Ja, ungefär så känns det - som om jag varit gravid i en evighet och kommer att fortsätta att vara det i en evighet till... Det är tröttsamt både fysiskt och psykiskt. Så jobbigt att inte veta och bara vänta och vänta.

Mycket tid igår och under morgonen gick åt till att förbereda så mycket som möjligt men till ingen nytta. Bebisen kommer ju aldrig! Imorse tog vi en magbild som vi hoppades skulle bli den sista...

Men storajättemegatungagigantiskairriterande magen är kvar där den är. Det här är sista semesterdagen för Jon, men han har några övningsdygn som han får börja ta av nu istället. Så han fortsätter att bli hemma. Det kan ju trots allt bli aktuellt med förlossning när som helst...

På tisdag förmiddag ska vi in till Skövde och sjukhuset nästa gång. Även den här gången blir det till förlossningen för det fanns inga tider på antenatalavdelningen. Och det känns ju ännu mer irriterande att åka fram och tillbaka från den där förlossningen utan en bebis!

Något som var positivt med dagen var väl i alla fall att vi ändå fick reda på så fort att de inte tänkte göra något försök att sätta igång mig. Att få har varit därinne i flera timmar och väntat på det beslutet hade nog känts ännu värre.

Så fort vi kom in på förlossningen var det en undersköterska som tog hand om mig och mätte blodtryck, puls och pratade lite.

Sedan kom det en barmorska (samma som mätte CTG:en på antenatalavdelningen sist, hon kände igen oss och vi henne). Då tog mätningen en timme men nu gick det jättefort. Men vid ett tillfälle började maskinen larma för att toko-värdet (tror det hette så....) var konstant och då blev jag lite orolig men det var ingen fara.

Jag lämnade ett urinprov som fick godkänt och en doktor undersökte med ultraljud. Sedan var det klart när resultaten gåtts igenom. Allt såg bra ut och jag fick en ny tid.

Tills dess ska jag väl försöka att inte bli tokig på det här onödigt utdragna väntandet... Men det kommer att bli svårt. Vi märker ju att det är många här som är intresserade av hur det går och det känns trist att göra er besvikna. Men jag är också besviken samt trött och frustrerad - och vill inte vara gravid längre.

Ska nog lägga mig och vila lite, för jag blev ganska trött ändå... /Jenny

Någon efterlyste bilder från TV-rummet... Ja, så här ser det ut. Soffan fick precis plats eller inte - mysig kan man kan kalla tv-hörnan i alla fall. ;)

Nalle har fått två sovplatser, en i vårt sovrum men BIA-bädden fick inte plats där utan den fick vara här istället. Det ska gå att elda i den öppna spisen så någon gång ska vi testa det.

Vi hade ju räknat med att besöket på förlossningen skulle ta större delen av dagen med eventuell igångsättning... Men så blev det ju inte. Vi fick komma in lite tidigare och allt flöt på kusligt bra och vi är redan utsläppta! Va?!?!

Det här var ju ganska snopet... Fast det viktiga är att allt såg bra ut. CTG:en tog bara 16 min till skillnad från en timme sist. Vi fick träffa undersköterskan direkt, barnmorskan kom strax därefter och inte långt efter fick vi träffa doktorn som gjorde ultraljudet. Men doktorn hade jättesvårt att göra mätningarna för bebisen vägrade vara still. Han kom inte åt att mäta för vikten och baby I ville inte vara med när det kom till mätningen av flödet i navelsträngen heller - trots flera försök... Till slut så nöjde sig doktorn med det han hade att gå på från "busungen" för det var aldrig något som såg dåligt ut men exakt blev det inte... Vi gjorde ännu ett försök att fråga om könet men det kunde han inte se heller.

Ännu en gång kastar den här bebisen omkull våra planer... Egentligen borde vi väl inte vara förvånade. Men ingen bebis idag heller alltså... Hmm...

Nu lämnar vi parkeringen vid förlossningen och får väl hitta på något annat istället för bebisen vill inte ut - och här var det ingen som ville släppa ut den heller. Nytt besök på tisdag... Evighetsgraviditeten fortsätter. /Jenny

Det har varit en hel del funderingar på sistone, men nu är den här dagen här. Egentligen är det inte så mycket jag kan göra - jag lämnar över mig i vårdens händer och hoppas på det bästa. Blir det hemfärd, att läggas in, bebis...? Vi får väl se.

Om vi får möjlighet hör vi av oss under dagen och berättar hur det går, men på förlossningen får man inte ha mobilen på.

Jag släpper kommentarena fria och tackar redan nu för ALLA MÄNGDER MED MASSOR av gratulationer som jag kommer få och peppningar för att ta mig igenom den här dagen. ;)

Mot Skövde - måste ju rasta Nalle och tillbringa lite tid med honom om vi inte kommer att ses på ett tag... /Jenny