Direktlänk till inlägg 17 september 2013
Ja, nu har jag läst ut den sista boken om Anastasia och Christian. Jag skrev en liten recension när jag läst ut första boken, men efter andra blev det inte av, så nu flyter handlingen i de sista böckerna ihop lite. Jag kastade mig genast på sista boken istället.
Efter Femtio nyanser av honom var jag sugen på att läsa mer för att få reda på hur det skulle gå. Men läsningen av andra boken, Femtio nyanser av mörker, var lite av en transportsträcka - och sex, sex, sex. Det var inte så intressant till slut, även om jag inte kunde hjälpa att vilja läsa vidare ändå.
Jag fann det bakomliggande intressant och blev gripen av Christians tragiska barndom. Förklaringen till allt.
Språket är inte det bästa, författaren använder en hel del upprepningar. Vet inte hur många gånger jag läste att han morrade, att hon himlade med ögonen och bet sig i läppen, att han skulle bli rasande, hon slagen gul och blå för att inte tala om "tjôtet" om Anas inre gudinna... Men för mig flöt det ändå på ganska bra.
I tredje boken, Femtio nyanser av frihet, fick annat än sex större plats (även om det ofta var med det som det slutade ändå, men det är väl härligt när personer fortfarande blir så otroligt tända på varandra även efter att ha varit tillsammans ett tag). För att inte avslöja något så är dessa saker som inträffar mer spännande och det var den dramatiken som fick mig att läsa så fort jag fick chansen.
Det är inte så illa av en småbarnsförälder att ha läst ut dessa tegelstenar på så kort tid. ;) Böckerna var ändå mellan 530-600 sidor långa. Fast flera av gångerna som jag låg och läste borde jag nog ha sovit istället, men det var roligt att läsa något som jag verkligen ville läsa. Och nu känns det faktiskt lite tomt.
Castade för Fifty shades of Grey - the movie. ;)
Det ska bli film av första boken och rollen som Ana gick till Dakota Johnson och den färgstarke Christian ska spelas av Charlie Hunnam. Hur det kommer att fungera återstår att se. Henne har jag inte sett i något, och Charlie Hunnam har jag inte sett i något annat än i rollen som Nathan Maloney i tv-serien Queer as folk, och det var femton år sedan. Och där spelade han en söt kille i tonåren... Ingen karismatisk och lynnig affärsman med femtio nyanser.
Dock är jag tveksam till att jag kommer se filmen, men man ska aldrig säga aldrig. Tills känslan av tomhet försvinner kan jag i alla fall få viss sinnesfrid av att Femtio-serien slutade som den gjorde. /Jenny
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|