Ännu en dag som singelmatte men Nalle sköter sig - och jag med. Vi har promenerat men det blev också en cykeltur igen. Pratat med Jon i telefon. Bilen som är inlämnad på lagning ser ut att bli en dyr historia. Förutom det planerade kamremsbytet, service och vad det nu var, så var det något fel med bromsar och fjädring på båda sidor bak. Tyckte jag hörde något om 9000 kr...

Igår kände jag mig så less på allt som gått från att vara roligt till att bli det motsatta att jag bokade in oss på hotell i april. Jag vill ha något skoj att se fram emot, och Jon var inte emot idén heller. Japp, hotellet ligger inte långt ifrån Ullared! Tills dess ska mitt illamående/åksjuka ha försvunnit och allt har börjat vända mot det bättre igen. Och hör sen!

I nästa vecka är det dags för ultraljudet och det ser jag verkligen fram emot. För det är knappt jag känner mig gravid alls längre och det är ju lite oroande. Borde inte brösten se annorlunda ut? Borde inte magen blivit större? Borde jag inte öka mer i vikt nu när jag kräks mindre och äter mer? Vill gärna se det lilla livets hjärta slå igen.

Och det känns konstigt att morfar är borta, men mamma berättade att det gått fridfullt till och att någon redan tagit hand om hans älskade katt. Det blir begravning om ett par veckor. Mitt livs tredje begravning, haft tur på så vis.

För några år sedan flyttade morfar från det stora huset som han bodde i här i Fagersanna och många av hans tillhörigheter togs till reda på då. Den sista tiden bodde han i en mindre lägenhet med det nödvändiga.

Hur mycket saker kan man egentligen lämna efter till sina anhöriga att ta hand om? Att ta itu med sorgen kan vara arbete nog för många? Somliga verkar vara medvetna om att det kan ta slut när som helst och har gjort det enklare för sin omgivning, medan en del verkar tro att de är odödliga. Men samtidigt kan man ju inte gå omkring och planera för döden. Eller kan man det? För att underlätta för sina nära och kära...? Bara det här med hur man vill att sin begravning ska se ut, det är inte något som man pratar så mycket om. Jag och Jon tog oss tid för några år sedan i samband med att farfar just dött och fyllde i varsitt Vita arkivet - en vägledning för dina närmaste som vi har här hemma. Nu är det ju inte säkert att allt går att uppfylla. Läser att jag bland annat skrivit att: "prästen ska läsa Adjö, herr Muffin och Alla döda små djur..." Det är visserligen två jättefina barnböcker som jag rekommenderar varmt, men... 

Det här med morfars bortgång har satt en del tankar i rullning. Men nu ska jag koppla av med lite skidskytte. /Jenny

Efter bara en vecka rör tomatodlingen på sig. Men om det här är ett utav mina frön som har grott eller något ogräs som var med jorden vet jag inte. Jag kan inte sådant här, jag är ju bara en hobbyodlare. /Jenny