Fullt normala. Jomenvisst.

Efter en titt på Hemnet hittade vi det här huset och den 11 juni i fjol var vi på husvisning. Éfter det gick allt ganska fort. Det var bara runt två månader till bebisen skulle komma, men vi la ett bud som säljarna till vår stora lycka accepterade.

Den 13 augusti, med mindre än två veckor till bf, fick vi nycklarna. Badrummet behövde renoveras så det arbetet påbörjades direkt och uppskattades ta 14 dagar.

Under tiden höll vi på med stängsling, målning, packning och annat vi kunde göra. Bebissakerna fick stå kvar i lägenheten in i det längsta, men Ian ville inte komma så vi hann flytta in. Runt en vecka bodde vi i huset innan Ian kom.

Under dessa nio månader har vi hunnit med en hel del! Mycket återstår men vi är så nöjda och trivs jättebra här.

Vi skrev i ett tidigare inlägg att det var okej för oss att försöka skaffa fler barn inom kortare tid än vad det stod i förlossningsjournalens rekommendation efter kejsarsnitt.

Det var ett stort hinder för oss som vi tog oss över när vi fick det här beskedet. Vi vill självklart inte ta någon onödig risk när det är liv som står på spel.

Men på vägen till att bli gravida finns det så många steg framåt att ta, och en del blir säkert bakåt tyvärr. Vi har inte upplevt något missfall, och ibland känns det nästan som om vi "står på kö" för detta. Vid 30 års ålder är risken en på fem. Risken att livmodern brister efter snitt var 0,3 på 1000...

Det är inte alltid så himla lätt att "bara skaffa barn". För vissa är det kanske det. För oss är det kanske det nästa gång, det vet vi inget om.

Det dröjde ett år innan vi blev gravida, för genomsnittet tar det sju månader. Ett år är en fruktansvärt lång tid när man väntar på det man längtar efter så mycket. Vi fick ta till ägglossningstest för att i alla fall få lite hjälp på traven. Och hade vi inte blivit med barn när det gått drygt ett år hade vi fått ta till mer hjälp än så. Så i det stora hela kom vi lindrigt undan.

Vi har vänner runtomkring oss som kämpat och som fortfarande kämpar, barn som visat sig vara mirakel då det varit snudd på omöjligt för dem att bli med barn igen, flera bekanta som tagit till IVF, de som fått stå ut med sorgen som missfall för med sig...

Hur svårt det kan vara och statistikens negativa siffror känner vi till. Det är inte säkert att vi kommer att kunna få fler barn än Ian, hur gärna vi än vill. Att vara "nöjda" med honom är ingenting som vi tänkt försöka vara förrän vi försökt bli med barn.

Vi vet att vi vill ha fler barn. Men när det blir, om någonsin, vet vi inte. Vi ska pricka ägglossningen, få till befruktning, klara de där magiska tolv veckorna och så vidare. Det rör sig om flera om, och tråkig statistik:

Sannolikhet varje månad baserat på kvinnans ålder:

15 år - 40 %
20 år - 40 %
25 år - 30 %
30 år - 25 %
35 år - 20 %
38 år - 10 %
40 år - 5 %
43 år - 0-1 %

Normalt sett är statistiken för par som har regelbundet samlag att bli med barn följande:

25 % blir gravida inom en månad
60 % inom sex månader
80 % inom 12 månader
90 % inom 18 månader

(Siffror hämtade från Familjeliv)

Skulle vi försöka vid rätt tillfälle har vi drygt 25% chans att bli gravida. Samma siffra är det för chansen att bli gravid inom en månad. De sifforna är så tråkigt låga. Och sedan är det inte bara siffror. Det finns så mycket bakom dem. Så många drömmar ligger i denna statistiks händer. Så bara för att vården givit oss klartecken betyder inte det att vi blir med barn på första försöket. Snarare långt därifrån...

Det kan återigen bli en sådan där jobbig väntan att gå igenom, då varje menstruation känns som ett misslyckande, och att tiden för att bli med barn skjuts framåt ännu en månad. För de som försöker/försökt bli med barn är en månad en hemskt lång tid. Man hinner vare sig man vill det eller inte göra upp planer. "Då har vi en bebis innan året är slut." "Då kommer det vara två år emellan barnen." "Tänk om det blir förlossning på Alla hjärtans-dag...?"

Att skaffa barn för med sig så många känslor och alltför ofta kommer de i formen av en berg- och dalbana. En vän sa till oss en gång att "det kommer aldrig komma det perfekta tillfället att skaffa barn". Det var kanske länge det som vi väntade på. Att någon skulle komma och säga till oss "skaffa barn NU".

Ingen kan lova att det kommer att gå bra, och att det blir en stor omställning är väl ingen hemlighet för någon. Nu har vi ju dock ett litet hum om vad det handlar om. Och vi är övertygade om att vi skulle klara av det och få ihop dagarna.

Hur mycket vi vill kanske inte spelar någon roll i det stora hela, så därför betydde det så mycket för oss att veta att vi inte behöver dra ut på försöken i flera år. Vi kanske vill ha fem barn. Vem vet? Vi vet i alla fall att ju tidigare åldersmässigt sett som vi påbörjar att försöka bli med barn igen desto större chans verkar vi få. Statistiskt sett alltså.