Vi har fått äran att ha Brötis som gästbloggare hos oss. Hon har skrivit ett mycket intressant inlägg om sin syn på barn och förskola. Läs gärna, kommentera ännu hellre och besök Brötis fina blogg! Vi tackar så mycket för inlägget.

Just förskola är något som vi börjat prata mer och mer om. Att man ska ha skickat in sin ansökan minst ett halvår i förväg är det som gäller här och vi ska försöka komma fram till när det passar att Ian ska börja. Om han ska börja...? Vad är bäst för honom? Men nog om det.

Läs nu inlägget!

Våga vägra förskola

Vi har valt att ha våra barn hemma så mycket som möjligt fram till skolstart, vilket har inneburit att de varit en eller två dagar i veckan på förskolan. Knappt.

Detta är en lösning som vi alla trivts med. Barnen har gott om kompisar och allt har fungerat väl. Personalen har varit förvånad över att det gått så bra, trots att barnen är där så sällan. Personalen vet att jag, eller maken, är hemma övriga vardagar. Ändå måste de gång på gång fråga om sonen inte kan vara där någon mer dag i veckan.

Varför?

De har väl inget direkt argument, mer än att "de andra barnen frågar efter honom". Ok. Inte mitt problem.

Vi trivs med att vara hemma. Vi hittar på massor av aktiviteter (och ja, visst kan det vara jobbigt, men det är det värt!) och jag litar fullständigt på min egen förmåga att ta hand om mina barn. Våra barn har absolut inte blivit "socialt efterblivna", eller konstiga på något sätt av denna hemmavaro. Tror jag.

Tvärtom.

De leker jättebra med andra barn men kan också utan problem delta i mer vuxna sammanhang.

Jag tycker det är sorgligt att det ska vara ett sånt hårt tryck på föräldrar att lämna ifrån sig sina barn.

Jag tycker det är sorgligt att så många föräldrar på allvar verkar tro att förskolan är något alldeles nödvändigt för barnets utveckling och välmående. Att man inte vågar lita på sin egen förmåga utan helst checkar in barnen på förskolan så tidigt det bara är möjligt, trots att man till exempel är hemma med småsyskon.

Förskolan är och förblir en relativt steril och alldeles för isolerad miljö som trots de mest lysande pedagogiska insatser aldrig riktigt kan mäta sig med verkligheten. Däremot kan den vara ett bra komplement, och för en del är den något absolut nödvändigt. Låt de barn som måste gå på förskola göra det, utan att alla andra ska vara där och tära på resurserna. Det skulle bli bättre för alla.

Mulet, lite snöigt och väldigt kylig vind - inte det bästa av förhållanden för en långpromenad ,

men man får ju inte alltid som man vill...

Det här är kanske inte den vanligaste av skyltar nuförtiden,

men att leka vid en kraftstation är inte det lämpligaste...

Ån Tidan strömmar fram och Årebergs gård som ligger här är en av de äldsta i Skaraborg.

Det här är en fin och lagom lång promenad, men vi tar den hellre under vår och sommar...

– Dom här får du inte, I hemmets lugn, hälsar Ian! ;)

(I hemmets lugn efterlyser hjälp på sin blogg, hon behöver få tag i någon sida/butik som säljer tofflor med djurmotiv till vuxna. Tipset kan bli belönat med en film... Kika här!)

(Bild lånad från SVT.se)

Det gick ju riktigt bra för våra gissningar förra veckan. Just de fyra som vi trodde (att andra skulle tro...) på gick vidare antingen till final eller andra chansen. Dock trodde vi att det skulle bli andra chansen för Yohio och final för Eric Gadd, fast det blev tvärtom. Men de populäraste artisterna hittade vi i alla fall!

Det ökar ju pressen på oss lite smått inför den andra tävlingen. Här är deltagarna:

De tävlar i Göteborg den 9 februari:
Anton Ewald - Begging
Felicia Olsson - Make Me No 1
Joacim Cans - Annelie
Swedish House Wives - On Top of the World
Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello Goodbye
Louise Hoffsten - Only the Dead Fish Follow the Stream
Rikard Wolff - En Förlorad Sommar
Sean Banan - Copacabanana

På SVT.se går det som vanligt att tjuvlyssna i någon minut på var och ett av bidragen och det har vi gjort. Nu tycker vi som följer.

Anton Ewald - ett namn som inte säger oss någonting. Men Google vet att han är sångare, dansare och koreograf och var en av dansarna till Danny Saucedos låt Amazing ifjol. Nu är det han som dansar istället, i ett nummer som är alltför bekant. Men charmig är han! Felica Olsson känner vi inte heller till och vill nog inte känna till heller. Heter låten Make me number one, eller Make me no one...? Om några timmar vet vi.

Hammerfall-medlemmen Joacim Cans är tredje sångare ut och det här känns så fel. Som Kalle Moraeus blivit sjuk och Joacim Cans fått vikariera. Och det blir inte alls underbart - UNDERBART! Swedish House Wives (så dåligt namn!) består av Hanna Hedlund, Jenny Silver och Pernilla Wahlgren. De kan sjunga, det blir lite svängigt men inte så bra ändå. Duon Erik Segerstedt och Tone Damli fortsätter showen med Hello Goodbye. En charmig låt och de här två har en härlig kemi. Känns väldigt schlagrigt. Bästa låten hittills i hela halabalooet!

Louise Hoffsten sjunger om döda fiskar och det vill vi inte höra, oavsett den underliggande meningen med låttexten. En fin låt framför Rikard Wolff men har man sett Lejonkungen så låter det som Scar som sjunger hur han än gör... Som sagt, fint - men för långsamt och deppigt: "Livet är en förlorad sommar...". Sist ut är Sean Banan och snacka om kontraster till föregående artist. Det blir inte helt oväntat ett färgstarkt nummer som förstås innehåller det mesta. Men det här är inte lika kul som tidigare.

Det blir final för Anton Ewald och Erik Segerstedt/Tone Damli, och andra chansen för Swedish House Wives och Sean Banan. Så tror vi - vad tror ni? Ska ni ens se't...? ;)

En key lime pie står på kylning i kylskåpet, men innan dess stod den så här måttligt (!) arrangerat för fotografering på matsalsbordet:

Vi har aldrig testat den här pajen förut så det ska bli spännande. Den verkar vara väldigt syrlig (det heter ju slickepott...).

Receptet står på burken för kondenserad mjölk från Törsleffs, men kommer här också ifall någon mer ska testa.

300 g digestivekex

100 g flytande smör

1 tsk vanilinsocker

1 tsk kanel

1 burk kondenserad mjölk

4 äggulor

1 dl färskpressad limejuice (ca 6 st)

Blanda kex, smör, vaniljsocker och kanel till en grynig massa.

Tryck ut degen i en form med löstagbar kant och grädda i 5 min i 200 C. Låt svalna.

Rör ihop (vispa ej!) den kondenserade mjölken med äggulorna och limejuicen och häll smeten i pajskalet.

Låt stå i kylen minst 4 timmar. Garnera gärna med limeskal.

Vi har läst oss till att barn inte får feber när tänderna är på gång. Så säger experterna.

Men vad säger ni, ni som vet...? :)

... var Ian inte riktigt sig själv. De tidigare gångerna har han verkat tycka att det varit riktigt roligt med musik, sång, såpbubblor och annat. Men inte den här gången. Hemma var han dock som vanligt.

Han bajsade i och för sig så mycket att det blev badkaret för honom, fast det händer ju lite då och då. Tvätt blev det för kläderna och även för lakanet i vår säng, för det var där det hände.

Typiskt nog hade jag just startat en tvätt precis innan, men det är så det blir ibland.

På kvällen la jag honom i sin säng vid halv åtta, då hade han inte ätit sedan halv fem... Jag skulle bara ligga och läsa en tidning och Ian skulle få vara med och titta och mysa. Men han somnade och sov ända till halv två i natt och vi ville inte krångla med att ta på honom pyjamas när han sov.

Då hade jag fått pumpa ur brösten innan, för det spände så jag inte kunde sova när han inte hade ätit på så länge. Och på nätterna tycker jag att det fyller på lättare än vad det gör på dagarna. Ian åt lite från flaskan, var vaken en stund och sov mer.

Eftersom vi hamnat i osynk fick jag pumpa ur en gång till på morgonen. Det här beteendet från Ian var ju inte likt honom. Och idag på sången i kyrkan var han inte heller sitt vanliga glada, sprattlande jag. Vi gick därifrån lite tidigare och när vi kom hem kollade jag febern för då kändes han så varm. Först 38,2 och efter en stunds vila blev det 38,5.

Någonting står inte helt rätt till och han är väl lite snorig men inte så farligt. Kanske att han hostar lite mer men annars har vi inte märkt någon skillnad förutom att han är en aning tröttare. Han ligger och sover nu och förhoppningsvis vilar han bort vad det är. Han är ganska pigg ändå och han har ätit bättre idag.

Det senaste dygnet har alltså varit helt upp-och-ned. Det ska blir skönt med helg, men nästa vecka ser inte lugnare ut... /Jenny