jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Alla inlägg den 31 januari 2012

Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 januari 2012 17:30

Först vill jag börja med att tacka för alla era tankar som gått till oss idag. Det är så härligt att kunna dela så mycket med er och känna er värme. Ni är bäst!


Så till den här blodiga röran som fick ett lyckligt slut. Det började vid lunchtid igår då jag upptäckte pyttelite blod vid ett toabesök, men tänkte inte mer på det då, för till och från under graviditeten har jag haft mindre blödningar. Men så vid tretiden blev jag vettskrämd när jag var på toa. Hela pappret var fullt av en mörkröd flytning med klumpar och jag hörde genast av mig till Jon. Då var jag alldeles för chockad för att ringa BVC. Jag ville inte veta för det kändes inte bra. Framåt kvällen upphörde flytningarna och jag hoppades att det var över. Men det blev en jobbig natt. Ingen av oss sov särskilt bra, och vi oroade oss över vad det kunde vara som hänt.


Imorse gick jag upp tidigare ifall jag skulle behöva ringa och då var flytningarna riktigt mörka igen. Då kändes det ännu mer som att det här var ett missfall. Jag ringde till BVC men i Tibro kan de inte göra ultraljud om det skulle behövas. Jag blev hänvisad att ringa till gynmottagningen på KSS (Kärnsjukhuset i Skövde) och jag satt i telefonkö länge innan jag kom fram. Jag berättade om det som hänt och även om att gravidsymtomet illamående hade upphört. De gav mig en akuttid hos läkaren på eftermiddagen. Lång, jobbig väntan. Jag berättade vad som skulle hända för Jon som kom hem från jobbet.


Vi for i god tid till Skövde och satt länge i väntrummet. Då hade jag dessutom börjat känna av buksmärtor och blev ännu mer övertygad om att det här verkligen var ett missfall. Att ett föräldrapar satt i väntrummet med sin nyfödda baby gjorde det hela ännu mer känslosamt. Att vi skulle få uppleva babylyckan kändes långt borta.


Så blev det min tur och läkaren visade in oss i undersökningsrummet. Jag berättade om vad som hänt och han försökte räkna ut hur långt gången jag var. Men han hade lika stora problem med det som barnmorskan - jag har ju en helt orationell menstruationscykel. När frågorna var klara fick jag hoppa upp i gynstolen och läkaren började undersöka. Han tog prov på flytningarna, klämde på livmodern och gjorde ultraljud (det trodde jag att man gjorde magen, så lite visste jag...) Läkaren förde in "ultraljudssensorn" och sedan stannade tiden. Men efter vad som kändes som en evighet sa han till slut: "Den lever."


Oj, vilka underbara ord! När vi sedan såg den lilla varelsen på ultraljudsbilden, och såg hur det pyttelilla hjärtat slog, kunde vi inte hålla tårarna borta. Känslan av att se vår baby för första gången går inte att beskriva, och lättnaden över att allt verkar vara som det ska var det bästa på väldigt, väldigt länge. Vi undrade förstås varför det hade kommit så mycket blod, men läkaren trodde att det hade att göra med en blödning på livmoderhalstappen. Inget onormalt, men det hade ändå skrämt upp oss båda rejält.


Allt det här är ju så nytt för oss, så vi vet inte vad som är vad. Men när man får en akuttid förstår man att det kan vara allvarligt. Jag trodde faktiskt inte att det här skulle sluta väl. Nu när vi fått detta positiva besked känns det såklart bättre, för visst har vi gjort en massa babyplaner i huvudet, även om vi inte vågat göra några inköp eller ommöbleringar än. Men i tankarna är vi fler som firar jul nästa vinter...


Nu hoppas vi att det får vara lugnt ett tag, och att den lille/lilla i magen inte skrämmer oss så där igen. Det blir nog en tidig kväll, för vi är båda väldigt trötta efter all oro och anspänning. Samtidigt är vi väldigt glada över att allt detta slutade lyckligt, och att så många hört av sig och tänkt på oss. Tack så mycket, allihop! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 januari 2012 14:44

Lämnar just parkeringen på KSS med en baby i magen. Nu har vi sett vår efterlängtade älskling, sett hjärtat slå och nu är känslorna helt ombytta. En sådan lättnad!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 januari 2012 09:19

En oroväckande stor mörkt röd flytning har verkligen fått oss att bli oroliga. Nu på morgonen har jag ringt barnmorskan som hänvisade till gynmottagningen på KSS. Ringde dit och nu har jag en tid i eftermiddag. Känns inte alls bra. Visserligen säger de både på BVC i Tibro och på gynmottagningen i Skövde att det inte är ovanligt med blodiga flytningar i början av graviditeten. Men det här kändes som så mycket och det känns inte alls bra. Att illamåendet börjat försvinna kanske inte alls var ett bra tecken...? Mycket orolig nu. /Jenny

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards