så av anledningen att det ändå var ganska smidigt. Det råder lite trötthet, men vi ville ändå komma ut på något så då passade det bra med en heldag i Karlsborg. Orten är liksom ändå inte densamma som när den lever upp på sommaren.

Först hade vi bara tänkt äta och besöka den nya lekplatsen men det slutade med att vi hittade på nya saker att se och att göra. Lekplatsen var jättefin, men det känns som att alla lekplatser som vi besöker är för något äldre barn. Våra får roa sig med det som går och för dem räcker det bra ändå.

Efter gôtt mos på Kanalkiosken for vi till Fästningstorget. Där finns biljetter att köpa till den välkända fästningsturen (och i filmen skymtar ju Jon förbi i en statistroll) men nu är barnen för små för den. För Ian, eller från 3 år vilken han snart är, finns istället Lilla Guldjakten. För oss passade den riktigt bra i och med att barnvagn och hund kunde följa med och jaga ledtrådar.

Vi fick en introduktion och en karta - sen var jakten igång. På kartan fanns olika mål utsatt aoch vi skulle hitta dem allesammans för att få ihop ledtrådarna.

Men nu var Ian ganska trött och det var en bit att gå mellan de olika stationerna. Vips hade han somnat och jag och Jon fick slutföra jakten.

Vår sista ledtråd hittade vi uppe på vallarna och på så vis löste vi mysteriet och guldskatten kunde återfinnas. Efter varje slutfört uppdrag väntar det en liten belöning för barnen. Denna gång i form av en liten kista fylld till bredden med diamanter!

Det var faktiskt inte bara Ian som vid detta tillfälle sov utan även Isa. Barnlösa, typ! Och då passade jag och Jon på att ta tillvara på vår tid på tu man hand. Vi köpte smarrig glass på Bulta-Majas glasscafé och njöt i lugn och ro.

Efter att glassen var uppäten och barn uppvaknade hade vi återigen tänkt åka hem, men på vägen ut från Götiska valvet såg vi att det var visning på DC 3:an. Tja, varför inte tänkte vi och hamnade istället där.

Varför inte ta chansen att kika in i ett plan som byggdes 1943 - för hur ofta får man göra det? En guide berättade planets historia. Ian spände fast sig och Isa agerade pilot.

Fästningsområdet är ju till viss del Jons arbetsplats men som vi upplevde den idag brukar inte höra till hans vardag. Så skillnad på jobb och semester blev det trots allt.

Återigen var det läge att åka hem, men...

Istället blev det att vi stannade till vid det andra vanliga torget, gick i affärer och var in på Konsum och köpte till picknick-fika. Vi tog med vår filt och fikade vid den andra lekplatsen vid Vätterns strand.

Ian är väldigt förtjust i att gunga och gärna HÖGT! Denna gungställning fungerade bra för det. Isa fick allt ta det lite varligare. Och allra varligast var det att bara sitta och njuta på filten.

Efter detta lekstopp tog vi oss nästan hela vägen hem. I början på veckan var vi till skogen med blev avbrutna av regnet. Det kändes lite snopet för vi hade gärna kommit hem med något i våra små hinkar. Både hinkar och påsar blev kvar i bilen och helt på måfå körde vi in på en av grusvägarna längs vägen hem. Vilken lyckträff!

Att det fanns blåbär såg vi ju ganska direkt men efter att jag rekade lite längre in kom jag över ett stort smultronställe och efter lite mer letande hittade vi även några kantareller.

På en väldigt kort stund hade vi hittat så vi var nöjda. Allesammans var dessutom lite trötta, men det här stället lägger vi på minnet och återkommer till.

Den här dagen innehöll mycket av mycket utan att vi egentligen tog oss så långt. Barnen är badade och redo för sängen, även om de har hållit sig vakna nästan längre än oss de senaste kvällarna. /Jenny

Det har varit varmt och fuktigt och denna dåliga kombination har gjort Nalles öron sämre. Idag ringde veterinären in ett recept åt oss, hon vet ju hur det ligger till, så nu hoppas vi att besvären så småningom kommer att lindras för honom.